Rufsas skrev 2010-07-12 12:02:08 följande:
Jo, att skaffa barn är ett val av livsstil oavsett om du inte gillar det eller inte. Jag har tidigare i tråden skrivit att vi har det gott ställt i vår lilla familj. Det är dock INGET jag skäms för alls. Jag har pluggat i sex år och jobbat extra sedan jag var 14. Jag är stolt över att ha kämpat mig upp och tänker inte låta någon få mig att få dåligt samvete över det. Det finns en del inlägg i tråden som andas svensk avundsjuka men jag har inte velat skriva det tidigare. Jag är trött på de barnfamiljer jag känner som gnäller om att de har så lite pengar. Allvarligt talat. Jag är såklart medveten om att klasskillnader fortfarande finns men det är jättetråkigt när bekanta suckar så fort vi åker på semester och säger "ni åker alltid på så dyra semestrar, det önskar jag att vi kunde göra". Hur upplyftande känns det på en skala?
Jag har aldrig försökt påstå att det är fel att tjäna mkt eller att man bör skämmas över det. Det tycker jag inte man behöver, varken man kämpat sig upp, vunnit pengarna eller fötts med de viftandes framför näsan. Det är positivt att man har pengar att röra sig med och slipper vända på varje krona.
Avundsjuk, är iaf inte jag :) Vi har lagom mkt pengar! Ju mer vi får... dessto mer gör vi bara av med ;) Vi har under många år valt att leva hyfsat billigt och lägga pengar på daglig lyx eller vad vi ska kalla det. God och bra mat, bättre kläder och skor till barnen och någon resa då och då. Däremot har vi varit utan bil, utan hus och bor mrf 5 barn i en 4:a-rummare. Vi har väldigt få "flashiga prylar" som svindyra mobiler, senaste platteven med häftiga funktioner eller ett välmatchande möblemang.
DET är ett val vi gjort!
Det jag känner mer är att många som har det gott ställt verkligen på allvar verkar tro att ALLA kan prioritera så att de har råd att spara massa tusenlappar varje månad.
Livet kan ändras drastiskt på många olika sätt och alla val gör man faktiskt inte själv! Ens partner kan råka ut för en olycka och dö. Eller bli sjukpensionär.
Väldigt många lever redan på gränsen, utan möjlighet till dyra semstrar, dagstidningar, bil och restaurangbesök! Att då påstå att man bara drar ner på semestrresorna och restaurangbesöken för att kunna lägga undan några tusen varje månad känns nästan hånande tycker jag!
Vissa har turen att träffa rätt partner tidigt i livet och dessutom vara överrens om att man vill gifta sig. Andra träffar rätt tror dem, skaffar barn och separerar för att sen träffa RÄTT! Då sitter man där med barn som man inte gärna bara kan dumpa av för att ha råd att spara!
Grattis till er som kan spara så mkt varje månad. Och grattis till mig som kan spara lite varje månad (även om inte lika mkt som ni... fast så har vi ju barn oxå). Och grattis alla ni andra som lyckas!
Men jag är fullt medveten om att det finns väldigt många människor därute som inte har de möjlighterna!
Sen vet jag oxå att många sitter där i sina dyra hus med två bilar, dagstidning, bokklubbar och ishockeyträningar och ändå avundas oss som reser lite då och då. Då kan jag ibland undra om de vet vad de har?? Hade vi bott i hus, hade vi nog varken haft råd med två bilar eller hockeyträningar... och definitivt inga utlandsresor!!
Jag försöker hela tiden vara medveten om vårt liv, vad vi får för de pengarna som vi drar in. Vad vi prioriterar att lägga dem på! Vara tacksam över de positiva sakerna i livet! Både de som pengarna kan köpa... men framförallt det där andra... Människorna runt mig, barnen, mannen, vännerna! All kärlek!
