Livets toppar och dalar

Några rader till Passionsblomman från en smygläsare:

Du uttrycker så mitt i prick frustrationen, oron och jag vet inte allt som man drabbas av i den här barnkarusellen när det inte blir något barn och hela livet måste anpassas så att man inte missar de chanser man har... Vi har försökt i två år nu utan att lyckas och tycker att bara de åren är en oändlig tid av oro, försök att slappna av, ångest för att man inte slappnar av, googlandet efter nya knep och besvikelserna när oturen aldrig verkar vända. Så jag fasar för de kommande åren eftersom jag allt eftersom tiden gått också har förstått att två år inte är någonting i sådana här sammanhang.

Jag skickar några kramar trots att vi inte känner varandra, för jag känner med dig, och tycker att du verkar vara en helt fantastisk person som alltid orkar peppa och stötta alla andra (ja, jag har följt tråden ett tag...)