Livets toppar och dalar

Och jag som ofrivilligt barnlös kan säga att jag hellre är barnlös än att ha gått igenom det du har gått igenom. Så jag förstår även att du kan känna avundsjuka mot mig/oss som aldrig lyckats. STOR KRAM

Men lilla gumman, inte ska du gråta (nu får du mig att gråta också). Tur att jag sitter själv på jobbet.

Säger som mugglan, det är nog inte förrän du har ditt barn i famnen som din avundsjuka kommer att försvinna helt och hållet. Min väninna som råkat ut för samma sak har precist fått sin lilla dotter. Graviditeten var en ständig oro ...

Snorkis, det är fullständigt normalt att du känner som du känner. Något annat vore otroligt konstigt. KRAM!

Snorkis - sannolikheten att det skulle hända er igen måste ju vara mikroskopisk.. även om jag vet att det inte ger er någon tröst.

Snorkis - nej, är det så??!!! Usch, vad hemskt!

Snorkis - finns det några gränser? Tror vi alla här inne har känt oss avundsamma men av olika anledning och då har vi inte ens varit i närheten av det som du varit med om.

Telis – när det väl är dags för oss att skicka iväg papper till landet så kommer det att krävas översättningar och vidimeringar men just nu ligger vi ganska lågt eftersom vi inte har en aning om när det blir. Fjärde intervjun låter som du nästan är ”hemma” men skit för att de inga kan öppna plånboken lite mer.

September – jobbigt med vännen!

Parnassia – grattis till jobbet!

Tinga – jubel för framstegen på matfronten!

Oj, oj .. Bill sa Bull! Själv drack jag Bol i fredags.

Livia - sitter här och skrattar högt. Jösses, vart fick hon det ifrån?

Telis - du kan inte deala till dig några andra bra förmåner istället som betald sjukvård, fler semesterdagar?

Bisarra intervjuer har jag också varit med om. Från en var jag så upprörd när jag gick hem och kände mig så kass så när de sedan erbjöd mig jobbet så ville jag inte ha det. Mycket pga den hemska känslan jag fick när jag var hos dem.