Livets toppar och dalar
Godmorgon alla sköna, här har vi varit vakna sedan 05.30
Godmorgon alla sköna, här har vi varit vakna sedan 05.30
Jag hoppas att Nennes frånvaro här betyder att hon i denna stund snart pussar på lilla Pricken
Haha, slempropp till efterrätt
Jag tänkte att ni som känner Nenne kanske har munkavle tills beben väl är ute
Så spännande, Nenne, tänk att ni verkligen är på slutspurten nu!
Snorkis - vi känner ju inte varandra, men jag förstår att du och i din man är i den djupaste dalen man någonsin kan föreställa sig. Jag har tänkt på er mycket. Varma kramar till er.
Eftersom ni nu är så många som tycker att forumet ska vara stängt och inte vill ha nya här, så väljer jag att tacka för att jag fick vara med ett tag och skickar mina varmaste lyckönskningar till er alla!
Vickan - nejdå, jag tar inte åt mig personligen, jag har känt mig väldigt välkomnad av de flesta här
Men nu är det så många som skrivit att de inte vill ha nya här, och då kan jag respektera jag det.
Jo, men jag förstår om ni är ett sammansvetsat gäng och diskuterar privata saker att det kan bli jobbigt när nya kommer in som inte har någon bakgrund till allt som hänt och som ni inte känner, det var därför jag ställde frågan igår - vill ni verkligen ha nya här?
Men meningarna tycks vara delade, och det är väl så det ska vara i ett forum, att man får lov att tycka olika
Jag hänger kvar så länge inte majoriteten tycker att ni inte ska välkomna nykomlingar, jag trivs här bland er! Alternativet är förstås att smygläsa allt ni skriver
För ett tiotal år sedan hängde jag på ett hästforum som heter Bukefalos. Det fyllde en oerhörd social funktion för mig då jag var nyskild, nyinflyttad och ensam med två småttingar långt ifrån släktingar och vänner. När barnen la sig kl 19 fyllde jag mina ensamma stunder med mina nätvänner. Vi ordnade också nätträffar och några av dem jag träffade då är fortfarande nära vänner till mig
Numera sköter jag mest mitt sociala liv på Facebook, där jag träffade min blivande man för två år sedan och vi har många vänner som bor långt ifrån varandra - är härligt att få hålla kontakten med dem när det är så sällan vi kan ses.
Men jag tycker också mycket om att lära känna nya människor, och är tacksam för den öppenhet som finns hos de flesta av er här och att jag får vara med och dela era tankar.
Och just nu när jag ligger här med mina alltför tidiga sammandragningar vet jag inte vad jag skulle göra om jag inte hade datorn
Oupsie - det beror lite på hur fostret och moderkakan ligger, oftast är det svårare att känna om moderkakan ligger i framkant (det får du veta på ditt RUL).
Vecka 17 brukar man väl säga för förstföderskor, men min egen teori är att det också det beror på hur väl man känner sin kropp.
Jag jobbar mkt med avslappningsövningar och har känt alla mina runt v 16.
Njut av det du känner, även om det bara är inbillning
BS - vad tråkigt att läsa om din mamma och pappa.