hej hej!
vi bestämde oss idag, han heter emil. har velat en del, massa namn på listan som inte alls kändes rätt när man såg honom. lite tråkigt att emil är 12a på namntoppen men det är helt klart hans namn 
så emil samuel erik nisser blir det! samuel och erik är våra brorsor + gamla släktnamn + att vi båda tycker det är så fina namn så det var givet.
ja förlossningen gick bra för lillkillen mår bra och kom ut och jag mår bra. men det är ju ingen dans på rosor att föda barn direkt, faktiskt jävligare än jag föreställt mig.
började med att jag vaknade vid 6 på söndag morgon och kände mig lite konstig, som molmensvärk och ont i ryggen. men inte alls farligt. hade pratat med min mamma kvällen innan som berättade att när min bror (som är 1a barnet) fixerade sig fick hon förvärkar och trodde det var dags, och det gjorde han en vecka innan. så här var jag en vecka innan BF och på sista kollen bara 5 dagar innan var bebben inte än fixerad. så det var vad jag trodde hände. så vi följde dagens schema, dvs åkte ut till kungens kurva för babyland och ikea i 35 graders värme. där började jag fatta att de här värkarna var inte så kul.. så vi kuskade hem igen. (snacka om stört att inte bara stanna hemma! ibland undrar man hur man tänker egentligen.)
ringde danderyd vid 1-tiden och beskrev värkarna, hon sa att det var förlossningen som dragit igång. så hade jag värkar då och då fram till 10 på kvällen då de började bli frekventare. sov nån 10-minutare här och där emellan. väckte martin vid kanske 3 och vi ringde in igen. de sa vänta tills värkarna är 60 sek med 3 min mellanrum. vid kl 5 var de det. för att sedan plötsligt vara 5 min emellan igen. och sen bli oregelbundna. med skillnaden att nu var smärtan så intensiv som den varit i de tätaste värkarna. aj! pratade med dem igen på förmiddagen, barnmorskan sa att det var pinvärkar, det föder man inte barn på. precis vad man vill höra när man har sjukt ont men tror att det är för en mening iaf... grinade en stund.
framåt eftermiddagen fick vi komma in iaf för att göra en kontroll. hade då haft värkar i 16 timmar = öppen 1 cm. värdo. fick välja på åka hem med starkare värktabletter eller stanna kvar för att få sovhjälp (morfin och smärtstillande). inte en chans att jag ville hem igen! så fick stanna. fick vila några timmar men vaknade i varje värk. efter vilan drog värkarna igång med ökad kraft och oftare, började öppnas mer. äntligen. fick akupunktur, innan nålarna ens suttit klart insåg vi alla att det inte räckte. så på lustgasen. funkade ett par timmar. sen blev det epidural (sjukt glad för det med facit i hand, hade aldrig klarat det annars) men då mattades värkarna av så in med värkstimulerande dropp. och vanligt dropp för jag spydde hela tiden (borde jag ju räknat med efter hur min graviditet varit!) vart väl 10-15 ggr allt som allt.. varvade halvsitta med saccosäck, stå och sitta på pilatesboll. på förmiddagen var jag så äntligen öppen 10 cm. man ska ju också kissa för att ha max med plats i magen, men helt seriöst jag hade ingen aning om hur man kissade längre. försökte i 10 min men det gick bara inte. konstig känsla. (de fick tömma).
kände aldrig själv att nu vill jag krysta utan det var barnmorskans beslut. så drog igång krystarbetet. halvsittandes med ben uppe, nere, hålla i benen, dra i lakan, ligga på sidan, stå på knä och så tillbaka igen... tiden gick, fler och fler folk på rummet. efter en timme bestämdes sugklocka. de satt dit den under några värkar, och så drogs det.. såklart släppte skiten. lät ashögt, jag blev rädd och min stackars man höll på att dö (fast han visade såklart inget.) vid det här läget var då bebisens huvud fast i det "värsta" läget, åkte inte in igen. men inte heller ut. aaaaj. så det blev klipp och krysta ut. så klockan 13.17 efter 48 timmar låg äntligen en varm blöt liten klump på min mage. martin klippte navelsträngen. fick emil på bröstet. så fin!! fast samtidigt var jag en zombie i chock. de la bedövning för att sy men sen blev det rådfrågningar hit och dit och hämta annan läkare så den hade börjar släppa när hon började sy. låg typ och skrek i en lustgasmask tills de bestämde sig för att lägga mer bedövning (ja tack.)
så fick vi fika och vara själva med emil som ammat lite. duscha och så över till hotell BB. mysa med vår kille. ringa familjen. så härligt.
och nu har 8 dagar redan gått! emil är en nöjd och glad kille. visst gråts det men inte hela tiden. stackarn har haft lite magont och då är det svårt att trösta (skär ju i hjärtat!) idag var första badet och första BVC. amningen går ändå okej. tyvärr väldigt lite mjölk i ett bröst vilket inte är så kul, svårt att få honom att gå med på att ligga där också. spännande med BH när en tutte är C och en A. inte direkt snyggt heller... men det är det värt när man kan ligga och titta på en liten prins! har fortfarande ap-ont. kan promenera nåt kvarter sjukt sakta. sitta på stooora mjuka kuddar. men det borde väl vända snart.
oooj, vilken roman. gick inte att sluta när jag börjat skriva.
Englali, beklagar sorgen! vet hur fruktansvärt det känns.
Pumpkin, härligt att ni trivs efter flytten! åh, bygga eget! spännande! håll oss uppdaterade..
stackars dig.