Jag och sambon tjänar tillsammans ca 60.000 innan skatt.
Det är välbetalt för mig, eftersom jag är uppvuxen med en ensamstående morsa med fyra barn som fick ut kanske 19.000 efter skatt.
Jag började jobba när jag var 16 (gick gymnasiet på distans, jobbade på dagarna och pluggade på kvällarna), och betalade för mat och hyra hemma och betalade mina egna räkningar och köpte egna saker. Jag är van vi att inte spendera pengar på onödiga saker, så jag tycker inte att det är svårt att lägga undan pengar. Tack vare min sambo fick jag möjlighet att vidareutbilda mig (jag jobbade medans han pluggade på KTH, sen när han fick fast jobb så började jag plugga) så nu har vi båda bra välbetalda jobb som vi trivs med. men det har inte precis kommit gratis.
jag har fortfarande jättesvårt att köpa saker till mig själv och känna att jag förtjänar det, fick nästan ångest när jag köpte en GPS för Geocaching för 900 spänn, men tyckte det var helt ok att sambon köpte en ny dator för 15.000.
Som tur är förstår min kille hur jag är och är jättebra på att uppmuntra mig och berätta hur myckat jag betyder och att jag är värd att spendera pengar (och tid och kärlek) på. det är en av anledningarna till att jag vill gifta mig med honom.
Oj, nu blev det långt, ber om ursäkt. Är bara så van vid att folk tror jag har fått allt serverat, att föräldrarna betalt för mina studier osv. när jag verkligen har kämpat för att nå såhär långt...