I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Fru Sy, nä, stänga av hjärnan vore ju dumt.
Men du kan försöka skaffa dig lite mentala saker och målbilder, så du får ett lite annat fokus.
Klart du känner efter i kroppen hur allt känns, det gör vi väl alla! Det är ju dessutom bra om du nu här till dem som känner av Äl, då har du ju egna signaler, utöver de förbaskade stickorna.

Det är ju bara det att sedan kan man ha månader då alla signaler blinkar för fullt och ändå inget utslag på stickan, eller tvärtom.

Det jag önskar dig, så här i början av era barnförsök, är en glad, förväntansfull och rolig tid. Så du inte redan första vändorna är helt fixerad vid plus eller minus och bara räknar antal försök. Det blir ett så jävligt och långt år då, det där alldeles normala året, som inte alls är konstigt om det tar.

Just nu är det ju bara glada gubbar och glädje över att din kropp är på banan igen som är något att ha fokus på! Nu kan ju all den där längtan du har inom dig bli verklig.
Ni har dessutom prickat in samlivet perfekt ju.
Mn SNÄLLA rara du, leta upp ett mantra inom dig som du kan använda, så att inte ett minus skickar dig rätt ner i brunnen om ett par veckor. Det vore så totalt onödigt.

Jag tror inte det är stänga av som är frågan, utan fokusera om och sätta en rimlig mål och hopp-bild. Och visst, det är inte lätt-vem tusan har lovat en att livet skulle vara det? Men det går och är inte alldeles omöjligt. Och behövs, för att skydda sig själv en aning i den här karusellen.

Jo, det där är ju sant. Att ma behöver saker att skingra tankarna med.
Men vinbär hinner du väl plocka några nu? Jag har inte ens börjat med min städning än, och den måste jag ju göra. Fast det är ju roligare att prata med er....

Heloise, kör hårt! Barn kostar massa kosing!

Ja, leta upp! Tyst i kombo med små barn brukar båda odygd!

Ääääk! (toaborste)

Aaaaaaaj! (bengnagande barn)

Heloise, ursäkta men .

Jag förstår dig. Verkligen. Det är därför jag skrattar. För vad fan ska man annars göra!

Läs Lennart Nilsson du.

Alltså, jag TAR dig på allvar, så du vet!

Sonja,
FY vad trist med er semester!
och vad är det jag ALLTID säger...

...jo gubbar i vår ålder SKA inte spela fotboll, innebandy och annat där hälsenor, korsband och allsköns leder ryker åt helskotta med en smäll ständigt och jämt.
Det blir så in i baljan ynkligt, gnälligt och absolut NOLL gjort och syndast om dem i heeela världen då.

Och by the way-du kan ju påminna honom om att det kan hända att du kan komma på ett eller annat ställe att också sprätta lite på, om han inte är snäll och tacksam i tillräckligt mått! Jag kan komma med kreativa idéer och förslag när som helst. Säg bara till!
Och märk väl, att SY det får han fasen göra själv. Som Rambo. Ställ dit en rulle björntråd och en stoppnål, och säg "what doesen´t kill you, makes you stronger, baby"

Heloise, den blir sig lik!

Jättesäkert!

Och spegel, det skulle jag aldig få för mig.
jag kollade med en sådan när jag gick i femman-sexan eller så. Chocken har knappt lagt sig efter DEN insikten, så några barnhuvuden inblandade i det hela behövs inte för min del.