I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Det är förstås mysigare att hänga med er här, men nu måste jag återgå till min gärning här på jobbet. Loggar ut för en stund.

*vinkar*

Glömde ju en grej:
Igår var en känslomässigt omvälvande dag. Istället för att gråta till musik så grät jag till ett TV-program som jag visserligen sett förut, men som berör mig lika starkt varje gång.
På Youtube är det uppdelat i sex delar/klipp, men programmet är totalt på en timme.
Förstår att alla inte har tid eller intresse av att kolla, men jag lägger ändå upp det här. Den som har någon i sin omgivning, barn eller vuxna,  som man kan misstänka har ADHD eller liknande, bör verkligen se detta.

Efter att i flera år varit som ett frågetecken kring min älsklings beteende i vissa situationer, ifrågasatt mig själv, ifrågasatt honom, så såg jag detta och det var verkligen en AHA-upplevelse. "Men det är ju precis som HAN"!! Plöstligt förstod jag. LIkheterna var slående, inte BARA med tanke på att en av huvudpersonerna har samma "yrke" som min man...
Flera av mina vänner och nära familj som också såg programmet ringde upp mig och sa samma sak: "Såg du programmet, det är ju precis som din A"

Sen har det tagit ett par år att få HONOM att ta till sig detta och inse att det kan vara värt att kolla upp... Vi får se vad läkarna kommer fram till.


">

En liten del av min vardag...

...finns i de där sex klippen   (OBS: inte sexklippen, utan sex klippen)

Hvidis: Jag får andnöd och kram i hjärtat när jag tänker på min kärlek som växt upp i CCCP, ett elitsamhälle där ADHD inte existerade utan han bara var ett bråkigt, stökigt barn som bara ställde till med en massa bekymmer, som misslyckades i skolan och det enda han var bra på var att hitta på rackartyg, sätta sönder saker, och jaga en orange boll...

kramp i hjärtat skulle det vara!

SAmtidigt som den där orange bollen var hans räddning... Där på planen var han någon. Alla dessa evinnerliga läger med fasta rutiner och disciplin, gjorde att han fick någon sorts struktur på kaoset i tillvaron, och ute på planen fick han utlopp för sin energi och det där "vidöppna kanalerna" som inte kan sortera ut en sak att fokusera på , kom till nytta och gjorde honom till en ypperlig spelare med en reaktion och "vidvinkelsseende" som är exceptionell.

!!!!!!
Förfärligt...

Jo, visst är det så. I hans gamla hemland är det fortfarande ett ganska nytt "fenomen" det här med ADHD.
För honom var det otroligt smärtsamt att ens börja tänka i de här banorna eftersom i hans hemland så gömde man undan invalida, funtionshindrade, eller människor med psykiska problem eller andra "avvikande". Ungefär som att de inte existerade. Stängde in dem i ett rum och kastade bort nyckeln (inte bokstavligt talat nu men nästan). 
Men med tiden när han sett att här och nu så är det inget ovanligt, att vi i vår bekanskapskrets har flertalet underbara människor med än den ena och än den andra diagnosen. De har fått hjälp och det är inget att skämmas för. De är fullvärdiga människor och inga "freaks". Att vi har en något öppnare attityd till detta i vårt samhälle än han är van vid. Det har nog hjälpt honom att våga tänka tanken...
Faktum är ju att många elitidrottsmän, företagsledare, musikgenier, vetenskapsmän, presidenter har just en sådan diagnos. Otroligt begåvade människor. 
Läkaren vi träffade sa dessutom åt honom; "Du verkar vara en väldigt begåvad person" Jag trodde han skulle trilla av stolen. Det var nog FÖRSTA gången i sitt liv han hörde detta! 
 

*vinkar till Ninnis*

*vinkar till Daa oxå*

Nu går jag och käkar!