Livets toppar och dalar

Hm, kan inte komma på mer just nu AM.

Men som sagt om barnet talar svenska så är svenska böcker alt filmer guld värt!!!!!!!

Vår lilla tjej har för tillfället två favoriter:

1) Spöket Laban

2) Alfons Åberg

Du när var det du skulle komma hit förresten??'

För visst skulle du komma?

Eller har jag blandat ihop dig med Koko?

Jag VET att kokisen skulle komma i höst, men hade för mig du ev hade en NYC resa på g också???

Luna,

ja det är helt otroligt att det är så många ur ursprungstråden som fortfarande hänger här! Ibland i perioder men ändå. återkommer alltid.

Kul även med "nykomlingar", för utan er skulle nog tråden ändå dött ut.... Många som var nykomlingar för ett tag sedan är ju faktist "gamlingar" idag!

Heeej Piggelin!!!

Hur mår du? Hur många veckor är du gången nu?

På tal om förlossningar börjar du känna att du har bearbetat din? Och kan se fram mot den kommande med mer tillförsikt?

Mörks det förövrigt hur otroligt omotiverad jag är på jobbet...

Usch, det är så jag skäms.... Jag brukar alltid ha varit så himla ambitiös och tagit jobbet på fullt allvar. Jobbar mycket och ofta helger o sena kvällar. Men nu har luften på ngt vis gått ur mig...

Visst jag kom tillbaks från Sverige i söndags och har brottats lite med jetlag de här dagarna, men det är ändå inte det som är det grundläggande problemet. utan att jag ite trivs helt enkelt....

Cicci,

hallåååå!!!

Haha man blir jädrigt nostalgisk när man läser gamla trådar. Och förundrad över hur otroligt fantastiskt det är att FruLLan startade den där första tråden!!!

piggan,

hahaha! Så säger alla när de är gravida med andra, tredje, fjäred... etc barnet. Att de har noll koll jmfrt med första. Tror det är naturligt. Det är inte lika nytt. Man läser av sin kropp bättre när man varit med om det en gång tidigare. Livet runtomkring en snurrar på i ny takt också med barn än när man var utan. Så det finns liksom mindre tid att känna, tänka och fundera över själva graviditeten jmfrt med när man var gravid och barnlös. Gissar jag?

Hoppas att dina kommande samtal kommer att hjälpa. tror det kan hjälpa mycket att prata och bearbeta det förra. Sätta ord på känslorna och den rädsla/oro du känner.

Vickan,

ja det är som det är. Men vi får se vad hösten visar. Det svåra är ju att jag inte riktigt kan börja söka jobb aktivt så länge vi inte har fått vårt gröna kort....

Jag ahr också hört från vänne som haft snabba förlossnaingar att det inte alltid var så väldigt bra.... Men tror allt är indivituellt och olika gång till gång. 

Luna,

nej vi ska börja ansökan nu i höst. Så det lär dröja ett tag.... tyvärr...