Livets toppar och dalar

Jag har ju en anann tråd, "tantvarning" som jag varit i under flera år nu.
Detta är ganska roliga exempel på vad för slags tant jag tänker bli.
men det ger nog mer effekt om man flyttar tillbaka till Stockholm och kan vara ute och röja i kollektivtrafiken...

Hässleholm, buss mot garnisonen

En dam (~75 år) går fram till en buss och frågar:
-Går den här bussen till Tormestorp?
Busschauffören: Nej.
Damen: Varför inte?
Busschauffören (skrattar): För att jag inte känner för det.
Damen: Jaha, passa dig så att jag inte hivar ut dig och kör dit bussen själv!

Publicerat den 7 november, 2009 kl. 13:46 under Kollektivtrafik av Andreas

Publicerat den 29 september, 2009 kl. 22:28 under Göteborg, Kollektivtrafik av

(Man ~35 och tant ~75 delar säte på bussen. Mannen reser sig för att gå av vid en busshållplats.)
Tanten: Ursäkta, ska du av här?
Mannen (ironiskt): Nej, jag reser mig bara för att det är så roligt.
Tanten (surt): Nej, men då behöver jag väl inte flytta på mig då!
(Tanten sitter kvar, dörrarna hinner stängas och bussen åker iväg.)


">



Klockarbol, hängerú med?

Heeeej Sweet! Där är du ju! jag efterlyste dig just.

Här blev det avbrott för drama och hallaballoo, så vi fick ringa sonens kompis pappa och sedan bege oss till ytterligare en kille, som var kusin med en tredje kompis...

Iallafall, fyra killar som ska leka på en studsatta börjar ha brottningsturnering, bara det att i somligas brottning ingår sparkar. Upplösningen på deras lek blir att C, som är sonens bästis och som ju egentligen var här, hos honom, kommer hemrusande hit med tårarna sprutandes och efter kommer sonen och den tredje polaren. Alltså får man se till att gå tillbaka dit där de lekt och ta ett snack med ven den fjärde killen.

Så nu är det iallafall klargjort att lekar som innehåller sparkar icke godkännes som lekar och att min förväntan på pojkarn i fråga är att den typen av lek är lekt för sista gången. För sparkas man kan man hamna på sjukhus. och är man vuxen och sparkar någon i magen hamnar man i fängelse ifall någon berättar om det.
och det är ni stora nog att både veta och begripa!!!

Intressant att träffa andra föräldrar för första gången hemma i deras hall, uppläxandes barnen.
Fast de verkade hålla med mig när jag sa "jag anser att det är bättre att ta saken ordentligt och rakt av så att det INTE blir en jättegrej som rullar vidare dem emellan bakom våra ryggar. De klarar inte alltid att styra upp lekar själva, och då är det vi som måste." De sa att de höll med.

Pjiiuuu! Nu vill jag ha något att dricka känner jag. *spanar i kylen* 

Snorkis, jag säger som alla andra, känn inte att du måste sätta dig och svara enskilt på allt i inboxen! Det är not inte någon enda en som väntar sig det.

Jag inboxar min mail, men jag har också för mig att Telis erbjöd sig att skicka vidare?

Iallafall, du kanske ändå vill ha oss på en lista, då är det ju väldigt enkelt att nå alla samtidigt, ifall du vill det, både nu och i framtiden.

*Kramar och gråter, precis som Nenne*

Jaha. Nu när dag 41 snart är till ända, DÅ kommer tanten. Precis när man faktiskt börjar plocka fram "om det går fler dagar nu skulle man kanske testa ändå, trots allt och fast man inget tror, hoppas eller inbillar sig längre..."

Alltså finns där innerst inne ett litet hopp ändå. och alltså blir det besviklesle likförbannat. Fast jag bestämt att jag denna gången välkomnade tanten, för att då kan förberedelsen inför spraystart börja.

Det är dubbel irritation känner jag. Dels att cykeln är så JÄVLA uppfuckad, med mens dag 25 förra gången och dag 41 nu igen! I HATE IT!!!
Och dels att det plågsamt nog ändå finns en medvetenhet om att man varit rätt ute med ÄL och att det faktikst finns mirakel.
Jobbigt är att min reaktion inte är att jag sätter mig och lipar-det hade sambon haft lättare att ta. istället blir jag så jävla förbannad och frustrerad och irriterad, så jag blir lämnad helt ensam, för mig kan man ju inte vara inärheten av.

Vilken jävla bajsdag.

Jag hur fan ska jag överleva en IVF-omgång till? Sedan ska man skrapa ihop resterna av sig själv efteråt, när hela ens inre är utsmetat i saggig smörja, och glatt gå vidare i livet. TACKSAM för allt man har och så satsa på jobb, viktnedgång, hobbies och intressen, träning, inredning och ett roligt-avslappnat-sexliv.
Jag känner verkligen hur bra det kommer att gå.

Där har ni! Ett EGO-inlägg så det heter duga. TROTS allt som hänt som är värre. Jag ids inte ens skämmas. Det kan jag göra en annan dag.

Och TUR att den där gamla tråden inte råkae startas nu, parallellt med den här. Då hade jag nog gått bärsärk i den.

Tack Lappis. Den behövdes. *lipar lite iallafall*

Cicc, den är oregelbunden och varför det är så för vissa av oss, det tror jag inte de vet. Älär lika oregelbunden den så antingen letaaar jag ÄL -mellan dag 11 och 27 mina rekorddagar för utslag på stickan. Eller så väntar jag på tant-mellan dag 25 och 42, det tidigaste resp senaste den jävla kärringen kommit.

Herregud! Vad är nu detta!?!
Här darar man ner till Ip och fotbollsmatch med sonen och hans lag-och här drar Nenne igång medan man är borta!!!!

Jäklar vad kul! -Det ungefär enda som varit kul idag, både ifall ni frågar mig och om ni frågar sonens fotbollslag. En kille ballade u så totalt att jag röt åt honom att nu SÄTTER du dig ner på bänken och beter dig som folk. Just nu borde du SKÄMMAS för hur du uppför dig" Han brölade "Duuuuhuuu har ingen ANING om hur jag känner mig just nuuuuuhhuuu!"
Nä just det. För jag har ju aldrig haft några motgångar i livet. *besk besk ironi*

Fasen, jag blir alldeles upprörd för den där pojken. han kalrar inte för fem öre av att hantera sina känslor. ochjag tycker inte att någon görnågot som helst åt det- Hela hans läkt bor är i byn. Hans farmor stod och sa till en anna kvinna "oooh lille vännen, å så ska di stå å rya över han mä, omdi bare kunne låta han váa så longnar han ju ner si."
Jo tjena! Han rusar av planen, kastar sig ner på kortsidan (där de ju inte får vara alls) och skriker, grpter och svär och är alldeles hysterisk och skäller ut hela sitt eget lag och domarn och alla andra med.

Och han är född -98 och spelar med de yngre på dispens för att vi inte har fullt lag annars. Han ska ju vara en förebild. Min son är -01:a och att han börjar gråta när han står som reservmålvakt för första gången och det 8:e målet går in, det är inte riktigt lika konstigt.

Nej, jag måste prata mer med den där killen. Jag hann inte klart idag. Och tydligen är hans farmor och hans pappa likadana, så tränar´n säger bara "ja det är inget å göre, det där är ett släktdrag"
jag tycker det är dags att någon visar honom att den väntar sig mer av honom. Han blir ju sin egen värsta fiende. 

Fast vad vet jag, jag kanske baa överdriver allt-jag tror de andra tycker det, och hans morsa och farmor är nog inte vidarenöjda med vad jag sa åt honom gissar jag.
Det gäller att göra sig poppis i byn....

Nu ska jag natta min son. Sedan ska jag skrika en hejjaramsa.

Jag tycker den där Yasuragi kan dra åt helvete!

Tinga, FY fan vad skitjobbigt!
Jag tycker för övrigt verkligen inte att du är ett dugg barnslig!

Bamsekramar!