Inlägg från: Kjell Präst |Visa alla inlägg
  • Kjell Präst

    Fråga prästerna 12

     


    Helges Älskling skrev 2010-06-21 21:51:55 följande:
    Jag står i begrepp att gifta mig men känner en tveksamhet som tar bort lite av glädjen.Jag har varit gift en gång innan och ska nu eventuellt gifta mig med en ny man som inte tidigare varit gift, vi har ett barn tillsammans. Han vill gärna gifta sig i kyrkan men...jag känner mig lite mindre värd att göra det. Dels för att jag varit gift innan och är över 40 år dels för att vi redan har barn tillsammans. Är det ok?Det känns lite förljuget att en andra gång lova någon att jag ska älska och vara honom trogen tills döden skiljer oss åt, när jag misslyckats en gång innan.Måste det där med "tills döden skiljer oss åt" vara med?Helt ärligt, hur ser kyrkan på vigslar där någon redan tidigare varit gift och där det redan finns barn? 

    Det finns säkert en och annan präst som tycker att det är fel att viga frånskilda människor - men de allra flesta av oss tycker med största säkerhet att det är helt okay. Vi är människor, och därmed mänskliga, dvs ofullkomliga. Vi planerar och gör vårt bästa - i olika sammanhang - men ibland blir det fel. I kyrkan säger vi att eftersom Gud själv varit människa så vet Gud vilka förhållanden vi lever under, vilka förutsättningar vi har. Löftena som brudparet ger varandra i vigselgudstjänsten är förstås uppriktigt menade, men ibland klarar vi inte av att hålla dem eftersom livet utvecklar sig på sätt som vi inte kunde förutse. Det är alltså min bestämda uppfattning att ingen människa diskvalificerar sig från möjligheten att fira kyrklig vigsel för att människan ifråga varit gift tidigare. Jag är övertygad om att jag har Gud på min sida i detta Rent praktikst så måste inte formuleringen "Tills döden skiljer oss åt" vara med, men den måste ersättas av något som har samma innebörd, tex "Så länge vi båda lever", "Livet ut" eller liknande. Lycka till!

  • Kjell Präst

     


    Jämntjock skrev 2010-06-21 22:26:55 följande:
    När min svåger gifte sig bytte de ut "Tills döden skiljer oss åt" till "Tills livet skiljer oss åt"

    Det skulle jag inte tillåta, och det är, som Duchess skriver, närmast tjänstefel att tillåta det. Det har en helt annan innebörd än "Tills döden skilker oss åt" och reglerna är tydliga: Löftena ska uttrycka brudparets vilja att leva tillsammans resten av livet

  • Kjell Präst

     


    sun moon skrev 2010-06-21 22:40:01 följande:
    När vi var och pratade med vår präst så hade han lite frågor om mitt efternamn och då berättade jag att det inte var mitt utan tillhör min ex make. Han reagerade inte alls på det. Ställde inga frågor alls.. 

    Nä, som sagt, de flesta präster nuförtiden är helt normala människor

  • Kjell Präst

     


    Uppsalabrud2010 skrev 2010-06-21 22:41:08 följande:
    Tack, för ditt svar ang sommarpsalm nyss. Vi undrar om det finns någon sida där man kan lyssna på olika psalmer.

    Det finns tyvärr ingen sida där man kan lyssna på hela psalmskatten, däremot finns det några sidor där det går att lyssna på vigselpsalmer, t.ex. www.svenskakyrkan.se/marsta/vigsel/psalmer.htm

  • Kjell Präst

     


    sun moon skrev 2010-06-22 15:47:10 följande:
    Jag har svårt för att tänka att det finns någon gud som styr och ställer över oss. Med tanke på vad jag själv har varit med om och hur världen ser ut så kan inte en god gud finnas som styr oss och finns han, varför skulle han straffa mig så mycket?  

    Jag har också svårt att tänka mig att det finns en Gud som styr och ställer, som straffar vissa och som tillåter all ondska i världen. Jag tror inte på en sådan Gud. Jag tror på en Gud som är närvarande i allt jag gör, i allt som händer. En Gud som skrattar när jag skrattar och som gråter när jag gråter. En Gud som är den goda kraft som alltid kämpar mot det onda. Jag tror inte på en Gud som skulle kunna hejda en tsunami men inte gör det. Jag tror inte på en Gud som låter vissa leva och andra dö. Jag tror på en Gud som vill det goda, en Gud som finns i kärleken. En Gud som alltid lyssnar när jag ber. En Gud som är där för mig även när jag inte själv kan känna det. Jag tror på en Gud som finns med på bägge sidorna i ett krig, utan att ta ställning för den ene eller den andre. Jag tror på en Gud som en gång gjorde världen (men självklart inte på det sätt som det beskrivs i Bibelns mytologiska skapelsebrättelse) och därefter aldrig har övergett den. Jag tror inte på en allsmäktig Gud i den bemärkelsen att Gud kan göra allt, jag tror att Guds allmakt ligger i Guds ständiga kärleksfulla närvaro.
    Jag tror på en Gud som vet exakt vad det innebär att vara människa eftersom Gud själv varit människa och vandrat på jorden. En Gud som vet vilka förutsättningar som vi lever under.

  • Kjell Präst

     


    sun moon skrev 2010-06-22 19:00:41 följande:
    Vad tror du händer när vi dör? Tror du på himmel alt. helvetet? Jag tolkar din tro på gud som en inre kraft som finns med dig och är dit stöd alltid. (Min bror har förklarat sin gudstro så också) Rätta mig gärna om jag tolkar fel. En sådan kraft kan jag också tro på men som jag känner idag så är det min egen kraft/styrka som hjälper mig.. inte någon annan.. (gud) som ger mig styrka. 

    Något helvete tror jag inte på, inte någon personlig djävul heller. Ondskan finns naturligtvis men jag tror inte att någon personlig kraft styr den. Himlen tror jag på, i någon mening- men jag brukar citera vad en annan präst en gång sa till mig: Det viktiga är att man lever sitt liv här på jorden så gott man kan, bemöter sina medmänniskor bra - vad som händer efter döden tar nog Gud hand om på bästa sätt.
    Ja, Gud är som en inre kraft som vägleder mig och är mitt stöd, men Gud är mycket mer än så. Jag tror att Gud är personlig och att det går att tala med Gud - man kan däremot inte tala med en kraft. Så, ungefär.

  • Kjell Präst

     


    effy999 skrev 2010-06-29 14:47:12 följande:
    Hej hej. Jag har lite funderingar som ni duktiga präster som hänger här säkert kan svara på. Jag är nyförlovad sedan den 19/6 och vi planerar att gifta oss i höst/vinter. Vi tycker att det inte är någon ide att vänta. Vi vill bli gifta och klarar oss bra utan allt ståhej runtomkring. Vi har tänkt att det ska vara vi två och en präst. (Och de vittnen som behövs). Med mysig middag och hotellnatt efteråt. "Får" man gifta sig inne i kyrkan då. Eller blir man undanskuffad till något sidoannex? För även om vi inte vill ha något stort bröllop så vill jag ju gärna gå längs altargången med min blivande make. (Eller ser det dumt ut?) Kan man gifta sig på en veckodag? En fredag eftermiddag? Som sagt det är inte så noga för oss exakt när. Och lämnar då gärna de mer "attraktiva" tiderna åt de som vill fylla kyrkan. "Ingår" det kantor fastän det bara blir vi två? Det skulle vara så pampigt! (och nej... det är inte något shot-gun-wedding bebisen är redan här så det är försent) Ha det bra i sommarvärmen!

    Hej!
    Visst går det utmärkt att gifta sig kyrkligt utan något ståhej! Jag har haft ett par sådana vigslar och de har blivit minst lika trevliga som de mer storslagna. Ni måste dock vara beredda på att gifta er i källaren eller i gravkoret Nej, jag skojar förstås, självklart är ni välkomna att ha er vigsel inne i kyrkan även om det bara blir ni två och prästen. Ni kan absolut ha en klassisk ingång och gå uppför altargången tillsammans, det går hur bra som helst. Och visst  ingår musiker även vid mindre vigslar. Ni kommer säkert att få ett toppenbröllop. Lycka till!

  • Kjell Präst

     


    Fru Indosaurie skrev 2010-06-30 08:50:23 följande:
    Jag har en fråga om psalm 181.  Den här texten: Tänk att få vakna tidigt en morgonHöra ett vårregn sjunga sin sång!Jag älskar regnet som väcker jordenTack käre Far för regnet du gav!Tänk att få vakna tidigt en morgonHöra en koltrast sjunga sin sång!Jag älskar sången koltrasten sjungerTack käre Far för sången du gav!Tänk att få vakna tidigt en morgonSe hur vår sol gör allting så sköntJag älskar solen som värmer jordenTack käre Far för solen du gav!Tänk att få vakna tidigt en morgonUtan att sakna natten som varJag älskar livet som du har skapatTack käre Far för allt som du gav! Är den inget som kan "förknippas" med kyrkan?Jag tänkte på psalm 199 t.ex. som finns med ny text. Skulle man då kunna använda den här ovan på psalm 181? 

    Om du menar "Bröllopstexten" till psalm 199 så är den ju ingen officiell psalm och det är därför inte självklart att den får användas som en av de två ordinarie psalmerna i en vigselgudstjänst. Detsamma gäller textvarianten du frågar om. Den finns inte i psalmboken och är därför ingen officiell psalm. Präst och musiker avgör.

  • Kjell Präst

     


    BlackWIngedAngel skrev 2010-06-30 09:08:37 följande:
    Jag har en fråga ang "Fader Vår".  Vid ett dop som jag var på för inte så längesedan så vägrade prästen att läsa den gamla versionen av denna och sa att ingen läser den längre. Stämmer detta? Har man ingen möjlighet att välja det själv?  Visst vet jag att man inte kan hitta på en egen ceremoni i kyrkan, men det känns inte som att det borde vara så konstigt att ändra. Jag vill ju inte ta bort bönen, utan bara ha den gamla versionen, som jag är uppväxt med, som är mer melodisk och som mina gamla släktingar kan känna igen så att de också kan vara med och läsa.

    Själv använder jag normalt aldrig den gamla (1917) översättningen, dvs "Fader Vår". Vi använder den inte i ordinarie gudstjänster där jag jobbar heller. Jag tror att det är likadant på många andra ställen, man (och jag) anser att böner ska bes på vår tids språk så att man kan förstå dem. Men det finns också många (?)församlingar där den nuvarande översättningen aldrig slagit igenom, och där man alltså ber den gamla versionen. Det förekommer också hos oss, företrädesvis vid begravningar, att vi använder den gamla versionen om sorgehuset särskilt önskar det. Men så vitt jag förstår så måste det vara prästen som har sista ordet i frågan. Men jag tycker att man i mesta möjliga mån ska gå brudpar/dopfamilj/sorgehus till mötes och bråkar därför aldrig om man vill använda den gamla översättningen.

Svar på tråden Fråga prästerna 12