Hur har ni råd?! :O

För mig handlar det om prioriteringar. Dessutom har vi inga barn och är lyckligt lottade med hyfsat välbetalda jobb. Men vi har fortafarande fått avstå svindyra semestrar, kläder och lite annat.

Det viktiga tror jag är att man satsar på det man själv inte vill "välja bort". Vill du ha en dyr brudklänning? Köp den! Men räkna dock med att skära ner på annat. För mig var ringen viktig så den fick kosta en del. Klänningen kostade inte mer än 2 100:- och sminket gör jag själv. Det är bara två exempel på hur man kan "cut the costs". Vi tar även hjälp av vänner som är duktiga på diverse saker såsom håruppsättningar, blommor, bilar etc.

Vi har sparat sedan januari 2009 och vårt bröllop kommer att kosta cirka 120 000:-. I detta ingår inte bröllopsresans hotell eller fickpengar (endast flyget). Mamma och hennes man betalar maten som kommer att gå på cirka 35 000:-.

Till syvende och sist så handlar det egentligen om att samla alla man gillar och fira att man blir gifta!

Jag vill bara tillägga att de som ser oss "ha det gott ställt" kan också få veta att min fästman jobbar 11-12 timmar per dag samt arbete på lördagarna. Det måhända vara en stor "klyfta" mellan oss och de som måste vända på slantar för att få det att gå runt, MEN man ska vara medveten om att allt kanske inte är som det ser ut.

Även jag önskar alla härliga och fina bröllop oavsett hur mycket eller lite pengar som läggs på det.

Det finns en del inlägg i tråden som andas svensk avundsjuka men jag har inte velat skriva det tidigare. Jag är trött på de barnfamiljer jag känner som gnäller om att de har så lite pengar. Allvarligt talat. Jag är såklart medveten om att klasskillnader fortfarande finns men det är jättetråkigt när bekanta suckar så fort vi åker på semester och säger "ni åker alltid på så dyra semestrar, det önskar jag att vi kunde göra". Hur upplyftande känns det på en skala?

LyckeLi, tack för ditt inlägg. Vill bara poängtera att jag ALDRIG skrivit att man kan tjäna flera tusen genom att ta med sig matlåda. Inget liknande heller för den delen. Jag har enbart koncentrerat mig på barnfamiljer som bor i hus och gnäller för att det inte har råd med någonting. Jag vill bara klargöra det.

Insåg idag att vi gått nästan 50 000:- över budget. Inte så kul kanske... Ska bli ganska skönt när utgifterna kring bröllopet försvinner och vi kan spara pengarna till hus istället.

Pyrro, jag har aldrig sagt att det är bullshit att folk gifter sig för kärlekens skull. Vad jag reagerar på är att många fnyser åt oss som har lite dyrare bröllop som att man enbart gör en cirkus av det. Ren och skär avundsjuka när de senare muttrar: "ja, vi gifter oss då för kärleks skull och inte för att ha ett stort spektakel". Det förringar de andra som (du beskriver det själv) väljer att lägga mer pengar på bröllopet och såklart har massor av kärlek också.

Skumboll och Optimia, tack snälla för era inlägg. Jag började nästan tro att jag var ensam om mina åsikter.

Hör och häpna. Vi ska också skaffa städhjälp hemma nu i höst. Har märkt att både det och att vi lägger mycket pengar på bröllopet sticker fruktansvärt mycket i ögonen. Hur ofta får man inte höra: "Jag skulle aaaaldrig lägga så mycket pengar på en dag även om jag hade gott om pengar". Öhhh, va? Och det är ju absolut förbjudet att glädjas åt andra som vill det eller vad?!

Optimia, jag kan bara instämma kring ditt långa inlägg. Dessvärre får man be om ursäkt för att man finns i Sverige och jag är så jävla trött på det. Hädanefter tänker jag med glädje berätta alla roliga saker jag och min blivande man gör och, hör och häpna, glädjas åt det snarare än att skämmas.

Jag upplever fortfarande att jag inte har fått svaret på min fråga så jag frågar igen:

Varför är det mer okej att klanka ner på brudpar som lägger ner mer pengar på bröllopet än de som vänder på varenda slant?

Passionsblomman,

Jag tror att du är inne på helt rätt spår. Kan bara referera till min blivande man som är väldigt lång (1,98) vilket han får höra jämt och ständigt. "Vad lång du är!" Han tycker det är jobbigt eftersom han skulle exempelvis aldrig säga "Vad tjock du är!" till någon. Jag har försökt förklara att jag absolut förstår honom och tycker att det är fel men att samhället på något sätt har bestämt att det är stiligt att vara lång.

Vi behöver nog alla fundera över hur vi pratar om andras val (för i tråden är det ju faktiskt val och inte längd som diskuteras), men jag blir faktiskt oerhört förvånad att det är så många som hånar de som lägger mycket pengar på bröllopet. Varför? Ingen av oss som skrivit i denna tråden är "uppe i det blå" (som används som uttryck lite här och var). Det är INGEN av oss som har sagt att vi tror att alla har råd bara man gör matlådor osv. Så varför denna ilska? Om det inte är ren och skär avundsjuka - vad är det då?

Pyrro och my missis. Jag är uppenbart nyfiken på min fråga som ni ännu inte har svarat på. VARFÖR är det okej att klanka ner på de som vill spendera pengar på sina bröllop och inte tvärtom?

Jag är väl medveten om att det finns människor med problem. Men till skillnad från dig så tror jag att man ALLTID kan ta sig ur dem. Man kanske behöver hjälp (jag har aldrig sagt annat) men det är oförskämt många som sitter på arslet och bara klagar. Detta är såklart en idelogisk fråga och jag förstår och respekterar var du står. Men jag håller definitivt inte med. Som man brukar säga - hoppet är det sista som lämnar människan. Det FINNS vilja hos människor att klara sig själva, men så länge vi har ett system där vi daltar med människor kommer de aldrig att just klara sig själva. Man kan applicera detta på ledarskap också. Vilka är de bästa cheferna? Jo, de som anammar ett coachande förhållningssätt. Alltså: man skapar ett aktivt medarbetarskap istället för att dalta med sina medarbetare. På så sätt mår alla bra. Chefen och medarbetaren.