Dags för veckans invägning då:
Startvikt 1 maj
Vikt: 80,0 kg
Midja: 80 cm
Mage: 98 cm
21 juni
Vikt: 73,7 kg (Veckans nedgång: -0,3 kg, totalt -6,3 kg)
Midja: 72 cm
Mage: 90 cm
Mål:
Vikt: 65 kg
Midja: 70 cm
Mage: 80 cm
Träningen förra veckan blev lite ojämn, jag körde styrketräning på måndagen och torsdagen (tis-ons var jag upptagen och hade ingen möjlighet att åka till gymmet). På fredagen rodde jag 10.000 meter och igår (söndag) spelade jag badminton i 1½ timme (och tro mig, det känns idag)
Jag känner att jag troligtvis kommit till en gräns där det kommer gå långsammare med nedgången från och med nu. De här 6 kilona som jag har tappat hade jag lagt på mig rätt snabbt (under ca 3-6 månader) och då försvinner de rätt fort när man gör någonting åt det. Det som är kvar nu är inte övervikt, utan ett par trivselkilon som har suttit där i några år, så det kommer att ta sin lilla tid att bli av med dem. Men det är bara att kämpa på.
Idag blir det styrketräning enligt det tidigare upplägget, kommer inte träna imorgon eftersom det blir för mycket med tre dagar i sträck, kommer att köra kondis på onsdagen istället.
Hade tänkt köra styrka igen på torsdagen, men måste sitta barnvakt åt syskonbarnen till kl 10, så det kommer jag inte att hinna med.
Fredag är det ju (som de flesta vet) Midsommarafton, och då ska jag bara ta det lungt och njuta av god mat (dock GI-inriktad).
Lördag och söndag är tyvärr badmintonhallen stängd, så då blir det antingen en löprunda utomhus (om vädret och allergierna tillåter) eller på gymmet. Om det kniper kan man alltid köra några övningar hemma i vardagsrummet.
@Vilja2: Jag har märkt att om jag inte är systematisk och planerar så blir det inte av, så det är tyvärr ett måste för mig.
Jag önskar jag kunde känna de där "Åh, vad skönt att åka och träna"-känslorna, men jag tror inte att det kommer hända, så det är bara att boka tider i almanackan.
Det är tyvärr det som gör att jag lätt förlorar rytmen när det kommer helgdagar, semestrar och liknande. Får jag inte rutin på träningen blir det troligtvis så att jag inte kommer iväg, och då vaknar man två veckor senare och har inte tränat en endå gån och måste börja om. Tur som sagt att jag har sambon som kan puffa på och säga "Nu åker vi till gymmet", även om jag kan få lite hatiska känslor mot honom just då. Haha.
Kom igen nu allihopa, hur har det gått för er??