Telis
Underbart att höra att du fått sova lite bättre! Hoppas det fortsätter så nu!
Lappis
Spännande med granskning av hemutredningen! Den där manualen lät som en bra grej.
Oupsie
Ang. KUB-test (håller med om vad AM skrivit och skriver delvis samma sak nu, sorry): man utgår från en risk enbart baserad på ålder, i mitt fall var den 1:250, sen ändras det beroende på hur dåliga/bra resultat man får från ultraljud och blodprov. En viktig grej att komma ihåg - men det vet ni ju förstås redan - är att det ju bara är sannolikhetssiffror. Och att dessa i sin tur är tillförlitliga till 80 eller 90% eller vad det är... Mycket siffror blir det! Men det är ju bra att ha en preliminär plan för hur man ska gå vidare beroende på vilket resultat man får. (Läst en massa historier på FL om folk som känner sig osäkra efter att ha fått siffror på 1:6000 o dyl, känner man så ska man nog inte göra KUB utan gå direkt på fvp eller moderkaksprov om det erbjuds...) Sen kan det bli som för oss, att planen vänds upp och ner och glöms bort när man väl sitter där med ett dåligt resultat. Vi hade dock bestämt oss för att mer lita på ultraljudet än på siffrorna - som AM skrev, eftersom nackspalten var fin och man såg näsben, fingrar etc så kändes det för mig mycket mer verkligt och pålitligt än några flummiga sannolihetssiffror (som man ändå inte kan lita på till 100%!).
Skulle vi fått riktigt dåliga siffror, säg 1:10 el mer så hade vi antagligen gått vidare med fostervattenprov... men eftersom jag ändå kände att jag antagligen inte skulle klara av att avsluta graviditeten nästan oavsett resultat på fvp, så kändes det onödigt och nästan otacksamt med fvp, med tanke på att det är en ivf-graviditet...
Oj, det blev lite långt och osammanhängande kanske, kände bara ett behov av att vräka ur mig alla mina tankar kring KUB-testande.
Lunagarden (tror jag det var som frågade?)
Egentligen kan jag inte säga att det finns något komplicerat alls med min graviditet (hittills! *peppar peppar* ). BF är 6 december. Som du kanske förstår av det ovan så fick vi "dåliga" siffror på KUB, i vårt fall enbart beroende på avvikande blodvärden. Det ena blodvärdet (papp-a) behöver dock inte alls ha med kromosomavvikelser att göra, utan kan även indikera en dålig moderkaka - och det är det scenariot jag är rädd för (tillväxthämning, fosterdöd, havandeskapsförgiftning med mera). Sjukvården erbjuder mig inga specialundersökningar avseende placentafunktion så länge allt är normalt vid barnmorskekontrollerna, men ett vanligt tillväxtultraljud i ungefär v 31 ska vi få.
Fick faktiskt svar från en läkare på ultragyn vid Odenplan på ett långt och krångligt mail jag skickade igår - hon skrev att det inte finns någon konsensus varken i Sverige eller världen om hur man ska hantera såna frågor. På vissa ställen rekommenderas ultraljud med flödesmätningar från v 24 men hon lät själv tveksam till hur mycket hjälpt man är av en sån undersökning. Hon tyckte i alla fall jag skulle diskutera det igen med min läkare på spec.mödravården... suck... den som jag kände inte alls lyssnade på oss... Jag tror jag ska börja med att "tvinga" min barnmorska att sätta sig in i frågan, och hjälpa mig bestämma om jag ska krångla vidare och försöka "kräva" saker av spec.mödravården eller ej. Jag gillar inte att vara en sån onödigt besvärlig och krävande typ, åtminstone inte om det inte är medicinskt nödvändigt. Problemet är väl att ingen säkert kan svara på om det är nödvändigt eller ej i den här frågan...
Jag är LEDSEN att jag ältar så mycket om den här frågan, nu är det sluttjatat för idag i alla fall! Det kom åter på tapeten efter vad som hände Snorkis förstås... Och ni är de enda jag kan älta inför. Jag förstår att det kan tyckas vara ett pseudo-problem eftersom jag mår bra, men för mig känns det inte så.
Undrar så hur det gått för Snorkissons, om hon fått föda barnet nu, och om de fått någon indikation på varför det blev som det blev...
Halvgrått här idag men ganska varmt. Tror ännu en slö dag står på schemat. Klämde in en enda aktivitet igår, gick ett blodspår med Korven och han var jätteduktig.