• Albertina83

    Är så orolig att förlora min själsfrände

    Jag och min blivande fastman har varit tillsammans i lite mer än 2 år. Det är en sak som jag inte klarat av att berätta för min älskling. Det gäller hur många jag haft sex med. Min pojkvän har varit med 4 och jag har sagt att jag oxå varit med 4 fast det egentligen är det dubbla. Idag berättade jag sanningen och han blev inte glad. Han sa att han känner sig billig, som en i mängden. Men jag känner mig med billig, som en hora. Jag mådde inte bra psykiskt innan jag träffade min pojkvän. Det att jag var med för många under bara några års tid var ett självdestuktivt beteende. Jag hatade mig själv och jag var desperat efter att känna mig älskad och levande. Jag bröt ihop efter att jag berättat sanningen och sen fick jag en panikångest attack. Sen åkte han hem till sig, han sa att han behövde tänka och han ska ringa ikväll. När han åkt hem fick jag en till panikångest attack. Jag kan inte sluta gråta, vill bara sova och har ingen matlust. Jag vet att jag reagerar så här för att jag är livrädd att jag förstört vårt förhållande, att jag kommer förlora han som jag känner är min själsfrände. Vi planerar för förlovning men det kanske inte blir av för att jag har varit en idiot som inte berättade sanningen från början. Han är min räddare i nöden, han får mig att känna mig levande och älskad. Vi planerar för en framtid ihop men nu har jag ingen anning om hur det blir. Jag vill inte leva ett liv utan han, jag känner mig inte hel utan han.

  • Svar på tråden Är så orolig att förlora min själsfrände
  • Cylt

    Förstår inte heller detta - skulle aldrig komma på tanken att vare sig fråga eller berätta. Tror att senast en partner frågade "hur många jag varit med" så var jag runt 17-18 år. Ser det som totalt irrelevant information, min BM kan ha varit med fyra, 40 eller 400 stycken - jag har ingen aning. Jag lärde mig tidigt att inte ställa frågor jag egentligen inte vill ha- eller kan hantera svaret på.


    Bellson skrev 2010-06-15 21:43:56 följande:
    Varför måste man berätta sånt för varandra? Det har väl inte han med att göra? Jag försstår inte varför man alltd måste hålla på att jämföra sexpartners med varandra. Jag tycker inte att man måste berätta ALLT för varandra.  Det där är privat.
  • pyrro

    Cylt>> Om du inte vill veta svaret eller kan hantera det så betyder det väl att antalet inte alls är irrelevant?

    Jag skulle inte vilja att min BM varit tillsammans med 400 eller 40 heller för den delen. Beror nog lite på var man lever och vilken typ av liv man levt. Jag känner personligen ingen mig veterligen som varit tillsammans med 40 olika kvinnor/män.
    För mig var min BM min första trots att jag var ganska gammal och det är inte "normalt" det förstår jag och berodde till största delen på att jag inte mådde bra tidigare (hade säkert kunnat reagera med ett beteende som TS beskriver lika gärna). Min BM har varit tillsammans med 3-4 (kommer inte ihåg exakt han berättade i början av vårt förhållande och nu vill jag verkligen inte fråga mer om det).

    Till TS>> JAg förstår att du kan känna dig besviken på dig själv över ditt tidigare beteende, men du verkar ju också på det klara med varför du gjorde så och det gör inte dig till en sämre människa. Visst det var fel av dig att ljuga men även förståeligt då det var av rädsla.....glad att ni valt att gå vidare, jag är säker på att ni kommer att gå stärkta ur det!

  • Myjoy

    OJ!

    Lögner är aldrig en bra start i en relation. Ta det som en viktig lärdom.

    Jag förstår var du kommer ifrån. Jag har likadana erfarenheter, och mer.
    Jag förstår varför du gjorde det, men den vägen kommer bara leda till mer svårigheter.

    Jag har varit där du är nu. Där jag inte har mått bra själv. Inte haft självförtroende nog att våga ställa mig upp o faktiskt framhålla mig själv som bra/duktig.

    Det är oerhört krävande för ens partner att ständigt försäkra den man har en relation med är tillräckligt bra, tillräckligt snygg, tillräckligt duktig. 
    Prova att säga det varje dag, flera gånger om dan, så kommer du ganska snart oxå tröttna på det och se vad jag menar.

    Om du verkligen menar allvar med relationen måste du lyfta dig själv.
    Må vara genom terapi, eller genom att du faktiskt aktivt tar tag i det och bestämmer dig för att ändra din attityd mot dig själv.
    Fråga dig själv varför du känner dig "billig" (jag har för övrigt haft betydligt fler och känner mig mer erfaren). Fråga dig själv vad det är som gör att du inte "duger". Inte är "snygg" eller "bra" nog. Vad är det som gör dig så "dålig" så du inte förtjänar att ha en person du älskar vid din sida och bygga upp en lång och varaktig relation med?

    Det är ju först när man vet vad som är "fel" som man faktiskt kan "laga" det.

    Personligen är jag ganska säker på att det enda som är "fel" är din egen uppfattning av dig själv. Människor ser säkert inte på dig på samma sätt som du gör.

    Se inte dig själv som "jobbig". Sluta vara det istället!
    Om du vet vad du gör "fel" så kan du ju ändra beteende.

    Var man är sin egen lyckas smed

    Det är dina val som styr hur ditt liv kommer se ut i framtiden.
    Väljer du att vara ett "offer" eller vill du vara något mer?
    Vill du leva i det förflutna med det som har hänt eller vill du lyfta blicken mot en ljusare framtid med kärlek och glädje?
    Jag vet att det låter hårt men det är sant. Jag hade aldrig nått dit jag är idag om jag inte hade lyft blicken, satt i mitt sinne att ha ett mål i livet, att sluta älta det förgångna för leva idag. 

    Idag är en bra dag. Idag har inget ont hänt. Idag är jag glad för att ...

    Det va bra att ni löste det. Men jag är ganska säker på att krisen inte är över förrän du ändrar ditt beteende och lyfter dig själv. Det kan inte din pojkvän göra hur mycket han än önskar att han kunde.

    Ta hand om DIG!

    *kram* 

  • Cylt

    Inte för att det har någon större betydelse i det här sammanhanget, men ändå; Hur många partners han har haft ÄR för mig irrelevant därför att det är privat och utan betydelse för vår relation (förutsatt att han inte släpar med sig en massa könssjukdomar såklart); därför frågar jag inte - Ledsen om jag var oklar, men jag syftade på frågor i allmänhet som man får ont i magen av att tänka på, men ändå envisas att ställa.


    pyrro skrev 2010-06-16 08:47:51 följande:
    Cylt>> Om du inte vill veta svaret eller kan hantera det så betyder det väl att antalet inte alls är irrelevant?
  • Andreas flicka

    Jag tror vi som diskuterar här inne har ganska olika erfarenheter av sex med någon vi inte varit tillsammans med.


    Jag blir ledsen när jag ser vad TS har skrivit om sig själv - att hon känner sig som en hora. Jag blir MYCKET ledsen av mannens reaktion i detta. Fy fasen för att det fortfarande finns krafter i samhället som får en kvinna att känna sig smutsig bara för att hon har haft sex med män hon inte hade någon relation med. Inte klokt!


    Tråkigt också att du ts och andra här har erfarenhet av sex som ni ångrar - gör mig ockå ledsen. Tro mig det här är en "hjärtefråga" för mig.


    UPPREPA INTE NEDVÄRDERANDE SAKER OM ER SJÄLVA - DET BLIR SJÄLVUPPFYLLANDE! 


     


    En liten fotnot: När jag träffade min BM så hade vi inte sex första natten han sov hos mig, utan vi låg bara och pratade. Jag skulle lika gärna kunnat ha sex med honom (han visade att han ville) men just denna kväll ville jag inte. Detta fick honom att tycka att jag var en sk fin flicka. Gissa hur irriterad jag blev när vi diskuterade detta senare. Förklarade ett och annat. För inte sjutton hade jag tyckt att han var dålig på något sätt hade vi haft sex - inte omgivningen heller för den delen. Hans inställning till detta fick mig nästan att bryta förhållandet - men som tur var ändrade han inställning till saken.


     


     

  • Aleta
    Andreas flicka skrev 2010-06-16 10:35:50 följande:
     En liten fotnot: När jag träffade min BM så hade vi inte sex första natten han sov hos mig, utan vi låg bara och pratade. Jag skulle lika gärna kunnat ha sex med honom (han visade att han ville) men just denna kväll ville jag inte. Detta fick honom att tycka att jag var en sk fin flicka. Gissa hur irriterad jag blev när vi diskuterade detta senare. Förklarade ett och annat. För inte sjutton hade jag tyckt att han var dålig på något sätt hade vi haft sex - inte omgivningen heller för den delen. Hans inställning till detta fick mig nästan att bryta förhållandet - men som tur var ändrade han inställning till saken.    
    Bra att du redde ut det med honom.

    Det där är ytterligare en gammal kvinnoförnedrande uppfattning som lever kvar och förstör glädjen för många.


    Jag hade när jag var singel sex med någon om jag hade lust med det, oavsett förhållande eller ej. Jag anser ändå att jag är en "fin" flicka och den som fick chansen att vara med mig ska vara glad precis som jag ska vara glad att jag fick chansen att vara med honom. Det är mitt val. Så fort man blandar in att man ska tänka på att vara "fin" så blir det någon annans val.

  • Myjoy

    När kan någon annan bestämma vad som är rätt för dig just då?

    ALDRIG

  • Andreas flicka

    Ja tyvärr - fattar inte varför denna föreställning finns kvar. Den upprätthålls likt ett mantra: hora - madonna, hora - madonna, hora - madonna... fin flicka - dålig flicka, fin flicka - dålig flicka osv osv


     


    Ja tyvärr - fattar inte varför denna föreställning finns kvar. Den upprätthålls likt ett mantra: hora - madonna, hora - madonna, hora - madonna... fin flicka - dålig flicka, fin flicka - dålig flicka osv osv


     


    Aleta skrev 2010-06-16 11:16:51 följande:
    Bra att du redde ut det med honom. Det där är ytterligare en gammal kvinnoförnedrande uppfattning som lever kvar och förstör glädjen för många. Jag hade när jag var singel sex med någon om jag hade lust med det, oavsett förhållande eller ej. Jag anser ändå att jag är en "fin" flicka och den som fick chansen att vara med mig ska vara glad precis som jag ska vara glad att jag fick chansen att vara med honom. Det är mitt val. Så fort man blandar in att man ska tänka på att vara "fin" så blir det någon annans val.
     Bra sagt!
  • Andreas flicka

    Oj vad hände med mitt inlägg..

  • Albertina83

    Anledningen till att jag berättade för honom att det egentligen är 8 är att vi vill vara helt ärliga mot varandra. Annars har jag varit ärlig, har inte ljugit gällande nåt annat. Men är orolig att han ska tro att det är mer jag ljugit om, att han inte ska lita på mig i fortsättningen. Jag gillar inte att ljuga, vill vara ärlig så det kändes inte bra att jag inte berättat sanningen. Jag har insett att jag är en älskvärd, bra och vacker tjej. Jag har haft svårt att ta åt mig av komplimanger. Det var först när jag träffade min pojkvän som jag insåg att jag förtjänar att vara älskad och lycklig. Vi har haft en kris innan som vi tagit oss igenom så jag tror det kommer gå bra även med denna kris. Igen av oss brukar ge upp i första taget. Just nu mår ingen av oss bra för att jag inte var ärlig. Men vi älskar varandra så det kommer nog ordna sig.

Svar på tråden Är så orolig att förlora min själsfrände