I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...
Leksi: fattar precis! Tänker jag tillbaka på förlosningen gråter jag också. Av glädje. Nåd kallade prästen det! Det var ju verkligen ett mirakel vi har bevittnat, gudomligt och otroligt, så stort att det svämmar över. Det som inte får plats i hjärtat strömmar ut genom ögonen. Men hjärtat växer och växer och kärleken till barnet överraskar varje dag. Inte visste jag att jag kunde känna såhär!