Lyckliga singlar en myt eller inte?

Nja jag kan hålla med till en viss del, vissa saker hon skriver låter ju helkonstiga. Som att man tjänar på att vara ensamstående mamma, det är ju bara skrattretande. Men den delen med att Sverige är väldigt individualistiskt och man ska klara sig själv och stå på egna ben till varje pris. Det är högre status att vara singel och leva det livet än att sitta hemma med barn och man, upplever jag det som. Så där håller jag med henne till fullo.

Visst överdriver de lite men jag håller med om att sverige är ett singelland och man får negativa vibbar när man väljer att gifta sig (igen för min del) Alla ska vara självständiga och gå sin egen väg. 

Men för min del är singellivet inget för mig.. mår som bäst att vara älskad och älska tillbaka. Och min BM har varit singer i 43år och det är verkligen inget liv som han längtar tillbaka till.. fast han får pikar för att han vill gifta sig. 

Svaret på din fråga myt eller inte.. så tror jag att lyckliga singlar är en myt. Vi är gjorda för att vara tillsammans. Kan tänka mig att "vårt singel är bäst Sverige" är en av anledningarna till att vi toppar självmordsstatistiken.. sedan gör inte vårt mörka negativa land sakerna bättre. 

Jag tror också att människan är gjord för att vara tillsammans, men jag tycker att människor har en tendens att  lägga för stor vikt av att man blir lycklig bara man hittar nån... Det är ju inte riktigt sant. När man var singel var det ett evigt tjat "har du träffat nån än" som om hela världen kretsar runt det. Lycklig blir du först och främst av dig själv, i andra hand av en partner.

Det är ju att överdriva att det regnar bidrag över en som ensamstående mamma, men samhället måste ju försöka stötta dem som är ensamma, vilket ju är helt rätt - du ska kunna leva ett tryggt liv även som ensamstående!

och ang att ensamstående mammor får en massa bidrag är inte sant. Jag fick inget, inte ens bostadsbidrag. Jag jobbar som undersköterska, natt och tjänar inte så mkt. När alla fasta utgifter var betalda så hade jag 3000kr kvar att leva på som skulle gå till mat, kläder, hygienart och nöjen. Jag ar två tonårsbarn som bor 50% av tiden hos mig. 

Jag har varit olycklig både som singel och i förhållande. Men det var för att jag mådde dåligt på grund av psykiska problem. Det är först nu som jag värdesätter livet och är riktigt lycklig. Jag är förlovad med en underbar man som är mitt stora stöd. Min älskling fanns vid min sida i min kamp för att må bättre, bli lycklig. Jag har jobbat mycket med mig själv, med att komma tillbaka till livet efter att i många år varit som en zombie. Men jag är säker på att jag inte skulle ha gjort så stora framsteg om jag inte haft min älskling vid min sida.

Tror inte lyckan eg hänger på om man är singel eller inte, i vart fall är det väldigt olika för olika personer. Men hellre singel än ihop med fel person!

Sant

Naturligtvis finns det lyckliga singlar, precis som det finns olyckliga sambos

Äh vilket trams! Klart man kan vara lycklig som singel! Har flera vänner som är ytterst lyckliga som singlar; och som fnyser när folk försöker leka match makers. (Själv är jag sambo och trivs bra med det, MEN inser att det finns människor som trivs bra ensamma).

Givetvis kan man vara lycklig i ett förhållande också, jag vägrar tro på att det antingen är singlarna ELLER de gifta som är lyckliga; människor är individer och därmed olika. Det en människa trivs med är inte automatiskt ett framgångsrecept för grannen.

Karriärmässigt så är det faktiskt så att ogifta/singelkvinnor känner sig lyckligare, har bättre lön och karrriär osv än sina gifta medsystrar. På god andraplats kommer gifta män (efter singelkvinnorna då), på tredje plats gifta kvinnor och sist ogifta män. (Detta är i.ofrs. amerikansk forskning, men tänkte ändå att jag slänger in den).

Tyckte det var ett rent dravel den där delen om att man inte får skattelättnader för familj; detta kanske rent av kan bero på att vi i den här delen av världen anser att både män och kvinnor ska försörja sig själva. (När man hade sambeskattning av gifta slutade kvinnorna ofta jobba för att det inte lönade sig för familjen, eftersom skatten då blev ofördelaktigt hög för familjen).

Man kan vara lycklig som singel. Jag var lycklig för det mesta, utom på middagar med bara par eller när folk undrade om jag hade någon pojkvän.

Man kan också vara lycklig i ett par.

Men bäst att vara ensam ensam än ensam när man är två.

Har läst undersökningar som visar att gifta män är lyckligare och friskare än ogifta medan gifta kvinnor är mer olyckliga och sjukare än ogifta kvinnor...

Håller med det mesta i artikeln. Folk är rädda för att behöva vara beroende av någon annan, man vill inte lita på någon annan än sig själv. Jag tror inte man mår bra av det känslomässigt i längden. Det ligger ändå i oss att vilja gifta oss eller vara med någon, oavsett om man tror på evolutionen eller en skapelse, ingen kan neka att vi är gjorda för att bilda familjer...