Hjälp vi kan inte prata om bröllopet utan att bråka.

Åh, det låter som mig och min sambo för 1,5 år sedan.

Det som funkade för oss var att bestämma ett datum. Sedan pillade jag lite på mitt håll med bröllopsplaneringen och när det hade sjunkit in för honom så började han också att engagera sig. Det är viktigt att tänka på att alla människor har olika startsträckor till saker och ting.

För att sätta ett datum för bröllopet sa jag basically att "nu måste vi åtminstone säga ett datum för att boka lokal, sedan kan du ta det lugnt ett tag. Men bokar vi inte datum NU kommer det aldrig bli av."

Lycka till!

Ja det låter som en bra ide. Jag ska försöka det. Tack för supersnabbt svar!
Jag blir ju lite fundersam och undrar om han ångrar sig (men vågar inte fråga honom). Det var ju han som friade :-S

Min kille sa ju ganska snart efter frieriet: "Men vadå, ska vi ha bröllop?" Lite på skämt, lite på allvar. Han fattade nog inte vad han gav sig in på när han friade.

Hahaha ja se killar... *himlar med ögonen* Min kille gick ner på knä och sa att han ville gifta sig med mig. Det fanns ingen plats för missförstånd.

Det var det min sa också.

Men som sagt, all lycka till er!

Tusen hjärtligt tack

Låter som mig och min sambo...

För oss handlade det mest, och handlar fortfarande, om pengar annars tror jag inte min sambo skulle vara så avig som han varit.

Kan säga at nu, 1 månad innan så är han bättre ;)

inte är vi heller gjorda av pengar men det blir nog inget problem så... Jag tror att det mest är det att jag helst inte gifter mig i kyrkan. Och jag har inte sagt nått men det känns som att han använder det som en förevändning för att förhala bröllopet. Vi måste ju prata för att komma överens om hur vi kan få ett bröllop som vi båda kan glädja oss till och som passar oss båda.
Jag har börjat fundera på att frångå mina principer och låta döpa mig och gifta mig i kyrkan, för hans skull, men det känns lite som en lögn från min sida. Gifta mig vill jag göra ärligt.

Vad jag ahr förstått av min mor som jobbar inom svenska kyrkan så  behöver bara en av de som ska gifta sig vara medlem eller döpt.

Så du behöver inte döpa dig, det är inte ett måste.

Jo, jag har luskat lite och det jag hört är att det är upp till prästen. Hon/Han får lova att viga om bara en av paret är döpt men kan oxå välja att inte viga om hon eller han inte vill det. Är det så?

Det är sant att det räcker med att den ena personen är medlem i Svenska Kyrkan så du behöver inte döpa dig för den sakens skull.

För vår del så har vi valt en kyrklig vigsel men utomhus eftersom min BM varken är medlem eller troende och känner sig obekväm i en kyrka medan jag själv både är medlem och troende (och älskar kyrkor). Detta är vårt sätt att kompromissa.

Jag är väl medveten om att han inte lägger någon vikt vid att "lova inför Gud", vilket jag gör, men det betyder ju inte att han inte älskar mig eller att äktenskapet inte gäller tills döden skiljer oss åt.

Ja jag känner igen oss i ert dilemma. Känner mig oxå ganska obekväm i kyrkor men min BM vill (tror jag iaf - svårt att veta när han inte säger nått) helst gifta sig i kyrkan. Ibland är han väldigt traditionsbunden.
Har hittat en fin kyrka som jag skulle vilja åka o titta på. Urnes stavkirka, den ligger i Norge. Både min BM och jag bor och jobbar i Norge så det är inte så långt borta. Vet någon om man får gifta sig utomlands (borde kanske byta tråd ) Vi är båda svenska medborgare.

Kolla in skatteverkets hemsida (skatteverket.se) om de olik alternativen för vigel utomlands.

Japp jag fann svar på skattemyndighetens hemsida
Och har pratat igen med min sambo. Han vill visst gifta sig och var väl bara på dåligt humör. Det blir inte i Norge utan i sverige var vet vi inte ännu. Vi kom överens om att jag skulle börja kolla och planera lite så får han kolla på mina förslag senare. Fria händer alltså. Tänkte kolla upp iaf ett par olika förslag. Phu det löser sig nog. Han är ju rätt gullig iaf.

vad skönt

jag tror att alla någon gång i planeringen börjat tjafsa för att man inte är riktigt på samma plan..
Men gifter ni er i kyrka så kanske han tycker att det är roligare och känner sig mer involverad också.

Ja boka datum, plats, och festlokal och sen kommer det nog ge sig :) Planera tillsammans och ge han eget ansvar, tror att många killar tycker det är lite trist då de ofta bara får uppgifter men ingen tillit till att själva besluta och fixa på sitt sätt. Om du frågar vilka delar han vill ha huvudansvar för och sen låtar han ha det så måste han ju ta tag i det förr eller senare om han märker att du planerar på för fullt!

www.maxiander.se

Tack för alla bra och handfasta förslag! Vilka goa människor det finns på denna sigten! Ja jag ska börja planera. Har hört om någon som gifte sig på båt med bara föräldrarna med som vitnen och sen anlade båten vid en brygga och brudparet och föräldrarna anslöt sig till bröllopsfesten. Jag tyckte det lät sååå romantiskt och den idèn tilltalar mig verkligen. Någon som vet mer?