Hur har ni råd?! :O

Håller med till 100 %! Var och en får för min del ha sitt bröllop precis som de önskar, vill man sätta 200 000 kr på sitt bröllop, varsågod. Vill man betala 10 000:- för sitt bröllop, varsågod.
Jag blir knappast bjuden på någondera bröllopet, så det berör inte mig om någon av er tapetserar om ett slott för att få väggarna att matcha blombuketten, lika lite som det berör mig om någon väljer att ha sin bröllopsmiddag i en lada. 

De bröllop jag _blir_ bjuden på, sitter jag inte och tänker "vad kan det här ha kostat" -- jag är glad över att jag blivit bjuden och tycker det är intressant att se hur olika par velat fira sina bröllopsdagar.

Jag säger inte att någon är avundsjuk eller missunnsam, men det är faktiskt lite irriterande med folk som tycker att ingenting får kosta, allt ska göras så billigt som det bara är möjligt för att annars gifter man sig inte av kärlek.

Jag har pluggat och levt fattigt i flertalet år. Samma sak med min sambo. Jag VET vad det innebär att leva på en liten budget. Nu när vi jobbar och har hyfsade löner VILL jag satsa mer pengar än jag skulle ha kunnat när jag levde på studiemedel. Vi VILL ha champagne från Taittinger till välkomstskål, även om vi skulle komma mycket billigare undan om vi valde mousserande vin från Törley. Detta för att både jag och min sambo är väldigt intresserade av viner, och i synnerhet champagne.

Att VI har valt att satsa mer pengar på VÅRT bröllop betyder inte att vi ser ner på våra vänner som satsar mindre pengar. Nej vi tycker oss inte vara förmer än någon annan, utan vi vet att vi är lyckligt lottade som kan spara en hel del varje månad. Har även vänner som jag gissar att tjänar bra, men som ändå väljer att satsa mindre på sitt bröllop, så för mig betyder inte "billigt" bröllop = fattigt brudpar.

Och ja, jag måste nog vara en sån där förhatlig och falsk människa som my missis skriver om; jag hatar matlagning = min sambo lagar oftast maten, och vi funderar på att börja ha städhjälp när vi flyttar till större lägenhet.

Var glad och nöjd över att du inte behöver gnälla om ditt liv på det sätt hon gör, och sluta irritera dig på henne. Ingenting blir bättre av att man går omkring och spyr galla över en annan människa.

Har NÅGON här sagt att det inte finns människor som gnäller över att de "bara har råd med x antal tusen till semestern" som exempel? Nej, knappast. Däremot finns det flera på detta forum som snabbt som ögat ska hacka ner på den som väljer att spendera mera pengar på sitt bröllop, sin bil, sina kläder eller vad som helst. "Men varför spendera si och så mycket på det där -- det skulle JAG aaaaaldrig lägga" är en vanlig kommentar om någon berättar om att de köpt något dyrt/har en dyr fest osv.

Jag är starkt av den åsikten att var och en är sin lyckas smed. Ja, det finns fattiga människor, men de allra flesta skulle ha kunnat ha gjort andra livsval (ex. bättre/mer utbildning, flytta till en ort där det finns jobb istället för att promt bo på en ort där arbetslösheten är hög). Människor som är sjuka, handikappade eller annars förhindrade att utbilda sig/jobba förtjänar givetvis samhällets stöd så de kan ha en dräglig tillvaro.  Ingen väljer att bli sjuk eller handikappad, så dessa ska absolut inte leva på svältgränsen!

Människor som struntat i skolan, inte velat utbilda sig efter gymnasiet och som gnäller över att de är så hiiiiimla fattiga har jag ingen större sympati för. Jag har pluggat hårt och levt fattigt för att kunna få det jobb jag har idag. De allra flesta svenska ungdomar har samma möjlighet att plugga på högskola och få ett bra jobb. Gratis utbildning + ett hyfsat studiestödssystem gör det möjligt för väldigt många att skaffa sig en bra utbildning och därmed öka sina valmöjligheter och chanser till jobb.

Och ja, jag vet att det finns människor som har låga löner, inget tvivel om saken. Men att påstå att man är världsfrånvänd och att man tycker att "det bara är att dra ner på shoppingen" för att man inte själv ligger i låglöneträsket är magstarkt för mig.

Denna eviga missunnsamhet som råder; ska jag köpa mina kläder på H&M och Lindex bara för att grannen inte har råd med dyrare kläder? Gör det mig till en bättre människa om jag "låtsas" att jag inte har några pengar alls och att mitt konsumtionsmönster ska efterlikna en ensamförsörjande 5-barnsmors? Ska jag dra på mig x antal sms-låneskulder också, och passa på att hamna hos Kronofogden så jag får känna på hur det är att vara skuldsatt med höga räntor och inte kunna teckna ett telefonabonnemang? För annars är jag väl världsfrånvänd och gnällig, antar jag.

Sluta tänka så mycket på hur andra har det och irritera er mindre över andras livsval.

S2011: Väl rutet!

Nej ni har rätt, det är mycket bättre att tänka att staten ska ta hand om var och en, och att ingen förtjänar att ha det bättre än någon annan. Helst ska vi ha likadan lön oavsett om vi jobbar 20, 40 eller 60 timmar per vecka.

Jag blir faktiskt uppriktigt irriterad när ni tror att jag inte har någon förståelse för att alla inte kan ha välbetalda jobb. Jag FÖRSTÅR det mycket väl, men jag vidhåller ändå att den allra största delen av ungdomarna i Sverige idag HAR möjligheter att plugga och få ett bra jobb. Och man behöver inte ens plugga på högskola för det, väljer man ett praktiskt yrke i en bransch som lider av arbetskraftsbrist, då kommer man antagligen att få en fet plånbok redan efter ett praktiskt program på gymnasiet.

Oavsett vad vänsterblocket brukar påstå i sina debattinlägg lever vi i ett land som har en väldigt hög intergenerationell inkomströrlighet, dvs. ens föräldrars ekonomiska status bestämmer inte vad man själv kommer att ha för inkomstnivå som vuxen. Därav anser jag att man i mångt och mycket är sin egen lyckas smed.

Jag tror inte heller på ödet; jag tror att alla ens val (vare sig de är aktiva val eller ej) har konsekvenser. Om en hög lön är viktigt för en, då får man tidigt bestämma sig för att sträva efter ett sådant jobb. Har man annat som är viktigare, som att skaffa barn tidigt eller starta ett eget företag, då gör man val som passar de livsmålen bättre.
Man har alltid en möjlighet att förändra sitt liv om man inte är nöjd. Livet är inte något som "händer" en, det är i allra högsta grad något man kan påverka själv. Vill man så kan man, brukar man säga. Visst, det medför att man ibland måste fatta obehagliga beslut för att i framtiden kunna nå det mål man satt upp. 

Jaha, ska jag tolka ditt inlägg som att DU inte förstod ironin i mitt inlägg? Eller?
VEMS ansvar är det att se till så man uppnår sina livsmål om inte man själv? Oavsett vilka dessa mål är? Du förstod uppenbarligen inte att jag med min ironi om att staten ska se till så alla har samma lön att jag avsåg att var och en väljer hur deras liv ser ut.

Fast det är ju klart, det är lättast att sitta hemma och gnälla över hur andra har det (hon är så falsk och lat), eller att man kör över allt och alla för att komma någon vart i livet. Bra mycket lättare än att inse att om man bara gjort andra livsval som momentärt skulle ha medfört vissa uppoffringar, men som i förlängningen skulle ha lett till att man uppnått det man ville, oavsett vad det sen är.

Vissa satsar på en karriär, andra vill vara hemma med barnen i tio år. Båda har konsekvenser, och rimligtvis bör man ju titta igenom vilka följderna av de val man gör blir, innan man bestämmer sig vad man vill göra med sitt liv.

Men det är ju klart, man är ju kall och elak om man har ett jobb man trivs med, och som dessutom betalar en hyggligt lön, plus den fruktansvärda situation man sitter i om man varken har hus eller barn, för det ska man ju ha, kosta vad det kosta vill.

---
Uppochhoppa: väl formulerat! 12 poäng till dig

Det här är något jag tror flera av oss i tråden kan känna igen sig i. Jag/vi har heller inga barn, inget hus och är vana vid att äta hyfsat billig mat (som student åt man ju inte direkt lyxmat), så det blir en del pengar över.
Att man då väljer att satsa dessa på att anlita en dyr fotograf, servera dyr mat eller så, det verkar av någon anledning irritera vissa människor oerhört. Avser ingen i denna tråd, utan som en generell reflektion efter att ha läst diverse trådar här på BT ett bra tag.

Jag har några kompisar som verkligen bara kan dra sina kort och aldrig tänka på vad något kostar (de kommer från täta familjer), men även de inser att alla inte har samma förutsättningar, och skulle aldrig gnälla på att någon satsat LITE pengar på sitt bröllop/sina kläder/heminredning osv.
Däremot finns det bra många som är väldigt avundsjuka och ska skvallra och hacka ner på att dessa "rika" vänner kan åka på semester till Bahamas varje år, planerar att gifta sig i klänningar från Wera Wang osv.