Livets toppar och dalar

Mmm, har ätit grymma kantarellmackor ikväll, en kompis kom förbi & gav oss närmare två (!) kg kantareller. Han hade plockat så mkt att han inte visste vart han skulle göra av allt Sådana vänner är underbara att ha

Tinga, det bidde en bakbok - Vinterns Söta av systrarna Eisenman (har "Sommarens söta" sen i vintras & har gjort massor av goa grejor ur den), fyra pocketböcker & så lite grejor till Amanda, bla en bok om en treårig tjej som gick vilse - skriven av min forna lågstadiefröken (som jag inte träffat på mängder med år!), som även gett ut läseböcker etc. Känns lite extra speciellt, vi avgudade henne allihopa, var hennes allra första klass (hon kom & uppvaktade oss på skolgården när vi tog studenten!) & så nu kan jag ge min dotter en bok som hon skrivit (& faktist ÄR den treåriga tjejen som gick vilse på riktigt när hon var tre år!).

Tinga/Mugglan - alldeles rätt, det var min fröken som gick vilse när hon var tre. Tydligen väldigt dramatiskt då det begav sig i mitten av 50-talet, brandkåren tömde en damm, medans hon i själva verket låg hon & sov på ett annat ställe.

Ang det där med att man inte får vara ledig & ha barnen på dagis samtidigt så tror jag att det också har att göra med att det i Sverige är staten som går in & subventionerar all barnomsorg & då är det precis som Tinga säger att man har rätt till barnomsorg när föräldrarna jobbar, men inte annars.
Brorsan i Holland betalar ju betydligt mkt mer för dagis till sina två barn, men då är det ju också privat (som de flesta är där) & då får man göra vad man vill, bara man betalar liksom. Typ, ingen annan (läs staten) går in & subventionerar & då har de heller inget att göra med vad man använder timmarna till då barnen är där. Ingen har ngnsin några invändningar om man tränar, handlar eller är ledig & de har heller aldrig stängt, mer än några dgr mellan jul & nyår varje år, eftersom lokalerna alltid renoveras då.

Just detta dilemma har jag nämligen funderat på nu när jag går hem om några veckor. Jag vet att from nya bebisen är två veckor gammal, då reduceras antalet timmar till de där stipulerade 15h i veckan, men hur gör man från det att jag går hem tills bebisen föds? Måste jag ha A hemma mera då? Eller ligger man bara lågt & "låtsas som ingenting" tills dessa att nya bebisen är född & de två veckorna gått, då det blir 15 timmar?

Hur har ni andra som väntat tvåan gjort? Jag kan ju absolut tänka mig att hämta A lite tidigare än fyra när jag gått på föräldraledighet, men vill/behöver ju ta det rätt lugnt & samla krafter innan förslossningen drar igång... Att då ha Amanda hemma är ju ganska tungt liksom?

Kanske inte ens ska ställa frågan Typ, frågar jag inte, så kan jag ju låtsas att jag inte vet/fattat ngt, om ngn ifrågasätter det?

Allrakäraste Snorkfröken - jag sitter här & snörvlar med tårar som rinner & rinner, speciellt när jag läste den otroligt fina dikten du kopierade in, då svämmade det över fullständigt

Värdesätter otroligt mkt att du vill & orkar gå in här & skriva om hur det gick på din första dag på jobbet. Låter som du har en otroligt förstående & bra chef som verkligen gjorde allt rätt nu din första dag.

Som PB sa, ÖS ur dig så mkt du kan & vill & orkar - vi alla tänker så himla mkt på dig & undrar hur du har det, hur du mår & vad det var som egentligen hände. Fyyy vad hemskt med PSD, ett helt friskt barn som bara dör utan att man inte vet varför. Men så småningom när du blir gravid igen, då kanske det kan vara lite till tröst det som läkarna sa, att det inte är ärftligt. Sannolikheten att det ska inträffa igen måste vara så mikroskopiskt liten - även om oron naturligtvis kommer att finnas där tills dess att du har barnet i din famn.

MSW, jag hade glömt bort att du förlorade din lillebror som fyraåring. Men känner igen ditt resonemang väldigt väl. Det är ju tolv år sen nu, sen min äldste bror dog, men när jag träffar nya människor & det kommer på tal om hur många syskon man har, så har jag också alltid fyra (dvs han är medräknad). Har funderat mkt på det jag med, men han ÄR ju alltid min bror & kommer alltid att så förbli, spelar ingen roll att han inte är i livet längre. Ser honom mkt i hans två barn (förresten: er i Sthlm som jag terrat på FB i jakten efter boende till min brorsdotter i huvudstaden, det är hans äldsta dotter & jag värnar verkligen så himla mkt om henne).

Har på TV'n med Sommapratarna i bakgrunden på svt. En pastor är med som förlorat två söner, minns att jag lyssnade honom hans sommarprat för några år sen. Väldigt gripande.

Här är en av mina favoritdikter, som jag kopplar ihop väldigt mkt med både min bror & min mormor. Fick den av min mormor & minns att jag läste den för min bror på tfn ngn månad innan han gick bort, då vi visste att det skulle vara kört inom typ max ett halvår. Vi bölade båda två & sen läste jag den ism begravningen, dock inte i kyrkan, utan på lunchen efteråt (klarade inte läsa ngt i kyrkan).

Varje liten droppe dagg på
ett gräs, en gren
Lika vackert skimmer har
som en ädelsten.
Varje liten livsminut kan
en pärla bli
När Guds kärleks gyllne sol
speglar sig däri.
Se och tacka för allt gott
Gud för dig har gjort!
Då blir inget längre smått,
Allt blir rikt och stort.

Nu när min älskade mormor dog vid 97 års ålder i vintras, då var denna dikt med i dödsannonsen & när jag såg det så grät jag ännu mer...

Ett mantra som tröstat mg många ggr är ett citat ur filmen Shadowlands, kan inte det ordagrant, men går ut på att när man verkligen älskat ngn, det är också då man verkligen sörjer & förlusten blir stor.

Googlade lite, hmmm, kan det vara ngt av dessa:

"The pain now is part of the happiness then"

"We can't have the happiness of yesterday without the pain of today. That's the deal."

Tror ni förstår vad jag menar.

Snorkis, krama maken din från mig med

AM, den dikten du klistrade in är såååå otroligt fin Har sett den ngn gång innan & får tårar i ögonvrån.

...och nu gråter jag för Tomas Sjödin i Sommarpratarna på TV, när han pratar om sina söner som han mist.

Vickan, fast ibland tycker jag att det är skönt att få gråta av sig lite

Imorgon är det fem veckor till min BF, å ena sidan ser vi det nya livet tydligt framför oss, å andra sidan vågar man inte, inte innan  vi vet att allt gått bra & att vi har vårt nya lilla mirakel i famnen. För det är verkligen ett mirakel & alldeles nyss sparkade det lilla miraklet till i min mage

Vickan privatdetektiven Det där med att gå ner till 15 h när bebisen är två veckor, det har jag redan full koll på, vi har tom redan bestämt med dagmamman vilka dgr Amanda ska vara där. Men det som jag klurade på var hur man gör från det att jag går hem om 2½ vecka tills dess att bebisen är född, vilket kan bli allt ifrån ngn enstaka dag till fem veckor (2v före BF, 3 v efter BF). Verkar ju liksom knasigt att gå ner till färre timmar mellan det att jag gått hem tills dess att bebisen föds, sen två veckor med full tid & sen igen ner till de 15 timmarna som reglerna säger.
Fast nu pratade jag nyss med en fd kollega som fick sitt andra barn i mars & som visserligen inte bor i samma kommun, men som också har de där 15 timmarna. Enligt henne var det helt OK & självklart att A fortsätter med samma timmar fram tills de 15 h inträder. Enligt henne så finns det ingen som ifrågasätter ngt sådant & tanken är att man ska vara hemma & ta det lugnt & ladda inför förlossningen. Så då kör jag på det