Livets toppar och dalar

härligt med ny tråd och lika kul att läsa ny trådstart av ny trådstartare

har glömt hälften jag skulle kommentera men försöker ändå - blandar säkert ihop er nu så hojta till om det blir heelt galet!

Snorkis - här hålls det tummar för att bebis tittar ut nu snart, hur mkt har du fått över tiden nu? kommer du att bli igångsatt vid ett visst datum eller vad har man sagt? minns den sista tiden innan förlossningen med fasa - fy vad jag hade krämpor (och tyvärr har jag kvar en del även idag ) och visst är man två sen att dela bördan och har man ett lugnt o nöjt barn som bara vill äta var 3-4 timme ja dåså - då ÄR det värre att vara höggravid!

Luna- välkommen! vi är två stycken i tråden som har tonåringar och som har börjat om igen (jag o AM) och sen PB som är närmast m sin kille tro jag. Min stora är 14½ och liten är 2½ så 12 år mellan mina  barn. hur långt har du mellan dina?

Ore - ang mat förstår jag dig totalt! jag är ju själv mkt överviktig och även om jag aldrig varit så här stor tidigare så har jag aldrig varit liten heller. redan som barn var jag stor och har alltid varit det, gått på sjutk många dieter hit o dit och man har alltid tagit bort fett men socker har man behållt (saftsoppor, krämer, nyponsoppa och mackor var standard som barn och tyvärr rekomenderat av dåtidens dietister) JAg har därför från dag 1 som mamma bestämt att mina barn INTE ska bli stora pga felaktig mat iaf. krämer, sockrade flingor, etc finns inte i huset och godis, oboy eller läsk kan man få på en lördag men inte mer. Det gick fin fint med stora tills hon hamnade i tonåren men nu kan hon ibland äta vad som helst bara det är sött dock väger hon 49kg till 160cm så hon är ju inte stor i kroppen om än att hon just nu äter onyttigt. tycker att dina argumnet låter bra och håller så prata du mer med din syster - hon kan behöva en lite knuff till ett bättre leverne (säger en kvinna som inte bryr sig om sitt egna just nu, haha)

men hur svårt kan det vara att komma ihåg det man skulle kommentera? det var ngt m snigel och kokosen och def Vickan (kan ha varit Europe där va?) men vad sjutton var det...haha, har tyvärr ingen tid at gå tillbaka i vare sig denna eller den förra tråden - så sorry! hoppas jag inte glömt ngt superviktigt?

liten sover här hemma i sin nya säng - no problem at all med bytet till vanlig säng m stödbräda ifrån världens bästa spjälsäng nice! om än att hon vaknar flera gånger varje natt pga värme, ostimualns etc så jag lääängtar till att dagis öppnar igen!

Stora har ont om vänner nu under sommaren och vill helst att vi vuxna ska vara hennes "lekkamrater"... när man inte hänger m i bloggvärlden eller sjunger fel på justin biebers senaste låt ja då blir fröken sur och tvär... och om man råkar föreslå att hon kanske kan göra ngt själv också? kanske kan sitta på sitt eget rum ngn gång?... jag hoppas att vännerna börjar komma hem lite nu men tyvärr så innebär det också att vi närmar oss skolstart igen och den stressen det innebär för mig är inget jag ser framemot än... dock ser jag fram emot mötena m skolan som ska ske nu 10 och 11 augusti.

nu är det filmtajm m maken, lillan sover o stora är hos en kompis - nästan barnledigt ju

lunar - jag har 3 äldre bröder och alla mammas förlossningar blev värre m tiden - jag var värst! hon brukar säga att hade jag fötts först ja då hade det inte blivit fler barn helt klart - fast... nu pratar vi 70-tal här

Jag börjar jobba nästa vecka och är ff inte utvilad känner jag... o då har jag varit ledig i 3 veckor nu... det är så mkt som snurrar i huvudet rörande jobb, pengar, vänner familj etc så jag känner mig stressad - trist när man för en gångs skull har lång semester...

Maken har ju världens sämsta arbetsgivare, en slavdrivande girig egenföretagare som har företaget som en inkomstkälla för andra företag... upptäckte precis att han inte fått ngn lön än, och den borde finnas på kontot nu... det är inte första gången utan nu börjar jakten på personen och sen ska det fixas o lovas hit o dit så i värsta fall tar det en vecka innan pengarna kommer (de kommer alltid tillslut iaf)... o hur kul e det när jag har en och han har 2 semesterveckor kvar med planer som kräver pengar...

nu tjänar han inga jättepengar på sin deltid men ändå - det är pengar man räknar med - speciellt nu när vi varit på kryssning i torsdags m barnen och har 2 födelsedagar i veckan, ett poolparty på annan ort som kräver boende etc och ett skansen besök, en resa till sundsvall för make o barn och en resa till oslo för maken samt att vi ska gör aom hemma i köket o köpa färg etc...

jaja, det är väl bara o gilla läget... igen... kankse loggar in o jobbar lite ikväll så att man får ner balanserna lite - kollade min jobbmail igår och den ser ok ut om än att några av mina jobbiga kunder har hört av sig och vill ha besked... och de ligger inte högt upp på priolistan tyvärr...

nä, nu ska jag tvätta duntäcken! tjingeling

Det som drabbat Snorkis och hennes familj är oerhört tragiskt och ingen av oss kan förstå hur det känns att uppleve ngt så hemskt. Mina tankar är med dig idag Snorkis!

Jag har en vän som gick igenom detta med barn nr2 (idag har hon totalt 4 barn) barnet dog dygnet innan beräknad förlossning och hon hade varit hos BM några timmar tidigare och då var allt ok. hon hade fått ngn infektion som hon inte visste om och som spridit sig till barnet och stressat det så pass att dess hjärta la av. hon fick då också föda fram barnet, hålla det i famnen, ta kort och döpa det för det är viktigt med avsked i det läget. när hon beskrev sign smärta insåg jag att detta är nog bland det värsta man kan vara emd om och ingen som inte går igenom det själv vet hur det känns.

I min mammagrupp med Oumie hade vi en tjej som 2 dgr innan BF förlorade sitt barn pga hanvadeskapsförgiftning, jag minns det än idag hur vi pratade om det m vår BM som grät när hon förklarade att om familjen bara hade varit lite mer uppmärksamma på fosterrörelser hade barnet sannolikt överlevt - hur kan man stå o säga så om en förstförderska till andra förstföderskor? det övergår mitt förstånd! usch det var en hemsk tid och vi var alla mkt mkt oroliga för att själva drabbas.

jag skickar massor av styrkekramar till dig Snorkis även om du inte kommer att läsa mer härinne på ett tag!

Vickan - superbra förslag! jag sätter in pengar till dig ikväll!

Pb - herregud ni råkar då ut för allt, otroligt kul m damen som bort där förut men hemskt med getingarna.

Ore - men herregud stackars kvinna - i dem tillfälerna undrar man ju om de inta har en förbannelse över sig... förlora 4 barn...usch

Mugglan/Sweet - visst är det så att man som gravid tänkt tanken själv att tänk om det inte går bra osv och självklart är det hemskt att förlora ett barn oavsett ålder.

Jag har ju vid många tillfällen genom mitt arbete pratat med per tfn och irl med männsikor som pga trafikolyckor förlorat sina barn, vuxna etc och de som mår sämst är helt klart de som förlorat barnen. eller barnen som förlorat syskon smat föräldrar... usch ja, det är den tunga biten med mitt arbete. Nu är det ju än mer ärenden på nya jobbet pga felbehandlingar i vården och då blir det en hel del bebisar som drabbats pga feltolkade symptom under graviditet samt förlossning. en del i det hela är dock att man tack vare mitt arbete forskar på detta och förättrar vården kontinuerligt. bara en sån sak som värkstimulerande dropp har man kommit fram till kan göra mer skada än nytta och ska användas med försiktighet då det många gånger gett hjärnskador på fostret.

usch, jag har tänkt på detta vid flera tillfällen idag och tyvärr så är det ngt som  händer då o då i sverige (350st) och man får bara hoppas på att siffrorna går ned framöver! nolltolerans nu - detta är 2010!

Sweet igen - jo visst får du högt bt vid havandeskapsförgiftning, det finns ju alla möjliga olika symptom men feber e ju också vanligt. denna kvinna hade haft högt tryck hela grav (hon i min mammagrupp) men hade inga andra symptom. jätehemskt och vad jobbigt det var att träffas på byn under en av mina bebispromenader sen - jag kände mig så skyldig som fick ett friskt barn liksom. en andra kvinnan jag skrev om - hon vars barn nr2 dog hade inte havandeskapsförgiftning utan barnet hade fått en infektion av henne och dött av det. hur tror du den mamma mådde... usch igen!

luna - skönt att RUL gick bra! så ni vet att det blir en flicka?

Luna - nope jag jobbar med patientförsäkring. tidigare trafikförsäkring. jag är personskadereglerare och är då handläggare/utredare/bedömar/beslutsfattare i de enskilda ärendena. dvs från ax till limpa.

Snaily, Oupsie mfl - man kan aldrig noja för mkt under en graviditet. man måste få dryfta sina funderingar öppet då det är en sån stor sak och man är i en utsatt position då ALLA ger än råd och har åsikter samt alla dessa medier där det pumpas ut info, att tänka på samt varningar hit o dit. Jag som i normala fall är ûbercool har också nojat under grav. Gick o träffade nån typ av spec mödravård då jag diskuterade min förlossnignsrädsla baserat på erf från första grav. gjorde även en hel del ultraljud men det var beroende på att jag hade väldigt mkt fostervatten och att bebis var liten.

gör det som känns bäst för er. ligg på er BM, gynekolog, läkare etc om det känns bäst - det är bara ni som vet hur ni mår och vad som känns bäst o tryggast för er!

Om jag lyckas bli gravid en gång till så helt klart kommer jag att göra fvp. jag är tillräckligt gammal för att KUB värden ska försämras samt att jag aldrig skulle lita på det denna gång.

Mugglan - förstår om det är jobbigt för dig att bli påmind om såväl ditt MA som det facto att du själv tror att du inte kommer att vara gravid ngn mer gång. det måste kännas så definitivt på ngt sätt. Jag hoppas verkligen att du än en gång får uppleva en graviditet med en positiv utgång igen! Jag hoppas ju själv att jag ngn dag ska vara redig för en till liten och att det då ska fungera utan problem men dessto längre tid det går dessto mer oro känner jag över det.

Vickan - kul att du hade det kul och bra svar till maken där - precis så är det ju! dessto mer de är själv m barnen dessto bättre går det. Michael var ju pappaledig med Mathilda från 9 mån och då var det många kvällar som jag inte hann hem ifrån jobbet innan lilltjejen skulle sova (så är det tyvärr fortfarande). Men tiden innan det så var vi ju båda ofta hemma samtidigt och delade på nattningen så det är ju en annan sak än om man är själv hemma o nattar.

AM - välkommen hem! ja visst är det skönt när de är blöjfria! Mathilda har varit blöjfri på dagaran i några månader nu men på natten har hon ff blöja- men det är ok än sålänge. til skillnad mot din lilla så har M vägrat potta från dag 1 och går enbart på toaletter - jätteskönt då hon kan kissa på alla toaletter som finns

Ang att sörja djur så herregud vad jag sörjt och fortfarande sörjer så sjukt många hästar som har passerat revy i mitt liv... första hästen jag blev "kär" i hette Alexandra och var ett stort halvblod. själv var jag så lite att jag brukade gå under hennes mage när jag ryktade henne   sen saknar jag alla de hästarna som var på den ridskola som min pappa drev - jag var ju själv mkt aktiv där och det var hemskt den dagen den gick i konkurs och hästarna såldes eller avlivades en efter en... men mest sörjer jag min häst Drott Girl som fick somna in september -93 då hennes ben inte orkade längre (17-årig travare - u do the math) ... hon var min lilla Drottan och jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på henne...

JAg kan också sörja förhållanden som inte blev som na hade tänkt sig. både det jag hade med stora dotterns pappa och det långa förhållandet jag hade åren däremellan innan jag träffade maken... båda de herrarna finns ju kvar i mitt liv och då påmins man ibland om vad som faktiskt kunde ha varit (på gott o ont) dock är jag helt övertygad om att min man är helrätt för mig!