Inlägg från: MrsPingla |Visa alla inlägg
  • MrsPingla

    Fråga prästerna 12

    Hej Kjell!

    Jag skulle vilja fråga dig i egenhet av präst, hur jag bör se på detta; jag och min fästman har bestämt oss för att ha ett barnfritt bröllop. Det finns ett flertal skäl till detta; bland annat kommer vi servera alkhol som vi anser inte är så barnvänligt. Dessutom är lokalen en gammal fabrikslokal med många farliga hörn, och ja, listan kan göras lång. Min fästmans familj har iaf tagit detta väldigt hårt, inte minst min fästmans syster, som även är vår präst.

    Hon (min sambos syster/vår präst) satte sig ner med oss och sa bokstavligen; "jag känner ett mörker i mitt hjärta inför ert bröllop, och även om jag kanske kommer vara glad för er under er vigsel, så kommer jag vara ledsen över att inte alla i släkten är där". Hon har även sagt att vi är själviska, trångsynta och att vi ej respekterar familjen.

    Jag undrar nu; är det ok och normalt för en präst att säga till ett blivande brudpar att hon känner "ett mörker i sitt hjärta" inför deras vigsel? Det kan även tilläggas att hon sa detta till oss under genomgången av vår kommande vigsel, då vi egentligen skulle välja ut psalmer och vigselordning och allt det där..

    Jag kan inte släppa detta och vet inte hur jag ska kunna förlåta henne för det. Hon är ju inte heller vilken präst som helst, utan min sambos syster.

    Vad borde vi göra? Många har gett oss rådet att byta präst, men det är inte så lätt eftersom hon är min fästmans syster och han håller av henne väldigt mycket.
    Tack för din tid!

  • MrsPingla

    Hej Burre och Kjell!

    Tack för era svar. Jag har insett att min sambos syster sagt detta i egenskap av att vara just min sambos syster, men jag känner fortfarande att man som präst inte borde säga det hon sagt. Även om hon sa det som min sambos syster, så sa hon det under genomgången av vår vigsel! För mig är det väldigt nära kopplat till vårt bröllop, och har inget med henne som syster att göra.

    För mig känns det ungefär som om min sambo (som är systemutvecklare) skulle säga till sin syster "ja jag kan väl göra en hemsida åt dig, men jag känner ett mörker inför den dagen jag måste göra den, för du vill inte ha ett sånt textformat som jag vill att du ska ha". Eller att jag (som är frilansjournalist) skulle säga till någon i släkten som skrivit en text "ja jag väl läsa den, men jag känner en stor sorg inför att göra det eftersom du, enligt mig, inte har någon bra titel".

    Vissa saker går enligt mig hand i hand med ens yrke. Vi pratar ju bröllop med henne eftersom hon är vår präst; enligt min uppfattning ska då inte prästen tala om det mörker hon känner inför vår bröllopsdag, eftersom vi har en önskan om vår dag som hon som syster inte håller med om.

    Eller har jag fel? Jag vill gärna få hjälp att tänka om i den här frågan, om det är någon som har ett mottargument. Det här upptar mitt inre på ett högst otrevligt sätt varje dag, och jag önskar bara att jag kunde förlåta henne för allt det här.

    Återigen, tack för er tid.

Svar på tråden Fråga prästerna 12