Tack så mycket Lunagarden.
Jag ber om ursäkt för min slarviga stavning, det ska givetvis stå:
Megacystis at 10-14 weeks of gestation: chromosomal defects and outcome according to bladder length
Fetal Megacystis At 10-14 Weeks Of Gestation Associated With Normal Nuchal Translucency And Normal Karyotype
Tack allihop för era tankar och kramar.
Jag tror att jag lämnar tillbaka den här tråden nu, det känns inte som att jag har några fler frågor just nu och det är inte kul att dra ner stämningen som nykomling.
Kram på er!
Hej allihop!
Ni var så snälla i augusti när jag kom in och bad om råd och upplysningar när vi fått veta att det var något fel vid ultraljudet. Jag tänkte därför att någon kanske vill veta hur det gick sedan.
Vid KUB upptäcktes det alltså dels en bred nackspalt, men även något som oroade läkaren betydligt mer och det var en förstorad urinblåsa. Vid FvP såg man hur urinblåsan hade förstorats ytterligare (27 mm) och att man även kunde se påverkan på njurbäckenet.
Eftersom liknande kända fall alla har slutat med att barnet dör i magen så valde vi att avsluta graviditeten. Det var jättesorgligt och smärtsamt, vi har valt att hämta ut askan och sätta den i familjegraven.
Vid obduktionen kunde man mycket riktigt inte hitta någon väg ut för urinen och flera av de andra inre organen var underutvecklade inklusive hjärnan. Ovanpå detta så var det dessutom trisomi 21 visade det sig.
Tack återigen för det stöd och den hjälp jag fick här i tråden.
Sedan kunde jag inte låta bli att se att en amningsdiskussion har dykt upp även i den här tråden, så jag tar mig friheten till ett litet inlägg eftersom det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Det viktigaste är att alla är lika bra föräldrar oavsett om de ammar eller inte och även oberoende av hur länge de väljer att amma.
Sedan blir jag så klart ledsen över alla som säger att det är äckligt med mammor aom ammar länge, men jag respekterar den åsikten. Det är klart att man får tycka det. Däremot så kan jag inte acceptera att man säger att det är FEL!
Rent biologiskt så är det naturligt att amma till åtminstone 2-4 år. Om man tittar på avvänjningsålder i ett globalt perspektiv så hamnar man förmodligen ännu högre i snittåldern. (Själv ammade jag mina egna barn till strax efter 2 års ålder.)
Här följer lite intressant läsning:
Breastfeedin - Biocultural Perspectives av Patricia Stuart-Macadam och Katherine A. Dettwyler. (Båda professorer i antropologi.)
www.google.com/books&q=breastfeeding%20natura l%20weaning&f=false
Och här är en vetenskaplig hemsida om amning och avvänjning:
www.kathydettwyler.org/dettwyler.html
Och en liten tankeställare om vad okunskap kan ställa till med:
I USA har det hänt att män har haft amning som ett medel för att få vårdnaden om sitt barn genoma tt hävda att mamman är onaturlig (trots att det naturliga är 2-4 år) när hon inte slutar amma vid ett års ålder. Okunniga domare har även gått med på detta.
Vad jag vet så har motsatsen (att inte amma) aldrig använts på det sättet. Här kan man läsa om detta:
Extended Breastfeeding and the Law av Elzabeth N. Baldwin.
www.llli.org/ba/Feb01.html
Tack alla!
Och Fru Cicci, du får givetvis tycka precis som du vill! Jag blir själv lite fundersam när jag ser exempelvis en 6-7-åring ammas offentligt, det tycker jag att man kanske kan göra hemma.
Däremot så ser jag att vi använder ordet "normalt" på olika sätt. Det är ju en klar källa till missförstånd. Du använder det som ett personligt begrepp för hur du själv agerar och jag använder det i betydelsen normal som i normalfördelning inom matematiken. Alltså menar jag att det som de allra flesta gör här i världen är normalt och det som ligger i ytterkanterna är onormalt. Onormalt som i ovanligt, inte fel och normalt som i vanligt, inte rätt.
Med tanke på normalt - onormalt.
Ni vet väl att de allra flesta av er, kanske till och med alla, lider av neurotypiskt syndrom?
"Ett troligen medfött, neurologiskt och obotligt tillstånd som kännetecknas av att man är starkt upptagen av sociala relationer, intolerans mot avvikelser och besatthet av likriktning och gruppidentitet."
Ett mycket normalt syndrom eftersom ca 97% av befolkningen lider av det. 
Fru AM, japp och Aspergers och annat smått och gott. Men visst känns det bra att ha fått en egen diagnos?
MSW, precis innan vi klev in på läkarens kontor för att få alla svar så fick jag nästan panik. Jag såg framför mig hur hon skulle säga att allt var normalt, att de ställt fel diagnos och att vi avbrutit en normal graviditet. Om det hade hänt så vet jag inte vad jag skulle ha tagit mig till! 
Och angående amningen, jag förstår verkligen PB för jag tror att hon känner samma rädsla som jag för att det naturliga ska tryckas ner och sopas under mattan. Ammande mammor ej välkomna är inget konstigt alls numera.
När jag ammade mitt första barn så ammade jag överallt, med dagens kläder så behöver man inte visa en gnutta hud när barnet får mat. Har man en dessutom en sjal så har inte folk knappt en aning om att det ammas.
Vi gick hela mammagruppen och fikade ett par gånger i veckan och några ammade vid bordet, andra gav ersättning. Inga ögonbryn höjdes.
Med mitt andra barn endast tre år senare så märktes det att klimatet hade blivit hårdare och fördömande. En mycket olycklig tillbakagång som tvingar kvinnor att gömma sig och hålla sig hemma. Är det verkligen fel att göra det som är biologiskt naturligt?
Det var ändå svårt, hade inte diagnosen varit så hopplös vet jag inte om jag hade kunnat genomföra det. Vi fick givetvis se vår lilla, lilla pojke på BB och man kunde tydligt se hur uppsvullen magen var. Barnmorskorna tröstade mig med hur tydligt det syntes att något var fel.
Tack så mycket Ore och alla ni andra!
Parnassia, jag var i början på vecka 14.
Först var vi lite rädda för att se barnet, men när de kom in med honom så var han jättefin, allting fanns, fast det var så litet.
Lapinette, jag förstår precis, så var det.
Muggles, vi har valt att inte ge honom namn, men hans aska ska gravsättas i familjegraven. "Vår son" och datum + mitt och min mans namn är allt som ska stå vid urnan. Sedan, om någon kommer ihåg det, så är min önskan att askan ska hällas ihop med min när den tiden kommer.
Ingen fara Muggles, jag gick ju hit till tråden idag för att rapportera, klart ni får fråga. Ni engagerade ju er när allt var förvirring och kaos för mig.
Nu drar jag mig tillbaka till den andra tråden. Två stycken är mer än jag klarar av trots neurotypiskt syndrom. (Eller kanske lider jag inte av det?)
Om någon undrar något mer så kan ni be Passionsblomman hojta på mig.
Många, många kramar. ♥
