Åh, hej bara, vad man kan få höra om sig själv!
Vi har en stackars arbetskamrat som har så mycket att göra. Det är verkligen synd om honom. Det är knappt att han har tid att sitta ner och prata med sina vänner en halvtimme-trekvart här och där under dagen och knappt att han har tid att de flesta morgnar sitta och mjukstarta en halvtimme-trekvart innan han tar tag i sitt arbete. Ännu svårare är det att ibland känna att det är tufft att hinna bli klar så han kan stämpla ut en timme tidigare för att göra vad han nu ska göra hemma eller på stan.
Idag, när min stackars arbetskamrat tyckte att chefen ställde lite krav på honom, utbrast han att en del minsann sitter fruktansvärt mycket på internet. "H, till exempel. Och Daa!"
"Fruktansvärt mycket på internet?" undrade jag ganska skarpt. "Hela dagarna!" blev svaret. När jag påpekade att det inte var sant och att jag då defintivt inte sitter mer vid internet än han sitter och småsnackar med besökare fick jag veta att jag har fel och att han inte ljuger.
Jag har klagat en del här på att jag har mycket att göra nu och att jag är tyngd av dåligt samvete för att jag inte hinner med i rimlig tid. Det står jag för, för det är så. Jag jobbar på så gott jag kan, men det försvåras ju av att kroppen ibland säger nej, nu räcker det. Men så ska det ju vara, jag bär ju på tvillingar för tusan och deras hälsa går före allt.
Jag minns inte senast jag blev såhär arg. Nu har jag lugnat ner mig en aning. För att få någon som är så blind för annat än sitt eget, men samtidigt inte ser sina egna tillkortakommanden, att förstå att h*n inte har rätt hjälper det inte med ord. Det hjälper inte med våld. Det enda jag kan göra är att skita i honom.
Men så vet jag ju att han gärna pratar om hur synd det är om honom, så en vettig gissning är att jag har dåligt rykte bland några som jag ibland jobbar med (fast som inte är mina egentliga arbetskamrater): jag är en av hans hemska arbetskamrater som låter honom slita svårt medan jag bara sitter på internet.
Förra veckan var han jättetrevlig att ha att göra med. Idag skvallrar han för chefen att jag sitter mycket på internet. Och det är inte ens sant.
Suck. I slutändan är det mest synd om honom. 
Bra jobbat, ni som läste ända hit. Nu när jag har skrivit av mig kan jag gå och få mig lite käk. Sedan kanske jag hinner kommentera litegrann av vad jag hade tänkt.
