Gör han rätt eller fel?
Det blev lite för långt... *skäms*
När jag o killen förlovade oss så sa hans mor att hon o hans plastfarsa (sen han var 3 år) att dem kan bistå med en viss summa till bröllopet o vill gärna vara med o planera.
Nu när vi fixat det mesta så träffade vi henne i helgen för att diskutera.
Diskussionen börjar med om hur mkt hennes son offrat för mig o bla bla o o att vi lyckats jämka våra liv etc men vägrade lyssna på vad jag hade o säga till om vad jag fått offra för honom.
o så bytte han tillbaka till sin mors efternamn då han växte upp med henne (hans far dog när han var ung o han bytte ett tag för att hitta andra halvsyskon han inte kände till) så undrade hon varför han bytt tillbaka o att han borde behålla sin fars o alla anledningar han gett tyckte hon var orimliga o bara skitsnack.
Hon verkade inte acceptera något svar o så som jag försod det mellan raderna så sa jag. Du behöver inte oroa dig.. jag kommer inte ta ditt efternamn jag ska behålla mitt.
En stund senare när killen frågar henne om hur mkt hon har tänkt o lägga på bröllopet. så säger hon inget.. Absolut inget, jag har inga pengar o har aldrig sagt det. Vilket hon o hennes make visst sagt o var så oengagerad o inte intresserad ens o att bröllopet bara är onödigt.
Sedan har hon mage o säga att hennes dotter visst ska få ta med sig sin unge när jag sagt att inga barn får komma på bröllopet.
Jag fick nog o sa vi bestämmer eftersom jag o killen är ändå dem som bekostar skiten o gillar hon inte det så behöver hon inte komma.
Killen har pratat med någon han litar på o det svar han fick av honom verkar det som om hans mor har något emot mig.
sååå
Killen bestämde sig för att inte bjuda någon från sin familj.. med andra ord även hans morbröder o kusiner osv.
Jag försöker få killen att åtminstonde bjuda dem till kyrkan men inte själva festen men han säger Nej!
Gör han rätt eller fel? Går han för långt eller ej? Jag kan inte föreställa mig hur han känner o jag skiter i hans mor men kommer han inte att ångra det sen i framtiden?