solrosen12 skrev 2010-07-31 08:32:16 följande:
Hade min syster inte fortsatt leva tillsammans med min så kallade svåger hade jag skrikit ut det till hela världen. På något plan så vill jag och min familj skydda min syster så gott det går. Hon kommer aldrig att lämna honom och om folk får veta och vägrar umgås med honom då är jag rädd att hon kommer bli mer isolerad och ensam. Sedan känner jag inte dem som de umgås med numera. Jag har alltid trott att jag var en engångsföreteelse och inte så grovt eftersom han endast tog på mina bröst och gjorde inge grövre (iof är det en bedrift att komma in UNDER en BH och det råkar man bara inte göra). Jag berättade för min syster vid tidpunkten vad som skedde men hon minimerade detta och sa att det inte var så farligt samt att han inte menade det och detta ligger fortfarande kvar i bakhuvudet på mig. Jag kan fortfarande komma på mig själv att tänka att jag har överdrivit hela situationen och att det egentligen inte var så farligt men tanken att han skulle göra det på någon annan tjej får mig att bli förbannad. Det sägs kloka saker i den här tråden och jag börjar fundera på varför jag/min familj håller tyst inför släkten åtminstone, de undrar ju en hel del varför vi inte umgås. Mina föräldrar vill som sagt inte göra situationen svårare för min syster samt att de inte vill utmåla mig som ett offer men jag är inte så säker på att det är lika rätt längre. Saken är den att man aldrig vet om jag är en engångsföreteelse eller om detta skulle kunna upprepas.
Jag får inte uppfattningen att det är en engångsföreteelse, eftersom du verkar ha blivit utsatt för detta mer än en gång.
Och att skydda din syster i all ära, men barnen måste gå före! Jag kan förstå vad du menar med att man vill skydda sin syster, men faktum är att hon är en vuxen människa med ett val och hennes barn är det inte. Skulle något hända dem så kommer ni ägna resten av era liv åt att undra varför ni inte gjorde allt ni kunde för att skydda dem.
