Livets toppar och dalar
Ibland känner jag mig "konstig" (läs: okvinnlig/omammig) som inte har ont av att lämna Moa på dagis. Men jag håller med om att tanken att jag träffar henne många färre timmar än vad dagispersonalen gör, är lite skum. Fast jag mår inte dåligt över att lämna henne. Jag är som Tinga och tänker inte mkt på henne när jag är på jobbet.
AM: vad roligt med skarpt uppdrag! Det kommer du att göra galant!