Livets toppar och dalar

känns så trist att komma in här o lägga in ytterligare ett egoinlägg om min o dotterns situation men tyvärr så behöver jag göra det iaf - OCH det lär inte bli sista gången...

Idag har jag mailat 9 mail till skolan, smsat ca 30ggr m tonåringen och pratat med henne 6 ggr underkvällen... dessutom har jag Jobbat över, haft möte och riktigt jobbigt på jobbet, är så djvla trött ! så slut....

Nu var hon inte på gympan i onsdag och kom sen rejält sent till påföljande mattelektion. Det visade sig vid närmare penetration att en del berodde på totalt missförstånd och en del på hennes respektlöshet - vaddå hon var ju inte klar och då kan man ju inte göra ngt annat? så sjukt enkelspårig ibland...

vid diskussion m lärare så kom det fram att hon inte gjort en del uppgifter, att hon har ett omprov innestående och ett nytt prov i SO nu på fredag nästa vecka. jag har frågat dag ut o dag in om hon har ngt prov, ngn läxa, ngt som ska göras klart etc men får alltid ett nej, jag har inga läxor o de jag har gör jag i skolan då jag nu har extratimmar till att göra läxor etc och jag har ju trott på detta eller nja, egentligen inte men jag har VELAT tro på henne, VELAT tro att nu, NU vänder det, NU får vi hjälp osv...

JAg blir så besviken, det känns så meningslöst att vända sig ut o in o så gör hon inte ett skit! Jo hon gör det, hon gör jättemkt annat fick VG+ på NO provet förra veckan o VG+ på engelskan osv men ändå...

sen mitt i allt det här så reagerade jag iaf förnuftigt och mailade alla berörda lärare och sa att när vi nu alla vet om hennes svårigheter så förvånar det mig att jag som förväntas vara en kordinator i detta, är den som får höra om problem när de redan inträffat . hur ska jag kunna stötta henne när jag inte vet vad som förväntas av henne? vilka krav har de på henne och vad ska hon göra i skolan, på vilka lektioner ska det ske och vem har huvudansvaret?

jag fick lite svar. En av lärarna (SO) kommer iaf att se till att de lärare som håller i de lektioner där dottern ska få jobba extra m bl a SO'n ska få tillgång till extra böcker o allt nödvändigt material så att när dotra har glömt böcker osv ja då finns det där att tillgå. BRA.

Vi ska också försöka få till att iaf jag får maila berörda lärare på fredag eller måndag varje vecka och de är skyldiga att svara mig m vändande post om vad hon ska göra just den veckan. Mentorn är själv lärare till 200 elever och hon har inte möjlighet att ha koll på min dotters alla lektioner m alla lärare.
JAg ska alltså ha kontakt med 12 lärare varje vecka....

SÅ. jag ville ju självklart ha hem henne o prata om detta ikväll men hon kände det på sig och höll sig borta. hon var hos en kompis där det var bestämt att hon skulle vara halva em/kväll men sen skulle hon komma hem till 7-8 sådär... tror ni på det eller? (därav alla tfnsmtal o sms) det blev mörkt o var långt borta och det skulle ju inte gör angn skillnad för hon var så trött o bla bla bla... kl 20.30 sa jag fine, sov där då! men du gör det mot min vilja och det blir en konsekvens även om det känns trist. (och det är ju där man med ett barn utan adhd problematik kan vara stenhård men med den här så får man vara försiktig för de känner sig så misslyckade redan - undrar på att det aldrig fungerat med alla dessa konsekvenser vi jobbat med tidigare...)

Det suger. jag vet ju att det är så men det suger ändå.

Jag VILL INTE vara mamma till en tonåring med ADHD problematik

Smint - jag har haft en teutonia mistral S i 3 vintrar, första var en baggis, knappt ngn snö och lätt bebis, andra vintern var inte heller så mkt snö och när det var som värst var vi dessutom utomlands i en månad men förra vintern.. herregud... det var inte alltid lätt att köra vagnen då - men var det det med ngn vagn egentligen? det var ju tom oplogat i innerstan ju! fast jag säger såhär - det blir ändå en mistral S eller Fun om det blir några fler barn - jag gillar verkligen de vagnarna!

MSW - jobbigt natt! vet hur det kan var o lider alltid med alla som får dem, för det suger! Det kan vara så illa att man kan tänka sig att utdela de som ett straff till ngn som man vill mkt illa för då sjutton ska de väl bli ångerfulla. Sömnbrist är Inte att leka med

Lappis - knöligt med kön om än att de har ett system som fungera så. det är ju inte kul - oavsett orsak - om kötiden förlängs även om man är förstående och vet varför så e det ju jobbigt att vänta, så är det - jag tycker ni är fantastiska som har ett så otroligt tålamod och som verklgien njuter av det barnlösa liv ni har nu i väntan på bebis - härligt! man ska ha kul på vägen!

Ang barn o fula ord... Mathilda hörde mig prata m min mor om hennes hopplösa elaka självupptagan avundsjuka katt (ja ni hör, JAG gillar henne inte och believe me, det e ömsesidigt) mormor berättade för mig att katten blev arg när mormor inte hade tid att kela med henne längre och hoppade på mormor och bet henne i nacken! min första reaktion på det var att högt utropa "Katt-fan" och då vaknar Mathilda till liv " mamma, Mathilda också prata med kattfan" hon tog luren och sa "dumma katten" och så fick jag tillbaka lutren igen... japp! detta innebär att min lilla tjej inte nog har hört uttrycket utan också vet vad det betyder...

min man svär inte har aldrig ngnsin gjort det (religiös) jag svär mkt sällan, men ngt jag nog har sagt flertalet gånger är nog just "katt-fan" och då när jag pratat med mamna för den där katten är ju inte klok. så det är väl därför...

TACK för alla kramar o kommentarer!

Det är helt otroligt så terapeutiskt verkan den här tråden har! självklart har jag IRL vänner men just nu har 2 av mina närmaste sjukt mkt med sitt och den 3:e är jag sur på så just idag (och också senast vill jag minnas) så blev ni dem som fick höra mitt klagande på livet.

skolan är skyldig att identifiera de barn som kan lida av en diagnos, de är sen skyldiga att komma upp med en åtgärdsplan som iaf på papper låter bra och de är skyldig att ha ngn typ av uppföljning av densamme. allt ska protokollföras och sen när det granskas så ser det ju sååå bra ut...MEN vad som händer på "golvet" tar ingen ansvar för... att lärarna redan går på knäna och får ytterligare saker att tänka på är inget som man vill kännas vid - för det ser ju inte bra ut i statistiken...

jag skulle vilja ha en kordinator som ser till att O är på rätt plats vid rätt tid och har med sig rätt saker. sen skulle jag önska en mentor som förklarar för henne VARFÖR hon ska gå i skolan, VARFÖR hon ska lära sig saker osv Och så skulle jag vilja ha en mentor som jag kan ringa, ng som vet EXAKT vad detta innebär, ngn som har varit där själv o det nyligen då allt är färskvaror...

jag har i övrigt en fantastisk skola till henne där man har identifierat hennes problemområde, remitterat henne vidare, informerat berörda lärare om problematiken, tagit bort alltför betyngade ämnen och flyttat om så att vissa lektioner görs i små grupper. BRA där! men detta kräver ff att hon VILL gå i skolan att hon kommer tid i TID och att hon har gjort allt det hon ska göra inför lektionen...

Ja, jag är hennes mamma o ja hon är mitt ansvar o NEJ jag skyller inte på samhället o bla bla bla (framförallt inte nu när man hittat att adhd är en genetisk mutation i komb m psykosociala delar) men när man funnit ett problem som man vet ska hanteras på ett visst sätt, ett problem som kräver en hel del förändrignar och kontunerlig uppföljning ja då känns det så trist att det inte finns ett uttalat ramverk att hålla sig inom och att inga resurser finns att få loss till detta.

Att sen dessutom vänta på att remissen ska hanteras av BAS-teamet suger det med, hur sjutton kan man gå vidare med alla dessa oliak förändrignar när man inte vet vad som är bäst för just henne då hon inte har ngn patientansvarig läkare än...

ja det här är ju bara början på resan. Problemen var ju påtagliga redan i oktober förra året men då visste vi ju inte att det var ADHD utan trodde att det bara var hennes sätt att vara som tonåring - trodde ju då att det skulle gå över kanske redan till 8:a, eller mer troligt 9:an.... men nu med facit i hand inser jag ju att så inte är fallet.

ja nu har jag spytt lite till o nu är det dags att gå o sova.

tack för att ni finns!

Tinga - själv är jag så glad i att läsa att ni har fått lite mer lugn o ro i ert liv att det kommer mer o mer positiva saker som du berättar om och att livet rullar på  stort

I övrigt är jag lycklig. Jag har ett bra jobb som jag trivs med, bra arbetskamrater, goda vänner, helt ok boende, och tvp underbara döttrar!

Jag måste ju också tillägga att jag har en fantasktisk make som  tar han om minstingen till 100% som går till sitt stressiga, underbetalda jobb varej dag o gör sitt bästa, som är hemma varje kväll (om det inte är träning) och som sen ligger o håller om mig nätterna igenom vare sig jag vill det eller ej (haha) utan honom had ejag aldrig orkat detta! jag tackar gud för honom helt klart!

sådär - inte bara klagan

Jamen denna är ju bra ju!

sen gillar jag även "what a wonderful world" med Louis Armstron


">



Ja jag håller på o läser i kapp lite samtidigt som jag arbetar... kanske inte kommer så mkt längre men hej på er om inta annat!

Mugglan - vad kul med illamående! *tänak att ha de båda orden i samma mening och mena det!*

Porchez och Oupsi - låter som "kuratandet" är ngt riktigt bra! kul

godmorgon tråden!

ska till jobbet så det blir bara detta inlägg sen ska jag dessutom jobba sen och avsluta kvällen med nattvandring mellan 21-01 så nej, inget återläsande idag heller

hoppas alla mår bra eller i vart fall har ngt kul att se fram mot framöver?! Ni som inte mår bra får härmed en jättekram från mig! jag har lika galet mkt omkrign mig som vanligt, nu är det snart dags att påbörja tandställningen för stora tjejen, samt också logopedkontakten för stora tjejen vlket innebär 2 besök/månad... samt mer provtagningar för mig och även stora tjejen o lillskruttan har fått tilbaka sin stora vagel i ögat (hon fick den för 1,5 år sen och sen har den funnits kvar i mindre skala tills nu)... så för att kompensera för alla dessa timmar som tas från mitt arbete så måste jag jobba sent var o varannan dag fram till jul - lär därför inte synas här inne så mkt tyvärr

jag kikar in när det finns tid kvar, dvs de kvällar jag inte jobar sent, gör läxor eller tränar, ngn gång ska man väl få till det!!

kram på er - nu måste jag till jobbet, nog för att vi har flex men ändå...

loggar in en snabbis, har försökt att läsa igen lite men inte på långa¨vägar allt som skrivits den senaste veckan.

PB - knepigt med 4H lekiset - det blir ju INTE varmare heller så jag tycker ju att man borde göra som så att de som är klara får till uppdrag och gå o hämta dem  klubbrummet som står på tur - inte ska man väl behöva stå ute o vänta i kylan?

minns hur det i var i stallarna när man var liten - det är nog den kallaste sporten som finns - dvs allt detta väntande utomhus, i kalla ridhus etc. och inte alla kafeterior/klubbrum ligger  direkt anslutna till ridhus/stall etc. hoppas ni hittar ngn bra lösning!

Parnassia - jag började jobba när min minsta var exakt 9 månader, inte så mkt för att jag måste utan för att det för mig och min man var viktigt att han också skulle få vara föräldraledig och få kännedom/förståelse/erfarenhet av hur det är att ta hand om barn o hem på heltid. Det var mkt nyttigt för oss båda och framförallt så otroligt värdefullt för deras relation. Visst var det jobbigt då som nu när man jobbar sent, reser i tjänsten eller går o tränar, fikar m vänner etc. skittrist när det gått både en o två dagar utan att man hunnit med att se lilltjejen Jag förstår vad du säger att du inte vill förlora tid från den lilla men det blir inte lättare längre fram heller - snarare tycker jag tvärtom. När de är medvetna om att man kommer o går, när de frågar efter en eller ringer o säger "mamma, när kommer du hem? jag saknar dig"" då känns det fördj-ligt kan jag säga.

Jag tycker def att du ska ta jobbet och låta maken vara hemma, på samma sätt som han har låtit dig vara hemma! du kan ju känna av hur det känns och om du inte trivs kan du kanske gå hem igen och maken gå tillbaka till jobbet om du inte hittar ngt annat? ingenting är definitivt och ibland får man pröva sig fram. visst om du kommer att komma hem när lillan sover för kvällen varje dag ja då blir det ju lite sent förståss så om det är mkt lång pendlingdtid alt sena arbetsider så är det inte ett alternativ oavsett tycker nog jag. När jag började jobba igen hade jag 18 min enkel resa till jobbet - dörr till dörr-. dessutom hade jag en mkt generös flex vilket gjorde att jag kunde komma fram till 10 på morgonen och gå hem från 3 om det behövdes. jag kunde alltså styra mina arbettider rätt så friskt, jobbad toksen 2dgr ohc jättekort andra dagar. Hur ser den möjigheten ut för dig?

sen kan det vara mkt svårt och också jobbigt att påbörja en ny anställning i samband med dagis inskolning- man ser helst att barnen inte har så långa dagar de första åren och då måste man antingen jobba deltid eller pussla mellan varandra och arbetsgivaren varje dag för att få ihop det. dessutom tillkommer det ofta några dagar vab/månad för många det första året. det KAN var jobbigt att vara på ett nytt jobb då men det behöver INTE vara det, bara en reflektion.

vet inte om mit svammel hjälpte till med tankebanorna ngt?

men vad var det mer jag skulle skriva? hur kan man glömma allt så sjukt fort? det var ngt m overaller o kyla men jag tror man fick svar på vägen.. jaja

halloj - är inne o försöker läsa okapp lite men det blir lite stickkontroller här o där

Nenne - visst skulle du på efterkontroll nu i dagarna eller har jag snurrat ihop det? hoppas allt bra där iaf!

Mugglan - Grattis till ett litet pickande hjärta på VUL!! vad härligt att en av de många milstolparna under graviditeten är avklarad. För visst är det så att man har vissa milstolpar. dessto mer man vet på gott o ont desto fler milstolpar dyker upp.

först är det den uteblivna mensen, sen väntan på positivt gravtest. sen väntan på symptomen och sen ängslan över tidigt missfall. och genom hela graviditeten ororn över att man ätit ngt fel... sen är det vecka 12 då man känner sig "säker" att ha klarat av de första missfallsveckorna och sen vill man bli av med de olika symptomen. v. 13-14 är det dags för kub (blodprovet i samma veva) och så ska man vänta på det svaret. nästa steg är om saker i ting inte ser bra ut alt att du är över 35 är fostervattensprov i v 15-20 typ och även rutin UL görs dräomkring. sen 2v väntan på resultatet. Nu är du runt v.20, halva grav har gått och du kan börja glädjas åt grav. du känner sparkarna och mår generellt ofta rätt så bra i 10-15v och sen kommer resten av oron igång - då pratar vi oron för när man ska föda, oron för att fostret inte växt ordentligt eller tvärtom för mkt, oron över att ngt ska gå fel och oron över hur det ska bli sen...

att sitta och vara optimist med alla dessa orosmoment är några få förunnat.

Snorkis - många starka, ärliga och nakna inlägg om avundsjuka sorg och övrigt som ni känner och har genomgått tiden sen lilla underbara Sigrid lämnade jordelivet. Jag tycker att du är mkt vettig i ditt tänk, att du verkar bearbeta händelsen otroligt bra - detta då du vågar prata om ALLA de känslor som kommer upp under resans gång. Ma måste få tillåta sig själv att känna smärta. att våga ta in den känslan djuot in i sitt sinne.Det är först där o då som man kan börja kravla sig uppåit från avgrunden igen, eller i vart fall börja fundera på att ta sig upp. Det är som en berg o dalbana när man går igenom ngt som ni gått igenom dvs vissa dagar mår man bra o känner sig stark och andra dagar vill man inte gå upp ur sängen utan hellre bara ligga ned i fosterställning och dö (ja jag använder det ordet för det kan vara så man känner det) Jag har under min första graviditet en sisådär 5-6 mån in gått igenom en upplevelse som fick mig att vilja lägga mig ned och bara dö. faktiskt så la jag mig ned i fosterställning och önskade för allt i världen att det som just då hände inte var sant. Jag önskade också livet ur det barn jag hade i magen... jag vet inte hur det känns att förlora ett barn och jag hoppas vid min gud att jag aldrig ngnsin ska behöva få vet adet heller, men jag vet hur det känns när man tror att livet är slut i mitt fall blev allt "bra" igen 2,5 mån senare men fram till dess blev "hotet" om ett förstört liv för mg och mitt ofödda barn bara starkare för var dag. Du är stark och jag hoppas att du och din man en dag kommer att få uppleva den fantastiska känslan att som förälder få vara med under ert barns hela uppväxt. många stärkande kramr till dig o maken!

har inte kollat almanackan men 7 november låter bra i mina öron ev att jag är bakis då men det får vi ta då

Telis - spännande med intervjuerna! hoppas de itne vill sänka löne iaf!

Parnassia - fick du jobbet? jag vågar säga GRATTIS tror jag för du dravk tydlgien skumpa nu sa Vickan

ORe - hur gick det för dig i jobbjakten - hört ngt om jobbet?

AM - ngn jobblycka hos dig?

Vickan - hur gic det för dig med jobbet? tog du det eller går du tillbaka till ditt vanliga jobb nu?

Paranassia - vad kul! modigt av dig att våga släppa rinken! hoppas nu att det fungera bra och att du trivs på jobbet - att maken kommer att göra ett bra jobb där hemma betvivlar jag inte VAd kul, grattis!

Men vad f-n.... SNÖ!!! jag tror jag blir tokig, finns det ngt värre? vi är ju för sjutton bara i oktober - ska det vara så här fram till maj nu??

JAg säger det varje år i den här tråden men jag måste säga det igen jag HATAR snö o vinter. nej det e inte alls mysigt utan det krävs vinterkläder, det krävs tidsplanering gånger hundra då det är förseningar överallt och det är jobbigt m snö i ansiktet, på tidningen osv osv, nej tack! vore det inte för att Sverige är ett så fantastiskt land att bo i så hade jag emigrerat som 8-åring (det var där ngnstans jag först började prata om det hemska vintervädret)

jaja, det e bara o bita i det sura äpplet och sätta igång o sminka mig, ska med stora dottern till eastman för tandreglering idag - japp idag ska hon få tandställning upp o nere. sen in till jobbet och jobba toksent - har 2,5 dgr på mig att gå igenom resten av min skadestock - sen ska alla på hela företaget veta exakt vad aman ska göra o när i alla ärenden och det man kan göra ska man ha gjort... helt galet men jaja, lyckas jag med det målet ska jag belöna mig m ngt dyrt för att attans vad jobbigt det har varit.

ha en bra dag allihopa!