Hur går allt för er Pumpkin? Har ni kommit in i vardagen än?
Furillen: När är de dax? Klart du ska joina oss på FL. 
Här planeras de massor. Vi har ändrat lite pga att vi kom på att år 3013 inte passar oss alls. Vår Liam börjar ju skolan de året,så då passar de inte ju.
Så vi ska köra på nästa år istället i augusti/september.
Jag ska gifta mig igen!
Vi är inte helt säkra på vart vi ska vara.Vi spånar på de fortfarande och har kontaktat endel hotell och "företag" som fixar med vigslar och även hotell som de inte står något om att de fixar vigslar. Vi fick nämligen ett tips om de. 
Vi har inga ringar nu,inga alls. Vi valde att smälta ner våra förlovningsringar och jag sålde min bröllopsring eftersom den blev för stor och jag vet inte om den passar med de nya förlovningsringarna. Så här blir det byte av ringar igen,till oss båda. Vi har bestämt att båda två ska ha två ringar på sig.
Vi ska skriva egna löften och jag har börjat titta lite på de,men de ligger lite på is just nu. Blir mer sen när de närmar sig.
Jag ska ha brudklänning,bukett och frisyr. Hela köret!
Det är såå roligt och jag längtar verkligen! Vi får med oss två underbara vänner varav en är fotograf. Kanon! Och min kusin och hennes karl. Vi står varandra väldigt nära och är i samma ålder och sedan har vi varit i thailand tillsammans förut.
Åh de pirrar i hela kroppen när jag tänker på de. *wiiii*
Furillen: Stort grattis till lilla Emil! Åh skönt att höra att allt gick bra sen efter den lååånge förlossningen. Förstår att du har ont men bra att du kan sitta på mjuka kuddar iaf. Alltid något positivt.
Pumpkin: Åh vad härligt med husbygge. Vi är inne på det vi med faktiskt. Eller vi vill fortfarande ta över T:s mormor och morfars hus och renovera upp de och bo där några år för att sedan sälja de och bygga vårt egna hus. Vi tycker om området och tomten är hhärlig men huset är inte riktigt i vår smak. Men vi får se hur det blir sen när vi sätter fart.. Iaf så hoppas vi på att få tillgång till huset om 2år iaf och under tiden så går vi på husvisningar och får inspiration.
Snitte: De ligger lite på is just nu.. Har hänt endel här så vi planerar inte så mkt. Dock vet vi vilka som komemr följa med nu och i vilken månad vi ska åka och priserna ungefär. Jag tittar lite då och då på klänning och så,men de är såå svårt! Men roligt!
Har jag förresten visat er min förlossnings berättelse?
Englali: Grattis till jobbet! Super grattis!
Förstår att ni har sorg efter er lilla familjemedlem. De är alltid sorgligt när något kärt går bort. Mina tankar går till er idag!
Måndagen den 25:e maj
Denna dag hade vi tid på förlossningen för igångsättningssamtal och kontroll
av hur lillan låg i magen.
Barnmorskan som tog emot oss var jättetrevlig och så förstående.
Hon pratade endel om hur de kunde gå till och vi fick berätta våra tankar
om hur vi kände oss och vad vi ville.
Iaf så fick vi tid för igångsättning torsdagen den 28:e maj kl.08.00.
Efter en undersökning visade de sig att jag redan var öppen 2cm och
barnmorskan gjorde då en hinnsvepning för att se om lillan ville komma ut på
eget bevåg istället. Vi ville självklart de också och våra tankar var där hela tiden.
Under resten av dagen hade jag lite små ont i magen och lite molande värk,
men inga direkta känningar om att de kunde vara på G.
Tisdagen den 26:e maj
Vaknade runt 9 tiden på morgonen och var rejält kissnödig.
När jag torkade mig såg jag att de var något riktigt kletigt med lite blod i pappret.
Jag antog att de var slemproppen som gått men hade ju inga känningar alls.
Var på något sett väldigt glad över att den gått för då kunde hon ju vara på G.
Iaf fortsatte den gå mer och mer och jag hade lite förverkar men inget mer.
Onsdagen den 27:e maj
Jag hade ju inga känningar dagen innan och inte denna dag heller,
så vi bestämde oss för att åka ner till B-farfar Håkan i Åtvidaberg för en daxtur
och Tommy tänkte passa på att fixa med bilen lite.
Under morgonen hade jag lite förverkar men inget speciellt.
Slemproppen hade lossnat änu mer nu och jag hade fortfarande lite blodblandat,
men enligt barnmorskan var de normalt och inget att oroa sig för.
Som vanligt när vi ska någonstans så händer de alltid något. SUCKA!
Denna gång så pajade turbon påväg ner till Åtvidaberg konstaterade maken när vi kommit fram.
Inte konstigt att de var så mycket rök efter bilen. Aja.. Vår vanliga tur som sagt!
Vid de här laget hade jag lite mer förvärkar men inget jag reagerade på mer än vanligt.
Mannen åkte till biltema efter en liten lunch och köpte ny turbo och jag passade på att röra
på mig och hjälpte svärmor med maskrosplockning i gräsmattan.
Iaf så fick jag rejäla och smärtsamma förverkar medans jag höll på men jag fortsatte.
Tog en liten paus då och då men fortsatte iaf medans värkarna fortsatta komma.
Jag trodde absolut inte att de var något på G men fick jag fel.
Medans mannen skruvade på bilen kom värkarna mer och mer och jag hade ca 10min
mellan varje värk och jag hade då tagit mig in igen för att hålla mig lite undan.
Värkarna fortsatta sedan mer och mer och jag hade svårt att sitta ner.
Liam hade som tur var somnat vid de här laget och svärmor var en dröm under dagen.
De var inte mycket energi som jag behövde lägga på honom under tiden mina värkar höll på.
Iaf så kom värkarna mer och mer tätare och vid 22 snåret så hade jag 5min mellan varje.
Detta minns jag eftersom jag stod och pratade med svärmor i köket vid den tiden.
Hon trodde givetvis att de inte var något på G och var så lugn så.
Iaf så messade jag maken och sa att nu fick han allt skynda sig på för fortsatta de såhär
så var vi tvugna att åka in inatt.
Vid kl.23.30-00.00 nångång där imellan hade jag 2-3min. mellan värkarna
och nu stressade jag på mannen. Nu sa jag att vi skulle åka in så var de bara!!
Mannen skruvade fast de sista i bilen så snabbt han kunde men de var något som hakade upp sig
så de tog lite längre tid än väntat. Iaf så kom vi iväg vid kl.00.30.
Liam fick sova kvar och skulle komma hem med svärmor nästa dag.
Iaf så sa vi hej då och sedan åkte vi iväg. Svärmor trodde fortfarande att de var falskt alarm.
Torsdagen den 28:e maj
Efter att ha vinkat av svärmor och Håkan satte mannen fart på bilen.
Gisses vad han körde. Tur att polisen inte var på vägarna! :P
Iaf så kom värkarna fortfarande lika tätt och jag hade som sagt 2-3min mellan varje.
Jag ringde in till förlossningen och förklarade läget.
Hon sa att vi skulle komma in så snabbt vi kunde och att de vara kanon att den lilla ville
komma ut av sig själv. Under hela bilfärden var de jag som försökte andas igenom varje
värk men jisses såå ont de gjorde. De var svårt!
Och för varje värk som kom gasade maken på lite mer. :)
Vi åkte 00.30 från Åtvidaberg och var framme på Vrinnevisjukhuset vid 01.20.
Där parkade vi bilen och gick upp till förlossningen. Fråga mig inte hur många gånger jag
stannade på vägen och andades igenom varje värk. De kom riktigt tätt!
När vi släppts in och tagit hissen upp möttes vi av en glad barnmorska som jag inte minns
namnet på alls. :( Iaf så frågade hon om jag ville ha en rullstol men NEJ de skulle jag inte.
Jag skulle klara de här! På vägen till rummet tror jag att jag stannade upp ca 5ggr innan vi kom dit.
Då jag hade sådant värkarbete hjälpte de mig upp på sängen och hjälpte mig av med byxorna
och strumporna. De tog ganska lång tid att få av mig dem då mitt värkarbete var rejält igång.
Tillslut fick de koppla på lustgasen för att få av mig allt och då gick de snabbt!
Vattnet hade vid de här laget inte gått än (som tur var)
Barnmorskan gjorde en undersökning och de konstaterades att jag var öppen 4cm vid de här laget.
De försökte sedan sätta ctg men hade svårt att hitta lillans hjärtslag så fick tillslut sätta den på
hennes huvud och då fanns de där direkt! Underbart att höra!
Klockan var nu 01.35 och bm skulle nu sticka håll på hinnan så att vattnet kunde gå.
Vad som gick fel vet jag inte men de tog 15min för henne att få hål på hinnan.
Klockan hade nu hunnit bli 01.50 och bm hade äntligen fått hål på hinnan och sa att hon skulle
gå ut en sväng för de här kunde ta en stund,de var bara att trycka på knappen så kom hon.
Vid de här laget hade de kommit in några mer som skulle föda och de hade ganska fullt upp.
Jag fortsatte att andas igenom alla värkar och började känna mig lite groggy.
Rummer började att snurra helt klart och jag hade svårt att koncentrera mig.
Jag försökte då och då få fram ett ord till mannen men vid varje försök kom de en värk och masken
åkte på igen. Då hände de..Jag kände de. Jag kände verkligen hur hon gled ner,hon gled verkligen
och fort gick de. De sa bara svisch och sedan kände jag att hon var påväg ut.
Hon tröck på som bara den och jag ville börja krysta.
Jag skrek rakt in i masken till mannen att ringa på barnmorskan. Barnmorskan kom in nästan direkt
som mannen ringt på klockan och märkte verkligen att jag ville krysta och konstaterade att nu var de dax.
Hon fick på sig sina handskar och sedan var Néa ute på två krystningar.
Så efter att vattnet gått vid 01.50 var hon ute 02.05.
Enligt journalen kom barnmorskan in kl.02.00 och hon var ute kl.02.05.
Då kan ni förstå att de gick snabbt. För snabbt för jag hann inte med..
Jag fick upp henne direkt på bröstet och glädjetårarna kom.
Jag var världens lyckligaste som fått en söt liten tös.
Nu hade jag två underbara barn!
Mannen klippte sedan navelsträngen och jag krystade ut moderkakan.
De konstiga var att jag mådde så bra.
De var som att allt detta inte hänt,allt de jobbiga.
Jag kunde gå på toa ganska snabbt och jag var stadig på bena.
Med Liam blödde jag mkt och fick sy några stygn så hade problem att kissa.
Denna gång blödde jag inte mkt alls och fick inte sy några stygn alls.
Fick en liten reva men den läkte av sig självt.
Efter den fina frukostbrickan som kommit in gick jag och duschade.
De var helt underbart!
Néa sov så sött i sin lilla säng och jag kunde inte låta bli att le.
Att se min lilla tös ligga där så liten och oskyldig.
Jag hade inga torra ögon då, jag hade en massa lyckotårar.
Efter läkarbesöket fick vi informationen att de var fullt på BB och att vi
fick vänta tills de var ledigt. De kunde ta allt från en timme till hela eftermiddagen
innan vi fick komma över så vi bestämde oss för att åka hem istället.
Nu var vi 4st i familjen och jag var världens lyckligaste!
Väl hemma sen somnade lillan i sin säng och vi vilade lite vi med efter en tuff natt.
Efter några timmar kom svärmor med storebror och gissa om han var nyfiken
på sin lillasyster..
Néa kom till världen den 28:e maj kl.02.05
och vägde 3205gram och var 51cm lång.
Idag firar vi 2årig bröllopsdag. Kan inte förstå att de redan gått TVÅ år sedan vi gifte oss och nästa år står jag brud igen. Åhh vad härligt de känns!
Snitte:
Hinnsvepningen kändes knappt. De gick väldigt snabbt men jag hade lite värk efteråt,men det ska man ju få om det funkat.
Angående din fråga så skulle jag nog kolla med "toasten" om de. Eller det kanske är så att de är du som är toastmadame?
Iaf så skulle iaf jag om jag varit toastmadame ställt mig upp och försökt avbryta hans tal eller så skulle jag låtit honom prata färdigt och skämma ut sig,för det är exakt vad han gör OM han säger något sådant. Alla skulle nog tycka att han var en ren idiot!
