Koko, det hade ju varit jättemysigt om du vore här! 
Du får gärna göra slag i saken till nästa gång!
Klockarbol: ha en underbar bröllopsdag imorgon! 
*Vinkar till linvand*
Berätta mer, hur länge har du varit i smygläsarkulisserna?
Ja, det vill jag veta. Det betyder att du är väl bekant med oss allihop. Det gör allt mycket lättare-och då är det riktigt riktigt roligt att få "ansikte" på någon av "dem därute" som man aldrig ser annars.
Nej, DET måste vara näst intill ofattbart! 
Oupsie, tro mig när jag säger att jag förstår hur jävla skitpissigt det känns att söka och söka, och försöka hoppas vidare fast man tappar självförtroendet. Det SUGER att hålla på och söka jobb. I synnerhet om man inte redan har ett och "bara" vill komma vidare, utan faktiskt måste ha ett jobb för sin försörjning.
Jag tänker inte komma med käcka tillrop, utan bara skicka över mina sympatier och så ett litet bloss i höstmörkret:
*+*#¤¤*+*där finns ett jobb för dig framöver, och det kommer att bli bra#*¤*¤***¤**
HAHAHAHA! På en pizzeria i Umeå för hundra år sedan hade de en pizza på menyn som bla innehöll "rakör och krönartskäcka"
-jag skrattade så mycket att jag fick gå ut.
linvand, fattar jag rätt om jag tror att du alldeles nyss slutat med p-piller efter vadsadunu..12 års användning?
Och alltså då "kört oskyddat" i tre månader?
För isåfall skulle jag nog -innan jag visste allt jag vet nu-bara ha kryssat i almanackan för mensen först och främst. Så du får ett grepp om cyklens ungefärliga antal dagar över tid. "Det blir när det blir" var en härlig tid, jag gärna skulle vilja ha tillbaka.
MEN med allt det jag nu vet-och du med, så är det ju så att du iallafall kommer att undra varenda månad, eller hur? "är det ÄL nu? eller är det nu? eller var det kanske förut?"
Sett i det perspektivet kan du nog lika gärna skaffa stickor och ge dig själv kunskap även om den delen av din cykel. Och så värst spontant är det ju inte om du redan grubblar runt kompisars pluss och alltså väldigt gärna vill ha ett eget snarast? Då kan du ju likaväl optimera oddsen och förföra din karl när du vet att det är läge. I början-innan man försökt i åratal, så behöver inte det vara något jobbigt och osexigt.
Om du sedan mest kunde se det som en kunskap för dig själv om din egen kropp, och inte gå i taket varje månad, eller snarare deppa ihop, så är det ju rätt mycket du kommer att veta om dig själ under det år som fortfarande är HELT normalt att det ofta tar innan plus.
OM det efter ett år skulle visa sig inte ha funkat, ja då har du järnkoll på saker och ting inför vidare utredningar och sådant.
En sak till: om du har en så pass lång cykel-vilket jag också har, så tror jag det är bra att få koll på ÄL, för rent faktiskt så får ju vi som har lång cyklel inte lika många chanser på ett år som andra, med 28-dagars cykel.
En kvinna med 35 dagars cykel får ju bara 10 ÄL under samma år som den med 28 får 13. Visar sg cykeln hoppa hit och dit med många dagars mellanrum skulle jag prata med en gynekolog ganska snart, så de iallafall har koll på dig och du kan fråga dem saker allteftersom. Ibland krånglar ju kroppen efter P-piller också.
Det finns en uppsjö av olika fabrikat på stickor. CB med gubb-jäveln ( 
) är digitalt och klart dyrast, men man slipper ju de där olika graderna av ljusblått och stirrandet "är det inte lika starka streck nu???"
Du kan beställa på nätet så blir det billigare(-jag fattar inte varför jag inte gjort det sista tiden...)
Och din make behöver du ju egentligen inte blanda in alls i det hela ifall du inte vill-eller han vill.
Det är ju din kropp och hur den funkar du behöver få koll på-kanske mest för att få se att "japp, jag ägglossar minsann jag med"
Försök också få lite sammanhang mellan dina fertila daga roch hur flytningarna ser ut. För lär du dig det, så kommer du inte att behöva de där stickorna sedan, egentligen.
Annars är ju det klassiska rådet att har man sex varannan -var tredje dag så kommer det alltid att vara inprickat så att säga, för spermierna lever ju i två och ända upp till tre dygn.
Tycker inte det är ett dugg komstigt med det mönster dina tankar hittills följt. Jag tror det är rätt likt som det varit för de allra flesta av oss. Det ÄR ett steg att lägga bort p-medlen. Och dessutom har vi tutats fulla med att en gång oskyddat räcker för att olyckan ska vara frmaamme, så när olyckan ska bli lycka, så tror nog de flesta att det är värsta feta chansen på en gång. Ännu mer när det faktiskt dessutom är så att långt ifrån alla vet, att det bara är någon enda stackars liten dag man ens har någon cahns lls.
Nä, nu går den här blomman en trappa upp och placerar baken i soffan en stund-eller kanske vore sängen lika bra att förpassa sig till med en gång. *gäspar*
Tack för sällskapet denna fredagskväll!
Piggelin, nä, det är iallafall du, Koko och jag också som inte skridit altargången fram.
Än.
