Livets toppar och dalar

Det är en sån mardröm att läsa vad ni drabbats av Snorkis! Skickarall styrka som bara går att uppbringa i denna orättvisa och hemska situation ni har hamnat i. Stora kramar till er! 

Vad svårt det är att slita sig från smygläsarstadiet . Har inte varit inloggad på evigheter, men har hängt med i allt vad som hänt. Å andra sidan kommer jag ju då aldrig ihåg vad jag ska kommentera heller. Förutom förstås att jag tänker på Snorkis och undrar hur de har det. Och tumhållning för September - hoppas så att du inte får användning för skorna på ett bra tag! Och Nenne som väntar på Pricken - så spännande! Tänk att det är din tur nu!

Själv är jag nog fortfarande i något slags förnekelsestadie och har svårt att inse att detta är på riktigt. Det blev lite mer verkligt för en vecka sedan då vi var på ul på Huddinge och fick se en liten 3,5 cm yngel sprattla omkring därinne. Men det känns också så märkligt att något faktiskt växer inom en. Konstigt konstigt! Har mått rätt dåligt rätt länge och varit hysteriskt trött. Nu går det lite mer upp och ner men nu är de flesta dagarna åtminstone upp. Ikväll ska vi berätta för blivande Farfar och sedan väntar väl resten av familjen också. Nästa steg är KUB den 30 augusti. Ser fram emot att få se vad som hänt tills dess och hoppas givetvis först och främst att det fortfarande är något som lever där inne. Jag har lite dåligt samvete över att jag faktiskt inte känner mig gladare över detta än vad jag gör. Gissar att det är någon slags försvarsmekanism som slår till innan man vågar lite helt och hållet på att det ska gå vägen. Sen har vägen hit varit så otroligt lång också, så jag var nog mer inställd på att ALDRIG få ett barn än att faktiskt kanske få ett om ett antal månader. Tror att den omställningen är stor för mig. Men jag hoppas att så snart det blir mer verkligt i och med att man börjar berätta och det så småningom börjar synas lite gör att jag kommer att känna mig gladare.

Stor kram till er alla!

Hej Lappis - ja, det är klart att det är skönt att allt ser bra ut. Och jag tror att mina tankar kommer på rätt köl så småningom. Nio månader är trots allt lång tid. Vad härligt att höra att ert beslut i nämnden är på gång! Är nästa steg sedan att kontakta AC och välja land?

Ang. resor så har vi inget planer för nästa sommar. Vi åker till Maldiverna nu i slutet av september och sen har vi börjat prata om att kanske åka till New York nästa höst när bebisen är ca ett halvår. Om man får en snäll bebis och så... Resten av planerna får vänta. Men jag är inne och smygläser på resetråden också .

Mugglan - vilken trist typ till chef! Och det är klart att det känns motigt att hoppa på karusellen igen med alla tankar och funderingar det innebär. Men det finns ju heller inget värre än det där "tänk om". Så det kanske är värt två veckors ångest för att slippa "tänk om-tankar" resten av livet. Låter iallafall härligt att ni trivs så bra i huset!

Det ska bli kul att se blivande farfars reaktion (farmor lever inte, men farfar är omgift sedan länge). Maken har köpt en bok som heter "Morfar/Farfar.nu" som han tänkte slå in och dessutom lägga med en kopia på ul-bilden som bokmärke . Så presenten blir lite "tack för i sommar, det var mysigt att vara med er på landet", fast med en ganska stor överraskning. Min familj bor så långt borta så där får det bli telefonvarianten. Vet dock inte riktigt hur/vad jag ska säga. Hur har ni andra gjort, som inte har kunna träffa familjen för att berätta?

nu  måste jag smita in på arbetstid då det händer massor!

först och främst snorkis! starkt av dig att hitta tillbaka till tråden och stora stora styrkekramar till dig och din man! låter bra att ni får mycket hjälp från sjukhuset.

stor kram till september också! trist när misstankar infrias så där!

grattis och hurra till lappis! det är klart att ni skulle bli godkända! nu är ett steg avklarat.

och vad spännande med nästan live-födsel här i tråden. heja nenne och p! vi ser verkligen fram emot att välkomna pricken!

Oupsie - jag mår rätt ok. Fysiskt mår jag inte lika längre och är piggare, men jag blir fort trött och måste sova 8 timmar per natt för att orka. Har heller inget flås och blir andfådd av att gå till bussen. Vad irriterrande det är skriva på mobilen! Går inte att göra radbrytningar och den vill bara skriva med stora bokstäver. Har någon nåt tips hur jag ska bete mig, det är en Nokia E75.

PB - du är superduktig på att skriva! Och Miss Tam Pong är helt underbart. Grattis till Moa idag !

GO NENNE! *gör lite pom-pomdans*

Hjälp vad ni skriver. Fastnade också i den första tråden och håller på att skumma igenom den. Vad man har lärt sig mycket under de här åren! Minns hur jag höll på att noja över huruvida en enkel kur pergo kunde ge tvillingar (och det kan det ju förstås se bara på Tinga), men det underlättar ju om man har fungerande ägg då också .

Skulle verkligen behöva stänga av och sova, men det är ju snudd på omöjligt när spänningen är så olidlig. Hallå pricken - var äär du?

VÄLKOMMEN PRICKEN! Och stort grattis till Nenne och P förstås! Hoppas som sagt att det kroppsliga inte är allt för allvarligt så att det läker snart. Vilken lycka och toppenstart på helgen!

Ha en bra dag alla fina trådtjejer!

Ja, varma tankar till Snorkis förstås! Det måste vara som att vakna upp i en mardröm varje dag. De största kramar kommer från mitt håll!

Telis - kan jag möjligtvis räknas till stammisarna också, trots att jag oftast är en smygis?

Nu väntar lite trädgårdsarbete! Ha en skön lördag alla!

En stor kram till Telis! Fy vilka jobbiga nyheter och dessutom magont på det. Kramar till er alla inför helgen. Är själv i ett stadium av lite för mycket att göra inför månadens utbildningar och konferenser i plural samtidigt som man helst ska jobba OCH ta det lugnt. Vi har iallafall gjort KUB i veckan och fick bra resultat så det känns skönt. Det är en livlig krabat där inne. En liten extra kram till Nennefamiljen. Lät otroligt mysigt bortsett från babianröven :).

Välkommen till alla nya! jag är ju något av smygläsare också, men har hängt med i tråden nästan ända från början . Det är otroligt vad tiden går fort...

Härligt att höra att allt är ok med Nenne-familjen iallafall! Men håller med ovanstående, att det är många som verkar ha det lite kämpigt just nu, på många olika sätt.

Oupsie - jag kan bara känna med dig i din inte "himlastormande lycka" över att vara gravid. För dig var beskedet kanske i o f s lite mer chockartat och oplanerat, men jag känner iallafall igen tankegången. Har lite svårt att tala med maken om detta då han är så otroligt glad och lycklig nu. Samma sak med föräldrar och svärfar. Jag känner mig lite som att jag "degraderats" från människa till gravid... "Ta det lugnt nu och var rädd om dig, stressa inte bla bla bla". Vad tror ni? Att jag är inkompetent själv och tänker göra något som riskerar bebisen. Nä, fy! Skönt iallafall att ni finns här så man kan ösa ur sig lite .

Det börjar också bli dags att berätta på jobbet. Känner mig lite spänd inför det hela då jag precis blivit befordrad och fått en mer ledande befattning (typ samma dag som vi gjorde ET ). Kan tänka mig att chefen inte blir supernöjd, men det är ju inte så att det är jätteplanerat heller. Får väl försöka berätta lite mer bakgrund till det hela också. Men jag är lite nyfiken på en sak. Tror att jag har uppfattat att åtminstone Kängu har delat på föräldraledigheten lite mer än att hon först var hemma länge och sedan var pappan hemma. Är det någon fler som gjort på liknande sätt att man först varit hemma, gått tillbaka och sedan hem igen? Jag är liten sugen på att göra så, dels för att jag tror att det skulle passa bra med mitt jobb men jag vill också vara hemma lite när barnet är lite större. Maken behöver också få vara hemma när det "bara" är en bebis tror vi. Så om jag är hemma 6-7 månader och han sedan lika länge så kan vi dela på ytterligare några månader över sommaren innan det är dags för dagis. Kan man få det att funka på ett bra sätt?

Nu ska jag försöka jobba klart lite (ja, har åkt in till kontoret för att göra klart lite utbildningsmaterial), så att jag kan komma ut i solen sen. Det är en underbar dag i Stockholm! Kram till er alla!

Tack för input Vickan och Piggelin! Jag tror att vi får ha detta som utgångsplan och sedan utgå lite från vad det blir för sorts bebis. Jag är ju övertygad om att det kommer att bli världens snällaste som inte har några krav på tillvaron förutom en hel del kärlek och gos, oavsett förälder .

Telis - jag har inboxat dig!

Det är ju verkligen helt omöjligt att läsa ikapp efter en veckas bortavaro. Har precis ägnat 50 minuter åt två dagars babblande... så nu ger jag upp. Har dock noterat Izzies plus - stort grattis! Men har några fler stora händelser inträffat ber jag ödmjukast om en kortfattad uppdatering .

Själv har jag iallafall nu äntligen "kommit ut" på jobbet och chefen var jättebra. Jag får jobba hur mycket/hur lite jag vill och vi försöker lösa föräldraledigheten precis hur jag vill. Så det känns bra! Fortfarande så känns det som att alla vi berättar för (vänner, arbetskamrater osv.) blir mer entusiastiska än jag själv är, men nu känns det iallafall mer på riktigt och snart ska det väl börja synas ordentligt också hoppas jag. BF är satt till 7 mars (såg att någon frågade i början av veckan). Har också äntligen börjat komma ur illamående- och trötthetskoman. Är väldigt trött på helgen efter en arbetsvecka, men är iallafall inte helt knäckt. Lyckades till och med köra ett spinningpass idag för första gången på tre månader. Förvisso i lugnt tempo, men känner mig lite stolt ändå. Och om drygt två veckor är det dags för semester, ska bli helt underbart.

Nu är dags för söndagskvällsmys med maken i soffan! Kram till er alla!

Hej alla goa trådisar!

Är nu med näsan ovanför vattenytan efter lång bortavaro som både berott på utbildning, konferens och sen utbildning igen, men framförallt semester de senaste två veckorna. Kan säga att den semestern kändes väldigt välbehövlig, men det blev inte många timmar jobbade och debiterade i september . Maldiverna var iallafall helt underbart och jag ska skriva lite mer i resetråden när jag får en stund över.

Här verkar det iallafall ha hänt en del. Det är stört omöjligt att kommentera på allt, men iallafall ett stort grattis till mugglan till plus och pickande hjärta! Underbara nyheter! Skönt också att se Snorkis här inne, det lät som att Egyptenresan var precis vad ni behövde just nu. Tumhållningar till alla med FET och ÄP på gång!

Vågade faktiskt inte ge mig in i granntråden för att läsa om lilla Elise. räckte med att se här att hon var född 28 + 5. Hoppas iallafall att allt fortsätter att gå åt rätt håll!

Själv börjar jag nog ha landat lite i det här med att det faktiskt ska bli en liten människa av det som växer i magen. De senaste två veckorna tycker jag att magen har exploderat, även om det fortfarande mest är en lite bula längst ned på magen. Igår var vi på RUL och allt såg enligt uppgift bra ut. Så det känns skönt. Vi blev dock rätt chockade över att det visar sig vara en liten tjej vi ska få. Vi var båda väldigt inställda på att det skulle bli en kille, så trots min lilla tveksamhet till om vi skulle fråga om kön eller inte känns nu som bortblåst. Tror att det är jättebra att vi kollade, med tanke på att iallafall jag aldrig tvekat på att det var en kille. Känns lite läskigt att vi ska uppfostra en tjej ! Vi har så himla mycket killar i runt om i våra släkter, så det känns som att vi bara vet hur man tar hand om killar . Men det ska väl lösa sig med tiden det också gissar jag.

Stor kram till er alla!

hej lappis! Härligt att ni nu står i en "riktig" kö, även om jag förstår att väntetiden känns frustrerande. Hade ju varit perfekt annars om ni hade kunnat hämta hem ert barn i juni nästa år. Då hade vi varit mammalediga samtidigt och kunnat dra barnvagn och diskutera champagne . Maldiverna var paradiset på alla sätt och personalen på resorten den mest vänliga vi någonsin stött på. Skulle absolut åka tillbaka dit med barn. Det var flera familjer som hade med sig framför allt mindre barn i ca 2-årsåldern. Så vi har sagt att vi ska komma tillbaka om 2 år och ta med oss bebisen .