Livets toppar och dalar
Mitt inläghg kom visst helt ur sitt sammanhang ser jag...
Inlägg från: Fru FruLLan
|
-
-
Alltså måste förtydliga
Mina föräldrar var varma och goa men man pratade inte. farmförallt inte om känslor.
Shit
fattar nu hur skadad jag är i kolan. Fick ångest nu för att jag aksnek sagt något som gett uppfattningen att mina föräldrar inte var bra.
va faan, jag behöver vel inte fösvara dom och deras eventuella brister?!
släpp sargen frulLan.! -
PB: Låter ungefär som min familj du beskriver där. Förutom att min far aldrig har skyllt på arbete. han har inte flörklarat något alls... för prata det gör inte han inte...
Och min mamma har inte sagt något... Förutom då hon tillslut explodrar....
Näe som sagt förklaringar och ursäkter och kärlek...
Cicci: Ja vi är ju bra lika, det har vi ju konstaterat några gånger
Stackars dig ha ha ha 
Jag tycker att overaller är super bäst!
Och de finns även senare, fast kanske inte lika billiga. det är ju skit svårt att veta stoprlek så här dags på året.
jag gissar att Roffe enbart får gå i ärvda kläder som vanligt och liksaå borren. han ärver av kusin. Skit bra!" -
Lycka till cicci!
-
Snartis hej
är DU här. Shit det var bannemig inte igår! -
Lapinette skrev 2010-08-24 10:59:41 följande:nenne - jag och maken diskuterade detta innan sommaren och så sa vi att jag skulle ringar under sommaren och boka in ett besök ... sen har jag dragit mig för att ringa väninnan. Dels var jag rädd att hon fått ett nytt missfall och dels är jag rädd för att dras med i den där skiten igen.Åh lappis
jag förstår att det känns jobbigt när du tagit ett steg från karusellen. Men jag förstår också att hoppet är det enda som inte överger.
Vilken jobbig sits! -
muggles skrev 2010-08-23 20:32:12 följande:Jag har funderat en del kring varför din reaktion på Roffe var så stark. Det låter väldigt logiskt när du förklarar varför men jag hade inte kommit på det själv! Det kändes som en aha-upplevelse att höra förklaringen. Jag tycker också det är jätteintressant! Utifrån, om man inte kände dig, så skulle man säkert kunna uppleva det som ett "lyxproblem" men går man in i det så kan åtminstone jag förstå lite av det...Ja jag förstår att det uppfattades som ett lyxprobelm. jag hade själv väldigt jobbigt med just det. Där fanns det andra som gjorde ALLT för att bli gravida och som käömpade och slet. och så samtidigt satt jag där och ville INTE ha det barn jag bar. Jag förstår att det uppfattades som otroligt hemskt av många. Och det käöndes hemskt för mig med men jag kunde bara inte stoppa det hela.
men jag kan försäkra att det var minst lika vidrigt om inte värre för mig. Att ha burit ett barn så länge. ett barn som var så efterlängtat när det planerades och skapades, men som när det ska komma är HELT totalt oönskat. ja det går inte att beskriva. det var så fruktansvärt.
jag skulle ge vad som helst för att inte ha känt som jag gjorde de sista tre månaderna av graviditeten med Roffe och inte heller som jag kände hans första månader i livet. fy faan. Att se sitt nyfödda barn på bb och bara känna NEEEEEEEEEEEJ.
det önskar jag inte någon på denna jord.
men jag har haft en enorm tur känenr jag samtidigt. Jag fick träffa så otroligt bra psykologer, Och när den psykolog( som faktiskt är branpsykolog) började nysta i min relation till mina föräldrar och särskilt till min mor och började komma emd små hintar om att det är MIG jag saknar och det JAG skulle varit emd om osv
ja då öppnades dörren. det käändes så skönt att få en förklaring som jag kände ganska direkt stämde.
det känns ofta som jag har förlorat ett barn/någon nära/del av mig själv. (förlåt vill inte kliva på några tår emd tanke på vad som hänt!) men den jag förlorat är mig själv. jag och psykologen grät i timtal över den sorgen, saknaden för det jag förlorat. och det är så skönt att få sörja! den flcika som inte finns och aldrig fick bli.
Shit nu gråter jag igen minsann...
Nåja shit det här blev alldeles för långt. Sorry.
men jag har haft ångest för att jag vet att det uppfattades illa på håll emd hela min krasch med Roffe. Så det är skönt att få försöka förklara även fast det kanske inte går att få fram omfattningen av det hela.
MEN
jag tyckler samtidigt att det är bra att jag kraschade för dt jag har burit på skulle ha kommit förr eller senare ändå. I någon slags form. I någon slags krasch. Så det är lika bra att det kom nu så att jag kan jobba med det och se till att det inte händer igen.
Som asgt förs -
Alltså mitt inlägg kommer juu helt fel i tiden när ni diskuterar annat osv. men jag kände att jag ville svara mugglan
sorry! -
Tack för kramar
och det är så jävulusiskt skönt att ha fått hjälp. Att äntligen kunna få rätsida och börja bli hel. Man kunde ju bara önska att man inte ska behöva falla så hårt för att börja ta sig upp. men jag gissar att det inte är så livet fungerar. -
nennesjuttioåtta skrev 2010-08-24 11:21:44 följande:Ja, att det var något underliggande förstod jag med men kunde inte för mitt liv komma på vad! men ändå, så "enkelt" när man får höra det!nej det gjorde inte jag heller.
jag försöker ju fortfarande förvsra allt som hänt i mitt liv och försvara mina föräldrar så hur skulle jag kunnat ens våga tänka tanken på att jag fått skador av vad som skett och av mina päron?
Nej jag såg aldrig kopplingen själv heller. Men det är inte så konstigt. jag har så sjuuukt mycket bortträngt i mitt undermedvetna. Som sagt, jag har en del att jobba med. Min psykoterapeut har säkrat sitt jobb i ett par år framöver