Hjälper din man till i hemmet?

Jag gör nästan allt i hemmet, men röstade ändå för att vi har delade uppgifter. Han jobbar mer än heltid och jag jobbar inte alls. Han sköter räkningar och har stenkoll på papper och försäkringar-och ÄLSKAR det. Han stryker, tvättar rätt ofta och diskar rätt ofta och lagar mat på helgerna, jag lappar kläder, viker tvätt, dammsuger, torkar damm och sköter växterna samt handlar och lagar oftast middagen. Det har bara blivit uppdelat så.

Vår deal just nu är att jag sköter hemmet så mycket jag hinner på dagarna, så att vi kan göra annat på kvällar och helger när han är ledig. Det jag inte hunnit/orkat gör vi tillsammans, men jag spenderar hellre tiden tillsammans med att göra nånting annat än att städa. 

Jag hade en svår dust med min inre självständiga kvinna när jag stod inför valet att sluta mitt jobb för att följa med honom utomlands (ett tidsbundet jobb iofs, bara några månader kvar) eller att be honom inte ta drömjobbet, alternativt leva som särbos. Att leva helt av någon annans lön tog hårt på i början, men sen när jag väl var här har det fungerat utmärkt och jag är ganska säker på att han skulle gjort det samma för mig. Jag skulle gladeligen betalat hans uppehälle för att få med honom på ett liknande äventyr om jag hade fått erbjudande om mitt drömjobb. Jag hoppas den chansen kommer, jag tror på att det jämar ut sig, även om inte allt är jämlika just NU.

Men i korthet: jag sköter hushållet. Det jag inte hinner med hjälps vi åt med. Det funkar jättebra och jag känner inte att jag missskött mig för att jag istället gjort någon roligare en dag, så att han måste "hjälpa till" mer. Han är bara glad att jag har roliga saker för mig också. Annars skulle jag nog bli bitter och knäpp. =)

Ingen av oss tjatar, men det händer att vi båda ber den andra göra nåt vi inte orkar med just då. Eller så lämnar vi det till senare..