Oupsie - BRA att du inte gör om mitt misstag! *nöjd*
Ego - fascineras över skillnaden mellan min familj: Klarspråk på gränsen till oartigt/brutalt och makens familj: inlindat och ev inte alls... kommunikation är svårt... men men... jag har hängt i den här familjen så länge att jag inte hetsar upp mig längre..
Omsan - svår sits där... Men kanske kan O bli mer positiv om hennes övriga värld fungerar bättre. OM utredningen leder till bättre stöd, om hon får något mer år på nacken och om hennes värld helt enkelt känns mer stabil. I din sits skulle jag fundera mycket över hur hennes värld kommer att kunna utvecklas. Om det dröjer nåt år till innan ett ev småsyskon kommer, så närmar sig ju O "flytta-hemifrån"-ålder....
... å ena sidan...
... å andra sidan handlar det väl om att för sådana som hon såväl som alla andra barn; att plantera förändringar i god tid. I ert fall måste ju diverse andra punkter prickas av först och det är väl kanske inte hundra procent nödvändigt att lansera idén om ett andra (eller tredje är det väl för henne) småsyskon.. innan ens A, B och 72 är uppnådda... Men jag skulle nog säga nåt om att " ytterligare syskon inte är uteslutet" så att ändå tanken kan få gro. Och beslutet kan ju inte vara hennes, men som sagt... givet att hon behöver mer tid och trygghet så kanske det är läge att avvakta om hennes värld känns mer stabil, innan frågan blir aktuell...
.. å tredje sidan kan väl utredning och dyl ta tid.. men å andra sidan blir du ju inte trådsmal på sju röda... osv.. hm... förstår att det måste vara supersvårt!!! Hittar ni nån vettig person att prata med under utredningens gång, kanske den personen kan hjälpa er att få en bild av hur en så stor förändring skulle påverka O....
... grubblade Vickan.... som hejar på Omsan allt vad jag kan!!
(hur går det f ö för din make med svenskastudier och andra kliv in i på den svenska arbetsmarknaden??)
Massa förhoppningsfulla kramar till September!
Krya på dig-kramar till Telis!
heja Pricken i Nennemagen! (jag planeras f ö bli faster här i dagarna... hur pirrigt som helst...)
Ego - gillar västkusten, lagom dos mingel med makens släkt och ogillar förkylning. Typ så!
*vinkar*
MrsB - precis som Lappis brukar jag använda Kvibille Ädel i mat! Finns med lite olika smaker och fetthalter, de flesta är goda!!
Ego - snoret bara forsar om mig och STACKARS Trollet är också lite snuvig... han har lite feber och hostar... fast bara lite.. men mer än "vanligt". Och vi som är bjudna till makens bästis på lunch imorgon, hoppas att vi kryar på oss!!!
Parnassia - coolt med fyramånaderspuré och jag såg din supercoola bild på damen på fejjan!!
*vinkar till er andra*
tjo!
Porchez - lät jobbigt! *kram*
Ore - vi är kvar hos sväronen, drar hem imorgon...
Ego - har haft en riktigt "småbarnsnatt". Trollet har asvrålat ungefär en gång i timmen, tog paus i tre och fortsatte sedan. Han är snorig och fattar troligen inte vad som händer stackarn... skulle kunna vara tandkrångel dessutom. Hårt liv! Särskilt när man själv är snuvig och vill sova för att pigga på sig.. inte amma 7 ggr mitt i natten... ehum.. jajaja.. Det är i alla fall inte värre än att utflykten till makens bästis blir av om nån timme...
*vinkar till tråden*
ang nätterna
- samma grubbel pågår här... en grej som vi testat är att ge gröten så sent som möjligt. Problemet är att Trollet riskerar att bli FÖR trött och då är det inte lätt att peta i honom mat.. Han brukar dock äta en ordentligt portion gröt vid 21.30 och sen ammar jag honom till sömns vid 22.15 ungefär. Det funkar hyfsat, han brukar inte vakna förrän framåt 4.30 - 5...
... förutom just nu.. när han är förkyld och tokfrustrerad över det... Inatt har han sovit sittande i två timmar, vilket var bra för andningen men inte för tryggheten... så sen fick han trängas med maken och mig i bäddsoffan. Idag drar vi hemåt och förhoppningsvis blir omställningen inte för bökig... men hoppas att Trollet kryar på sig snart!
Själv mår jag bättre men är inte frisk, bu för sommarförkylningar!
Porchez - kram på dig!! Hoppas att du hade skoj trots mörka moln och knäpp polare!
lunagarden - Trollet fyller 6 månr den 18/8
PB - Kram till dig och hela eländet med karusellen!! Jag grubblar vidare på hur även jag ska kunna komma och störa lite lagom....!!! *kraaaaaaaaam*
Ego - är hemma i min välbekanta håla nu. Klart blandade känslor inför att makens semester är slut på måndag... Segt att börja bedriva "föräldrarledighetsvardag" igen.. men men... det ska nog reda ut sig..
Har också läst... och tungt är ett futtigt ord...
FruLlis - heeeeeeeeeeeeeeej!!! Krampåre!!!
Nattmatningar - just nu funderar jag mest på hur man tröstar frustrerat Troll utan amning.. alltså jag har ju inte slutat amma än men tänkte starta utfasningen om några veckor.... Hittills slutar nattlig oro/gråt ofta med lite amning.. vilket bara handlar om tröst, inte om att han behöver maten.. men men.. det finns väl nån väg ut ur amningen också...
Lunagarden - alltså.. den här tråden startades på temat "hur vet man om att man är gravid" och har sedan dess (i fyra år!!!!) diskuterat konsten att bli gravid, alla och ingen aspekt på barnkarusellen i stort och smått. Och ingen av oss vet HUR många gånger vi spytt galla över kommenterare på temat "Slappna bara av så ska du se att du blir gravid". Nu var inte sexa i duschen på det temat, men som sagt... trådens sorgligare stunder handlar mycket om hur svårt det kan vara att bli gravid....
... själv hör jag inte dit. Jag har haft oskyddat sex tre gånger i mitt liv och blivit gravid alla gångerna - dvs gått igenom två missfall innan herr Troll fastnade och så småningom hoppade ur magen. Dvs.. jag får nog hittills sägas tillhöra frögurkorna....
Nenne - de där med sjunken mage fattade jag aldrig... så jag har inget smart att komma med...
Snaily - jobbigt med barn... tjaa nu har ju jag bara ett knappt halvårs erfarenhet.. men visst är det en oförutsägbar faktor att lära känna en liten ny människa... Och som du vet var jag ju skeptisk till att skaffa barn otrooooligt länge. Och är väl den som gnölat högst i tråden om hur långtråkigt framförallt de första månadernas föräldrarledighet var. Hittills har ju Trollet var en väldigt okrånglig unge och tack vare allt prat här i tråden så har jag ju lite perspektiv på vad som kan hända... Själv tror jag inte att jag kommer att fatta det här med krocken mellan den gamla och nya tillvaron förrän jag börjar jobba igen... den kombinationen känns skum redan så här 2,5 månad innan det är dags...
