Andbeyond, förresten: mitt BT-krångel verkar bero på jobbdatorn. När jag försöker posta det första inlägget blir jag utslängd. Ändå fortsätter min plupp att lysa grönt.
Varför det strular för Blommis vet jag inte.
*vinkar till Blommis och kramar om henne*
Ynklig idag. Igår morse när jag vaknade kände jag att förkylningen kommit tillbaka, men jag trodde inte att det skulle gå utför såhär snabbt. Någon gång inatt, när jag inte kunde sova för att det gjorde ont i halsen, bestämde jag mig för att det blir soffan idag.
Så kan det vara.
Födelsedagspresent-deckarna kommer väl till pass.
Hoppas ni får en fin fredag.
*Och så extra många tankar och kramar till Ninnis och hennes familj*
Villemoa: inga allergier för min del.
Just det, hade glömt bort magarna. Funderade lite på det där med att känna igen varandra. 
Vi ser väl om det blir Idol eller inte. Det är väl stor risk för en hel massa prat. 
Fru Bygg: himla trist med sådana attityder från gubbarna! 
Kursen hos Blommis låter toppen, tycker jag.
Bruttan: 
Och vilken fin liten kompis. Det kan inte vara lätt att vara liten, när man har så mycket mage att ha ont i.
Flamman: tufft med så intensiva dagar. Ha en fin kväll. Kram.
Jag har inte helt och fullt bestämt mig för hur jag ska rösta. Det lutar åt att det kan bli tre olika partier.
Vet inte om min dag på soffan har gjort att jag känner mig bättre alls, men tvillingarna verkar tycka att det har varit mysigt, för det har småsparkats och duttats därinne större delen av dagen.
Som mest inne i min deckare och som mest nedgosad i mina kuddar hörde jag hur det ringde på dörren. Bestämde mig för att jag inte orkade och inte ville visa mig såhär, så jag låg kvar. Efter någon minut, kanske 2-3, ringde det igen. Tyckte det var märkligt, men hasade mig ner och öppnade dörren. "Oj, vad du skräms" blev den spontana kommentaren från främlingen på farstubron. De undrade om vårt släp var till salu, vilket det inte är eller kommer att bli. Tyckte fortfarande att det var märkligt att de stannat så länge efter första ringsignalen.
Maken kom hem en stund senare. Han hade mött dem när de fort körde ut från vår gård, men de hade inte tagit någon notis om honom fast de såg att han svängde in. Det tyckte han var konstigt.
När vi lade ihop våra intryck började jag undra om de velat försäkra sig om att ingen var hemma och det var därför de stannat så länge fast jag inte öppnade. Jag borde kanske låta bli att undra vad deras planer hade varit ifall de kommit fram till att ingen var hemma.
Heloise: jag tror att jag också hade blivit duktigt sur, oavsett hormonpåverkan. *hejjar, jag också*
Ninnis: de allra varmaste kramarna till dig.
Hvidis: söta lilla E
Aleta: Usch för mardrömmar. Hoppas du slipper dem i natt.
Heloise och Panzer: skönt att gårdagens vedermödor är lösta och förlåtna.
Angående våra skumma besökare. Ja, kanske var de bara lite konstiga. Det som talar mot att de hade skumma planer är tidpunkten. Visserligen förekommer ganska fräcka stölder mitt på ljusan dag, men vi har många grannar varav en del är pensionärer och ofta hemma. Har man något fuffens för sig är det ganska stor risk att bli upptäckt.
Men ändå, hur länge väntar ni på farstubron efter att ni har ringt på och inte hör minsta ljud inifrån?
Flamman: jag tänkte på det i morse när vi promenerade iväg till vallokalen med röstkorten i högsta hugg, hur de visade på nyheterna igår om valet från Afghanistan. En man var bekymrad över att han skulle råka illa ut om talibanerna såg på hans blåfärgade finger att han varit och röstat.
Ibland vet vi inte hur bra vi har det.
När jag vaknade i morse insåg jag att det nog inte blir jobb för mig imorgon, för förkylningen härjar fortfarande för mycket i min kropp. Det gjorde mig så ledsen (det känns äckligt att gråta när näsan är helt täppt), för både fredagen och måndagen hade jag avsatt för att hinna allt, eller i alla fall komma igång med, det där jag inte hunnit tidigare. På tisdag har jag mycket inbokat igen så då hinner jag inte (om jag ens kan jobba då...). Jag vet att man inte kan hjälpa att man blir sjuk och att man inte kan göra mer än att jobba när man är frisk, men hur jag än vrider och vänder på det: någon väntar på att jag ska bli klar och leverera, någon vars vardag är något besvärligare än vanligt tills jag har gjort det. Visst kan jag låta bli att tänka på det och bara försöka bli frisk, men jag vet ju att högen inte blir mindre ändå. Skitförkylning. Skittajming.
Färdiggnällt för en stund.
Mycket aktivitet från Axel och Fälga. Myyyys.
Flamman: jajamen!
Heloise: jag håller med det du skrev om SD. Jag vill inte att de ska komma in i riksdagen, men det ska vara rent spel och för att svenska folket helt enkelt inte vill ha dem.
Blommis: ja, fint skrivet om rösträtten. *vill också hissa en flagga*
Andbeyond: inboxar dig mitt mobilnummer och vad det är för ett hotell.
Villemoa: håller tummarna för att det ska gå bra imorgon.
Kärleksmums!
Gänget: det är klart att ni har rätt att inget är vunnet på att jag stressar tillbaka till jobbet. Visserligen känns det bättre just nu, men det är bara för att nässprejen har kickat in och jag kan andas i ordning. Så nu lutar allt mot ännu en sjukdag. Annars kommer förkylningen bara att dra ut på tiden.
Det svåra är att det är uppriktigt synd om dem som väntar på att jag ska bli klar med det jag ska göra.
Vet inte om ni kommer ihåg att jag klagade på "för mycket att göra med dåligt samvete som följd" för ett tag sedan. Jag lyckades brotta ner en del av den väntande högen och sätta av dagar för att göra resten, så jag kände mig lättare om samvetet. Nå, det har ju raserats nu och därför är jag arg och ledsen över att förlora minst två arbetsdagar och dyrbara timmar. Fast det brukar ordna sig till slut. Det har det alltid gjort hittills.
*skickar många varma kramar till Ninnis*
Hoppas det gick bra att ta sig hem. *kramar om igen*
