Livets toppar och dalar
Cicci
Vickan - ja, alltså det gick ju inte som jag hoppats på men inget jag kunnat påverka. Jag hade ju spruckit oavsett hur det hade gått i mitten där där allt blev kaos, med tanke på hur stor han var. Fy, alltså till slut var det så mycket folk i rummet, 3 läkare, flera barnmorskor (varav en låg på hela min mage med sin tyngd), någon elev och så stackars Pär som trodde vi alla skulle dö när jag skrek som en galning i den där lustgasmasken och ännu högre utanför.
Men! Hade det inte gått som det nu gjorde så hade inte P fått samma start med Pricken. Nu fick han göra allt och har bondat något otroligt och fattar mer än vad jag gör om vad han vill och hur allt funkar. Pricken och han har, när jag inte ammat, legat i sängen och tittat ut över stan, bytt blöjor, badat... Så vackert och se och personalen var så glada åt det också. Så det käns nästan som det var värt det.