"Unga" bröllopsbrudar.

Jag kommer vara 22 när vi gifter oss (vilket nästan känns gammalt i det här sammanhanget) och sambon kommer vara 44. Vi har varit tillsammans i fem år då. Jag hade kunnat gifta mig tidigare, men det funkade inte pga gymnasiestudier och studier utomlands. Även om jag hade varit redo som nittonåring känns det inte helt okej (för mig) att gifta sig medan jag fortfarande bodde hemma och fick studiebidrag.

Men nu bor vi ihop sedan nästan ett år tillbaka och då känns det rätt. Och det där med kriser. Vi har haft en "treårskris" även om den kom ett halvår försent. Men de går ju över, om man kämpar.

Känns som det är svårt att säga en ålder då man är mogen nog att gifta sig. Ungefär som att säga en ålder då man är vuxen. Det varierar ju mycket från olika personer. Det finns ju ingen garanti att ett äktenskap håller bara för att personerna är över 30 (som exempel) när de gifter sig.

Jo, vi har fått höra en del =) Det tog tre år innan mina föräldrar pratade med min sambo. Så jag intar lite en försvarsställning för alla som får kommentarer om sina livsval. Det spelar ingen roll om det handlar om unga brudar, regnbågsbröllop eller stor åldersskillnad. Min åsikt är att alla ska få göra som de vill. Och vissa misstag måste man få göra själv. MEN nu menar jag inte att gifta sig ungt är ett misstag, det gör jag ju själv =) Så ingen tar åt sig av det.