Livets toppar och dalar

Lilla tjejen är pigg som en mört idag iallafall så det var kortvarigt.

Några frågade om hur det känns att mitt MA i v 14 inte berodde på en kromosomskada. Jag vet inte riktigt. Jag ska ringa upp läkaren och verkligen fråga så att det blev testat på rätt sätt för säkerhets skull. Men jag tror att jag hoppades att det fanns en förklaring. Att MF alltid beror på att foster inte är levnadsdugliga. Men så är det inte och då råkar jag veta att det finns en mängd läskiga saker som kan orsaka dessa MF. Jag ville bara inte vara drabbad av det. Men det är jagnog. Eller vi, såklart. Och den är en jobbig resa framöver, trots att vi så lätt blivit gravida hittills. På ett existensiellt plan känner jag mig som en mördare som ens försöker när det kanske är så att något hos oss nu har ihjäl små foster.

Visst kan det vara slumpen som gav oss dessa tre MF nu. Två i rad är ingen konstigt säger alla, tre kan också vara rimligt.

Vi har en enorm syskonlängtan båda två och trots att vi inte är lastgamla (34 är jag, maken ett par år äldre) så tickar klockan.

Men jag tror inte att det är omöjligt, bara kämpigt.

Och jag lever ett jättebra liv redan nu och sätter värde på det.

Totalego blev det här, får kommentera mer imorgon. Kram till er!

Kram till Snorkis, det hugger i hjärtat här också.

Tack Sweet för dina kloka och kunniga ord. Just i det missfallet som gått så lång tid känns det som att något var lurt med något genetiskt. Inte systematiskt fel utan just denna gång. Och det kan jag ju tro vad än tester säger av den skäl du nämner.

Tack för alla andra svar också såklart!

Vad gäller andra orsaker till upprepade missfall än slumpen eller tillfälliga genetiska fel hos enskilt embryo finns det massor men mer eller mindre jobbiga scenarior. En del går att medicinera mot men det kräver att man får en diagnos, och tydligen ger svenska vården upp tidigt. Det finns en gäng luttrade tjejer på FL som utretts utomlands och sedan lyckats. Det finns immunologiska fel som gör att immunförsvaret går till attack mot embryot och massor med annat som går att medicinera om man vet om det.

Jag tror egentligen inte i mina ljusa stunder att det är något sådant fel, vi har ju ett friskt barn. Det borde alltså kunna gå igen. Men kanske behöver jag någon slags medicinsk hjälp, något som ändrats i min kropp jämfört med för tre år sedan eller så. Vi har tid för start av utredning hos en privat gyn jag fått tips om, i slutet av oktober, vilket inte är så långt bort. Jag ska få en remiss till lokal gyn via landstinget också men det är längre väntetid.

Under tiden försöker vi, men ingen ÄL än iallafall (dyraste testmånaden hittills).

Grattis EA, vad skönt att det gick vägen!

Hattis - håller alla tummar och lite mer.

Vickan, ett råd från en annan karriärråtta/arbetsnarkoman som testat att jobba med dagisbarn, försök skapa tid och flexibiltet i vardagen, då blir det mer jobbat och jobb mår såna som du och jag bra av - SÅ LÄNGE hemmafronten funkar och barnet mår bra. Annars känns jobbet bara som ett stresselement och man blir ledsen över att man underpresterar. Jag hade valt att prova det nya, som Koko sade, du kan säkert få komma tillbaka om du inte trivs. Och ibland kommer uppslag som kan leda till roliga saker när man minst anar det, om den nya staden känns kul så är det ju en chans för hela familjen på sikt.

Cicci - ingen kan som du muntra upp en tråd

Testomanen har nu köpt billiga(re) ÄL och gravtest från Babytime. Det går liksom inte göra av med tusentals kronor vissa månader bara på test. Så nu blir det fortsatt ÄL-test varje dag trots att jag nästan är säker på att jag är på dag 1 eller så nu. Jag började testa på dag 10 efter blödningsstart för att inte missa, men insåg sen att strecken blev svagare. Jag hade nästan testat minus och tolkade troligen blödningssmärtor som att ÄL var på gång, men så var det såklart inte. 10 dagar senare är strecken på ÄL-testen nästan obefintliga så troligen är det först nu jag varit helt fri från hCg. Men skam den som ger sig!

Snaily, stor stor kram. Skitdagar borde avskaffas.

Vickan Jo, jag har verkligen försökt hålla mig anonym. Det har för- och nackdelar så klart att vara så anonym som jag är - jag tycker att jag känner er ganska så väl men missar allt kul IRL, i galleriet och på FB. Trots det känner jag mig som en i gänget och alla ni som hängt här länge har en plats i mitt hjärta (nykomlingarna också, för att ni vågar er in). Ni är en stor del av mitt sociala liv i vardagen och tråden är fantastiskt viktig för mig. I övrigt har jag ingen rätt att komma med synpunkter på stängt kontra öppet forum.

Och just det, de två timmarna tror jag är jätteviktiga i pusslet.

Izzie

SÅ hemlig är jag inte, Stockholmare är jag, det är inte hemligt och vilken gyn jag går till har jag också tipsat om tidigare. Fast det är väl lite för långt för dig

Så himla spännande är jag inte heller, trist nog. Ganska vanlig tjej som försöker få ihop någon slags karriärjobb med barn och inte riktigt vet vad jag ska satsa på framöver. Träning och träffa vänner IRL är liksom helt nedprioriterat just nu, jobb och familj tar all tid och energi just nu.

Låter väl som en hel del andra tjejer här gissar jag?

Och tråden är min egentid och ventil i vardagen.

Tjohoj för alla intervjuer! Lycka till!

Och hur gick det för PBs make? Det var väl nu beskedet skulle komma?

NEJ! Kram till Izzie och Hattis.

Izzie, du vet att det inte nödvändigtvis behöver vara kört eller hur? Tänk positivt tills du vet säkert. De jobbiga så tidigt är ju att de inte kan säga något på gynakuten, mer än att ta blodprover över en tid och jämföra.

Just landstingsvalet är svårt, har idag frågat fyra partier som jag passerade på stan. Jag hittade två landstingspolitiker och kunde ställa lite frågor och få visst material. Centern hade en bra broschyr, men fick leta en stund först.

Anonym som jag är kan jag ju säga hur jag resonerar: Alliansen vill jag ge en chans till. Centern i riksdagsvalet, personröstar på en kandidat som är småbarnmänniska och som matchar mig till 76% enligt Valpejl. Där kan se kandidaterna iallafall till landstinget per part förresten.

Landstinget blir Centern eller Moderaterna, ska läsa klart först. Fast jag har hört mycket gott om Ilja Batijin också, men har kommit fram till att jag inte längre är sosse som jag blev av födsel och ohejdad vana. Jag vill ha effektivitet i vården - kanske ska jag ändå läsa på lite om sossarna också?

Kommunen blir Moderaterna och kommunalrådet som jag gillar skarpt. Träffade honom idag på min lilla tur (timing!) och ställde några frågor och det kändes bra.

Och Vickan, jag är ekonom och jobbar som projektledare och konsult. Jag respresenterar min arbetsgivare i många sammanhang och har personalansvar. Jobbet är en stor del av min identitet men jag vill absolut hålla mitt privatliv och barnkarusellen därifrån, därför är jag så himskans försiktig.