Hur har ni råd?! :O

Om du har de inkomsterna och sådana minimala utgifter, så bör du snarast revidera och omvärdera dina tankar runt vad du har råd med.
Faktum är att du har oerhört mycket mer pengar att "bara röra dig med" än vad väldigt många vuxna människor ens drömmer om att ha över när allt är betalt. Du bör utan tvekan kunna spara ihop närmare hundra tusen på ett år bara du vill. Men att spara betyder ju att hushålla. Då måste man prioritera. Vilket i sin tur innebär att ibland avstå.
Det är för din del bara en fråga om hur viktigt det är för dig att kunna göra saker framöver och inte bara nu. Det handlar inte bara om bröllop, utan kanske vill du köpa en bostad en dag?

Överhuvudtaget är det ett gott råd till dig från min sida att du skaffar dig en köpgräns i nuet och ser till att därmed bygga en buffert inför framtiden. Tro mig, den dagen kommer då du kommer att inse att det är ett bra och viktigt råd.

Tror du inte att det kan ligga ganska mycket i något slags kulturarv, med uttryck som "sparsamhet är en dygd" "eget skryt luktar illa" och liknande?   Och att det alltid kommer att vara mer legitimt att slänga laddningar med sleven åt det håll där det inte verkar kunna göra ont?
Som andra exempel:

*Det är OK att påpeka hur smaaaal någon är (herregud, ta och ät lite, du är ju bara skinn och ben)-men inte att någon är tjock.

*Det är OK att häckla den som är pratsam, (guuu vad du babblar, ja här har vi en kackelmaja av rang etc) medan man aldrig skulle hacka på den som verkar blyg.

Bara en fundering.

För det första så tror jag ironi på det stora hela är ett ganska misslyckat sätt att försöka nå fram till varandra när det gäller svåra /laddade ämnen-särskilt över nätet.

För det andra tror jag det är större chanser att nå fram om man inte ser det som en match, där man ska ta poäng.

Om man nu alls vill nå fram dvs. Det kan ju lika gärna vara så att man bara vill tycka, eller klämma till med en egen sanning. Där få man väl rannsaka sig själv.

Jag har följt den här tråden och kan mycket väl förstå vad det är som retar/provocerar/får igång alla möjliga inblandade. Det finns oftast flera sidir av saker och ting och när det kommer till pengar, ekoomi och livsval så är det väldigt lätt att känna sig dragen över en generell kam, alldeles oavett vilken kam det råkar vara.

Tror jag.

Om man har respekt och lyhördhet inför hur andra människor har det i sina liv kommer verkligen inte an på omman har pengar eler ej. Det har mer med att göra om man har empati, dvs förmågan att sätta sig in i någon annas värld än sin egen-med medkänsla.
 

För egen del tycker jag det är viktigt att man inte är helt blåögd inför sin egen situation, utan klarar av att göra en lägesanalys som har lite verklighetsförankring.
nu har jag aldrig sett lyxfällan, men har ju fatatt att de som är med där, inte riktigt klarar den biten i livet.

När det kommer till TS och de fakta som kommer fram efter trådstarten, nämligen att hon tjänar egna pengar, betalar ett minimum hemma och ändå tycker att hon inte har råd att spara, ja då är min omedelbara reaktion: "Vakna upp! Du kommer kanske aldrig någonsin mer att ha bättre förytsättningar att spara! Det finns folk som verkligen inte har dina marginaler."

Hm, kanske om man överser med det extremt dåliga tangentbordsarbetet...*pinsamt*