Livets toppar och dalar

Läste nu ikapp efter en tids bortavaro och blir alldeles alldeles tom inuti av vad jag läser.

Jag tänker på er Snorkis med make, det finns inga ord.

Jag måste smälta det här lite innan jag återkommer.

Oj, det händer mycket här. Välkomna alla nya!

Jag har läst ikapp allt och inser att jag inte har en chans att kommentera allt men ska försöka lite med start imorgon.

En liten försiktigt positiv nyhet har jag, ett litet plus visade sig idag. Totalt är det mitt sjunde plus.  För er som är nya har jag en tvåårig tjej och innan dess blev det några tidiga MF och ett X, sen har syskonförsöken givit två MA i vecka 11 resp 14. Så det är med viss försiktighet vi gläds denna gång... Ca tre veckor till första VUL.

Tack för grattis! Vi tar det lite lugnt än så länge, vi är ju ganska bra på plus men inte alltid så bra på resten.

Undrar också om någon fått ett livstecken från Snorkis?

Nenne, underbart att det nu närmar sig. All respekt för dig och fåglarna, duvor är inha små saker. Har inga tips dessvärre.

Lapinette, det låter som er utredning blir riktigt bra innehållsmässigt ialla fall. Språket är säkert inte det viktigaste, men jag förstår dig så väl.  Är det appropå föräldraledigheter inte så att man rekommenderar extra länge med adopterade barn för att hjälpa anknytningen? Då kan ni ju ha mycket att se fram emot!

Sympati till Telis, att bli sjuk är ingen höjdare och när sömnen redan är begränsad är det eländigt. Det låter som du har en guldsvärmor iallafall!

Cicci, hoppas du mår hyfsat ok och att går på bästa möjliga sätt. Hur har sommaren varit?

BS, det låter som sommaren varit bra för er, hoppas ni fick en fin kväll i Trosa också!

Grattis Fru E till snar inflyttning!

Hoppas Snaily har det bra på Ön och att ni får lite bättre väder nu.

Kängu, kul att se dig här! Det låter inte så dumt med att dela upp ledigheten. Man gör ju helt olika saker med en ettåring jämfört med en liten.

Stor, stor kram till Aleta. Det finns inte många ord efter det nu skrivit, ta hand om er.

Jag tror och hoppas att Snorkissons stöttas av familj och vänner så mycket de kan ta emot. Smärtan måste vara så stor, så stor och det är viktigt att sörja men att på något sätt göra något vanligt och skyddat ganska snart är nog bra. Kanske få åka ut på ett landställe, gå längs havet eller så. 

Fantastiska PB, kram till dig också. Du skriver så fint och kan beskriva din smärta så den skär genom mig också. Jag önskar dig mer inslag av lycka så snart det bara går! Och deltidsbrandman är väl perfekt egentligt, det ger ju också lokalkännedom och sociala kontakter! Har du tänkt på att spara alla dina inlägg här som en dagbok? Jag tror att det vore fin läsning att ha kvar för dig själv i framtiden och kanske är det början till en bok eller diktsamling? Jag är seriös alltså.

Heja Nenne! Gaffeltruckar, oh my. Jag röstar på 15/8, det var väl inte taget?

Sömn och mat är svåra ämnen. Jag har inga mer knep än de som sagts, gröten på kvällen hade väl ingen jätteeffekt här. Jag ammade kvällar och nätter igenom med henne i vår säng, upp till sju månader sov hon oftast tre timmar emellan  amningarna så det funkade ok tyckte jag. Jag fick ihop 8 timmar nästan varje natt. Efter sju månader drev vi igenom eget rum och säng vilket gick bra. Jag ammade en eller två gånger och på mrogonkvisten fick hon följa med in. Välling införde vi med en del lock och pock vid 9-10 månader. Först då kunde jag slippa läggningarna (tidigare hade väl någon kväll med urpumpat och mycket skrik förekommit på sin höjd). Vällingen har varit guld värd för vår familj,  rumstempererad tetra på natten och så kunde man somna om. Vi turades om så det har funkar bra. Hon slutade med nattmål kring drygt ett år och nu händer det väl om vi är borta eller hon är sjuk. Nu kan man ofta fråga om hon vill ha vatten när hon ber om välling och det funkar också.  Visst är det av bekvämlighet på resor etc som jag tycker det är guld med välling men från att jag slutade amma vid 9 månader och hon parallellt blev väldigt rörlig var hon en bit under sin kurva, vällingen har hjälpt till att stabilisera. Vanliga dagar får hon 250 ml vid läggning och knappt 200 ml vid 6-snåret eller så, sedan frukost på dagis 7.45.

Ser mysigt ut AM. hur tror du det funkar själv med Livia? Kan hon leka/bada lite själv eller behöver du vara med i hela tiden?

Hur funkade det förresten med Bamseklubben när ni var iväg?

Insåg att mitt egoinlägg jag skrev igår inte kom med, dumma BT. 

Tack alla som håller tummarna, de behövs. Visst är det en spänd väntan, jag försöker vara positiv men det är ibland svårt. Alla mina graviditeter har än så länge varit olika vad det gäller symptom så det är svårt att dra några slutsatser av sådana heller. Det är bara att vänta och se.

Usch jag har börjat jobba igen och jag har ingen energi, det känns som en evighet till fredag. Funderar på lite utflexning minsann. Det är väl alla tankar som snurrar. Om den här graviditeten går bra kommer jag inte kunna ro i mål en del jag nu ska jobba med vilket såklart gör det lite tyngre att påbörja. Men, men det löser väl som vanligt när man kommer igång. Jag gillar ju mitt jobb, så det är väl bara lite post-semester-blues.

Glömde nog säga PB att vad skönt att det bara var en varböld, knölar vid bröstet får mig att tänka värre tankar väldigt lätt.

Med det sagt låter det också läbbigt med bölden. Varför får man sådana?

Tinga, stor stor kram. Hoppas verkligen det kan bli lite draghjälp av dagis denna gång, min efarenhet av tvåårsåldern hittills är att barnen är väldigt mottagliga för vad de lite större barnen gör. Knappen hoppas jag också att ni slipper.

Blixtsnabbt inlägg, vissa trodde jag skulel på VUL igår ser jag nu, det är först om 10 dagar, så inget nytt under solen här.

Attans Pricken, jag som trodde på 13/8! Jag önskar ingen att gå över de 12 dagarna som jag gjorde, menom BF mer än imorgon satasr jag på 18/8. 

Undrar också över Oupsie?