Dags för barn?

Känner att jag skulle vilja ge en annan slags input också. 

Jag trodde i många år att jag så småningom skulle börja känna att det var dags för barn. Jag tog för givet att jag ville ha barn och att den berömda biologiska klockan skulle börja ticka högt. Men så blev det inte. 

Allt eftersom tiden gick så insåg jag att jag faktiskt inte alls var intresserad av själva konceptet med barn. Jag trodde att jag skulle bli det eftersom normen i samhället är att man ska vilja ha barn. Men jag ville inte. 

Lyckligtvis har jag träffat en man som känner likadant som jag, så jag lever nu ett härligt och barnfritt liv tillsammans med honom. Det finns barn i vår omgivning - släktingars och vänners barn - och med dem är det precis som med vuxna: vissa gillar vi mycket, andra gillar vi inte alls. Barn kan göra oss glad två gånger: när de kommer och när de åker härifrån

I motsats till många andra som skrivit i tråden kan jag däremot vara nyfiken på hur det skulle kännas att vara gravid och att föda barn. Det kommer jag ju aldrig att göra. Men det innebär inte att jag vill vara förälder. 

Jag tror att de allra flesta människor vill ha barn, och mitt inlägg syftar inte till att försöka omvända någon som längtar efter att bli förälder. Jag vill bara visa på att det inte är självklart att barn ska vara en del av livet. Det finns ett fullödigt och lyckligt liv även utan barn.