Nu somnade Televinken för 2 minuter sedan. Nu har jag 28 minuter för mig själv. Vad ska jag göra? Gå på toaletten? Sitta här? Sätta på en tvättmaskin? Sanera köket efter frukosten? Läsa en bok? Ahh, ni kan inte ana hur fort 28 minuter går.
snaily, ja vi får hoppas att det är det som är förklaringen!
Ore, vad skönt att du känner igen det! Ibland känns det som om alla andras barn är så lugna och "snälla" (fel ord egentligen) och sköter sig själva så mycket. Egentligen är kanske Televinken ett högst normalt barn men att det är jag som har problem med att ställa om mig till att vara förälder på 120% och aldrig någonsin få en ledig minut för sig själv? Fast jag begär inte att jag ska få ligga på sofflocket och läsa romaner och äta praliner (ååååååååhh) men bara att få duscha, börja med middagen innan min man kommer hem, äta lunch, få hämta in posten och såna saker utan att T ska börja gnälla.
Lappis, ja jag kanske får börja hänga i tunnelbanan.
Inte för att jag vill skryta (eller jo, det kanske jag vill , jag var inte bra på så mycket som barn) men jag lärde mig cykla på en halvtimme utan stödhjul. Fast det roligaste var att brorsan tog en hel sommar på sig.
muggles, jag tror inte heller på ett liv efter detta och är inte heller rädd för att vara död, men däremot kan jag vara rädd för själva döendet. Jag hoppas att det bara är att somna in men är rädd för att det ska göra ont (aaah, som i ALS när man kvävs till döds) eller vara läskigt (som i en flygkrasch osv).
Gaaaah, bara 19 minuter kvar nu! Gotta go!