Ni som gift er - det bästa och det sämsta?

Det absolut bästa var när vi hand i hand står och väntar på att kyrkklockorna ska sluta ringa. Våra döttrar står med oss. När vår ingångsmusik från filmen Änglagård sätter igång och våra små töser fattar varandras händer och går uppför altargången före oss. Jag och min man studerar dem med omåttlig stolthet och kärlek, sedan tittar vi på varann, tar ett djupt andetag, maken bjuder mig sin arm och vi går in tillsammans. Den känslan önskar jag att alla fick uppleva!

En annan bra, minnesvärd grej var att mina två väninnor, som är mina frisörskor, kom och kidnappade mig och tog med sig mig till salongen tidigare än jag tänkt mig. Jag var så nervös och de kom instormandes i rätt ögonblick, sa åt min man att hälla upp ett litet glas konjak åt mig, de packade mina grejor, drog med mig i bilen, åkte och hämtade min blombukett och sen tog de så väl hand om mig på salongen att jag blev helt lugn och varm inombords. (KOnjaken gjorde väl sitt också).

NÅgot som var bra var att vi fixat en chaufför och en minibuss hela dagen som körde oss dit vi ville; salong, fotografering, kyrka. Sedan körde han alla från kyrkan till lokalen, och på kvällen körde han hem gästerna också. Det var otroligt uppskattat av alla.

Glömde ju skriva om det sämsta:

hmmm........ kommer inte på nåt så där direkt.

På tok för mycket mat, särskilt nattamaten. Blev massor över. Och massor med dricka blev kvar.

Att inte alla kunde komma som vi ville.

Vi glömde också ta foton med familjerna. Och min bästa väninna som även fotade hela tillställningen, hon själv är inte med på ett enda foto, precis som om hon inte ens var med på bröllopet !

Jo, det var det som var så skönt, att bli bortrövad och få sitta på en salong och överlämna barn och allt annat till dem som blev kvar där hemma (farmor o farfar och stora kusinen) Rekommenderas!