Det ÄR ju så oerhört puckat! Jag är helt chockad. Jag trodde jag visste rätt mycket om människans dumhet (efter mina 7-11-nätter i sthlms city) men fortfarande blir man alltså förvånad.
AM, mitt "eller hur" gällde alltså din videofilms-kommentar. Inte mitt känslosamma jag.
Nej, nu står jag inte ut. Nenne!!! Jag blir alldeles nervös nu.
Lugna mitt ängsliga hjärta nu, SMS SMS SMS!!!!
Vickan, ja polisen lä visst beklagande och tycker nog inte heller att detta känns så viktigt. men vaffan, de har tagit sig tid att gå med ÖVERVAKNINGSBANDEN från butike till -taddaaaa- hans CHEF!!!! Jiiiises!
Själv fick jag i butik lära mig att ALLT ansvar för leg-kontroll och att säkerställa identitet, föll på kassabiträdet i fråga. Gissa om en och annan försökt köpa cigaretter och folköl av mig där jag stod vid T-centralen? Gissa om en eller annan finnig yngling med en liten skara brudar runt sig, blivit ganska upprörd när han inte fått handla på det leget? Eller inte haft nå´t?
Då fick min sambo komma och bunta ihop aggressiv yngling som inte fått impa på brudarna, och ute på lagret förklara för pojkvaskern att urkundsförfalskning är en rätt allvarlig sak och att slå sönder inrdeningen i en butik och hota att döda "fittan" i kassan också är ganska dåliga saker att ha i sitt CV.
Sett i perspektivet vad min sambo faktiskt upplevt under sitt yrkesliv, så är det här så dumt så jag bara måste skratta.
Vi hade också mobilförbud.
Dessutom somnade jag när allt var klart och glömde fullstädigt bort småsaker som att ringa någon som helst. När jag vär gjrode det, var min stackars mamam i totalt upplösningstillstånd.
OB! 
Fru Tam Pong...
Hihi. Honom har jag serverat min hemlagade mat. Han var helt OK. Och han gillade in mat. 
Meeeeeen! Det känns som att vi alla sitter uppradade i världens längsta väntrum.
Nån som ska ha nåt från kaffeautomaten? 
*kommer balanserande med brickan*
En svart
en latte, kanelbulle-funkar det?
en kopp thé till Parnassia, och en kycklingtrekantsmacka. Vill du inte ha den så tar jag den själv.
*slår mig ner med kaffemuggen i de darriga händerna och försöker hålla mig lugn*
