Släkten är värst!!!! (Långt)

Jag tycker du ska prata ut om det här med din mamma.

Samtidigt måste du tyvärr acceptera att du inte kan förändra henne; ja, hon beter sig svinaktigt och jag förstår mycket väl hur det känns, men man kan inte förändra sina föräldrar. 

Den här typen av föräldrar (min pappa är likadan ) kan man prata och prata och prata med, men de kommer ändå inte att tycka att DE har gjort något fel.

Min pappa är dessutom specialist på att vifta bort kritik med att man är "känslig" eller "instabil" om man kritiserar hans nonchalanta stil. Jag har inte riktigt ännu lärt mig acceptera att han är som han är, men jag jobbar på det och inser att jag inte kan göra något för att han ska ändra sig.

Jag tror inte att din mamma hatar dig eller tycker illa om dig, jag tror att mycket av det hon gör är av ren obetänksamhet. Att hon helt enkelt inte inser vad det betyder för dig, eller att ni är så olika som personer att hon inte riktigt vet hur hon ska hantera dig. Dina syskon är kanske mer lika henne, och det då är lättare för henne att umgås med dem?

Jag håller med dig!

Min pappa är väldigt strängt uppfostrad och minsann ett barn av tiden "barn ska synas men inte höras", och är överhuvudtaget väldigt dålig på att sätta sig in i någon annans känsloliv. Han har heller inga syskon och har nog inte haft det så lätt i sin barndom alla gånger.

För mig är det en liten tröst att han är som han är pga den uppfostran han fått, som du skriver är det ingen ursäkt men ändå en förklaring.