Lapinette skrev 2010-09-10 13:58:40 följande:
Oupsie - men vi har (papporna) har ju blivit bättre på att ta ut föräldrarledighet mot hur det såg ut för ca 40 år sedan. Sådant här tar tid att förändra och jag tror inte tvång överförmynderi är receptet. Alla mina svenska väninnors män har tagit ut föräldrarledighet men visst alla har inte varit hemma 50 % av tiden ... men vissa .. utan det kanske mer har rört sig om 6 månader av 1,5 år. Skälen till att det inte blivit 50 % för vissa pappor har som i de flesta fall handlat om jobb, i andra fall om ekonomi (då hon precis har blivit arbetslös) och i några fall är det faktiskt mina väninnor som absolut ha velat vara hemma.
Jag håller med dig Lappis.
Jag tror att vi är på väg åt alldeles rätt håll, kanske i långsammare takt än önskvärt, men i min värld vore det inte värt att köra över folk här och nu för att komma fortare fram . Dessutom är jag helt övertygad om att alla i alla familjer inte alls ska dela föräldradagarna 50/50 men att man ÄVEN om man inte gör det faktiskt kan rodda ihop sina scheman och liv så att båda föräldrarna tillbringar mycket tid med sina barn.
Och det är det som är det viktiga.
Jämställdeheten på arbetsmarknaden när det kommer till lönesättning och att man inte satsar på kvinnor , tror jag faktiskt inte har ens i närheten av så mycket med föräaldraskap och graviditeter att göra som vi vill tro. Det finns SÅ många andra faktorer som har med strukturer att göra som vi helst inte vill ska vara sanna.
Kvinnor får fortfarande inte alls ta plats på samma villkor som män. Män rekryterar män. Kvinnor rekryterar också män. Men det går ändå framåt-det är därför tjejer som i den här tråden ändå har bra jobb och möjligheter som ser HELT annorlunda ut än för bara ett par generationer sedan.
Men jag tycker faktiskt också att även de skattebetalare som väljer ett mindre jämställt liv ska ha exakt samma bestämmanderätt som välutbildade knnor i karriären där det lika delandet är mer självklart än bland lågutbildade mer traditionellt tänkade grupper-jo för det finns klara skillnader.
Mina gamla klasskompisar som flera av dem fått barn tidig och kanske i somligas ögon inte gjort särskilt mycket av sina liv, betalar också skatt-och föräldraförsäkringen är skattefinansierad. De bidrar essutom med sina stora barnaskaror till mer arbetskraft i ett land där vi får alldeles för få barn per kvinna.
Det finns också en oändlig variation på hur människors arbetsdagar och förutsättningar ser ut. Min kusin som lever med sin bonde och själv är dagmamma har lite andra förutsättningar för upplägget på hur familjen ska få mest tid ihop, än vad en familj som bor i Stockholms innerstad och har helt andra vardagar.
Därför är jag emot att man ska minska flexibiliteten i uttaget av dagar. Jag tycker man borde öka den istället. Så att man exempelvis kan ta ut dagar samtidigt. Jag kan inte komma på en enda vettig orsak till att man inte skulle kunna få det egentligen.
Det är dessutom värt att notera att det förmodligen kommer att bli fler och fler kvinnor som inte alls är sugna på att vara hemma från jobbet länge. Somliga familjer kanske skulle ha mer ut av att vra hemma tillsamman båda två i åtta månader och sedan skola in på dagis? Andra kanske skulle vilja kunna jobba deltid ända upp i barnens tonår?
Te en familj med behov som OMS tillexempel, hade det inte varit smart om man kunde ha kortare arbetsdagar för att kunna finnas med på ett annat sätt även i tonåren?
Det vore väl förresten önskvärt för fler familjer än bara där det finns bokstavsdiagnoser. Herregud, just i tonåren kanske våra barn behöver oss allra est egentigen.
Men då är vi kanske knappt där.
Nej, fler valmöjligheter. Inte färre.