Hur har ni råd?! :O

Vi har råd, vi älskar och vill göra dagen till en oförglömlig fest. Nu, innan vi har barn kan vi göra detta. Vi har pluggat, börjat jobba och avancerat, jag har ett jobb med mkt stress men där jag också kan tjäna stora pengar de månader jag lyckas. Jag vägrar må dåligt för att vi lägger pengar och tid på vårt bröllop, för att andra inte har lyckats skapa sig ett liv med pengar över. Har sparat o tjänat ihop till bröllopet och vår kärlek är det som betyder mest, men utöver det vill vi fira den på pampigt vis. Vi förtjänar det!

såklart inte. På samma sätt som det är tråkigt för oss som gör ett större och mer påkostat bröllop att höra att det endast är pengarna vi bryr oss om...Jag svarade TS och några andra hur vi valt att göra och varför.

Jag tycker såhär. Bröllop är härliga oavsett storlek och budget om rätt romantiska och festliga stämning skapas.

Jag tolkar det som att du pluggat hårt i nio år grundskola och därefetr inte vidareutbildat dig?

Att plugga hårt på högstadiet, det gjorde nog en hel del av de som sedan pluggade hårt på gymnasiet och därefter hårt/medelhårt på universitet och högskola.

Det är inte så att det inte räknas att plugga hårt på högstadiet, men att tiden när det räknas kanske är just där och då, och att det som senare räknas för lön och arbete är en högre utbildning än den man jobbade hårt med när man var femton?

Jag håller med optimia(?) och Rufsas i att på detta forum verkar allt handla om att det baar ska sparas pengar och att de som lägger pengar verkar "uppe i det blå" och inte vet vad kärlek egentligen handlar om. Det har stört mig massor-

Jag tror att vi skapar våra förutsättningar själva. Jag tror att alla kan lyckas, bryta sig loss och förverkliga sin dröm. Drömmarna kan se olika ut men de allra flesta gillar den frihet som pengar medför. Jag tror att taskig uppväxt kan vara en drivkraft om man vill ha det så. Jag tror att många akademikerbarn konstant lider av press inifrån och utifrån att räcka till- en press som den som kommer från en familj där man inte är akademiker slipper. Där är alla glada och stolta för ett intagsbesked.

Denna debatt börjar spåra ur, men jag vill med detta säga att jag tror absolut att man kan skapa sig det liv man vill leva med sina egna händer, men att man kanske behöver förändra sina förutsättningar. Att frändra dem KAN man i många fall göra själv just genom att välja att plugag hårt länge, att nyttja vårt bidragssystem och gratis skola och bo där det finns jobb.

...och jag har lagt min titel och mina fyra år på universitetet i min ryggsäck och jobbar med en annan titel idag... så kan det också gå. :)

för det är ju en förutsättning? att köra över folk för att tjäna pengar.

Oh. My. God.

Om inte den inställningen är mindervärdeskomplex för att man inte tjänar pengar vad är det då?

Att komma någon vart. vart man ska är ju för det första subjektivt. Handlar det om pengar eller om att bli världsbäst i schack så handlar det nog oavsett om saker som: driv, talang, engagemang, slit, hårt arbete, att kunna lyfta och hjälpa andra och själv bli lyft vid behov, att ha stark självkänsla, ibland starkt självförtoende, fortsätta kämpa för sin dröm och sitt mål fast andra skulle gett upp.

En ovanligt dålig parodi. Jag håller nämligen med den du gör parodi på.

Man klarar mer än man tror. Ta lyxfällan som exempel. Personer som inte har hanterat sin ekonomi bra, som gör konstant dåliga val och därför inte har några pengar. Menar nu INTE att de som väljer att hålla i slantarna för sitt bröllop skulle vara kvalificerade att vara med på lyxfällan, men du förstår hur jag menar kanske?  Dvs, att det är valen man gör som skapar ekonomin och att man kan välja om och skapa en annan situation om man försöker.

Nog om det.

I min familj har vi absolut inga extrema pengar, men just nu tjänar vi  bra, har inga barn att försörja och vill satsa på vårt bröllop - med detta inte sagt att vi inte sparar och inte jämför kostnader. Det är verkligen inte "bara dra kortet det ordnar sig" utan vi jämför alternativ och leverantörer. Med 100 gäster så kostar det pengar, och vi vill verkligen ha alla våra vänner på plats och fira vår kärlek med samtliga.

Jag blir förbannad när de som lägger mycket pengar alltid måste klankas på- eller att det anses som onödigt av andra. Det ska till ord som "pangbröllop" och "stor baluns". varför är det så?

Som att jag skulle beskriva andras som "minibröllop" och "lågpriskalas" - det gör jag INTE.