I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

En så´n här tycker jag vore trevligt.

Du Ninnis, börjar det dra ihop sig för er snart?
*sneglar på inboxen*

Ninnis, Okej´rå. *ger mig till tåls*

....fan vad SVÅRT det är att ge sig till dne där Tåls! Jag gillar inte honom!

Aleta! Gött att se dig här igen! Du är ju vår ädelsten!

Prata med lärarna!

Eller, det hade jag gjort. Bättre att förekomma än förekommas. Särskilt om det gäller problem. Dem ska man inte ge skuggan av en chans!

Hej Sonja!

Jotack. Jag mår bra.

Har precis pratat -ännu en gång-med min inte så meddelsamme man om hur det kommer sig att han inte nämner något om vår kommande ivf och "borde det inte vara spraystart snart" ellernågon liknande fråga. -Eftersom han ju vet när ÄL var sit (katastrof igen juh) ochdessutom var med och beställde hem sprayen och vet att den bör hämtas. Nä, det är somvanligt helt tyst. Och så ska jag veta att "han väl självklart också tänker på dett!"
Nej, det är inte självklart! Man måste p-r-a-t-a med den andre.
Nu har samtalet denna gång förts mycket sansat, vilket är en storframgång. Jag har varken gråtit eller skrikit...

Nu fyller han 40 snart också. Då undrar man ju om han tänkt att det skulle stäallas till med fest? Kommer hans familj? hur maånga av dem isåfall och när? Vad tänkte han då bjuda på? osv. Jag tänker nämligen inte ta rollen som fixare i det fallet. Det gör jag när JAG fyller 40 isåfall. Men är det inte rätt vanligt annrs? Att hon i hushållet både ordnar fest för födelsedagsbarnet-när det är andra som fyller, och sedan för gästerna-när det är hon själv?

Vem fan ställer till med fest för henne då´rå´???

Iallafall, så ska det visst bli så att släkten kommer. För kompisarns har visst planerat något för honom, så han åker upp till sina hemtrakter helgen innan. Rätt skönt, för ska jag spraya och hålla på, så räcker faktiskt släkten GOTT och väl.

Vi har förövrigt pratat om att ev ha en gemensam fest.
samtidigt, så känns inte 40 precis som något att fira med mit perspektiv. Detkänns medr som en dom. "game over".
Jag, som annars är den minst åldersfixerade man kan tänka sig.

Annars då? joråvettusatte, jag har en hink Svenska kräftor i kylen-all is right with the world!

Blingbomb!

Usch! Här skriver jag inte ordentligt på ett tag och så blir det ett gnäll-inlägg på min sambo!

Jaja, det där är iallafall i stora drag det största abret (abert, abrat, kadabrat? ) i vårt förhållande. Har alltid varit. K-o-m-m-u-n-i-c-e-r-a mera! Och att jag blir arg bara av att alltid få fråga om allt. Så när jag ställer frågan, är jag ju redan irriterad, eftersom jag först väntat, utan resultat.
Och som du säger Sonja, så blir det ensamt.

Samtidigt märker jag ju att han har en stor vilja att det ska vara vi. På olika små tafatta sätt att visa det. Och det får ändå duga. Lite till längs vägen.
Vi har faktiskt klarat av ganska stora saker tillsammans, så det är inget jag bara ger upp.

Daa, fälgar!

Ingis, är din make hemma nu då med Busan?

För det brukar kunna vara en väldig vändpunkt. När man byter roller brukar insikter om hur den andre haft det plötsligt liksom ramla ner i skallen.

Hur jag mår förresten? Jodå. jag mår egentligen bra. Jag fattar inte riktigt varför jag skrev ett sådant inlägg om sambon nu senast. För det har inte alls dominerat mina dagar de sista dagarna. Men det är klart, det finns ju där, hela tiden, som en ton i vår sambo-klang.

Iallafall; idag grinar jag och grinar, för jag började mn förmiddag med att läsa inlägget i andra tråden från tjejen som förlorade sitt barn 2 dgr innan BF.
Det är så överjävligt hemskt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Ingis, nä. Jag störtbölar i omgångar här. Min smabo blev alldeles förskräckt när han pausade i gräsklippningen och hittade ett totalt vrak här, med huvudet begravt i händerna storgråtandes med hulkningar och snor och hela baletten. Det är så sorgligt. Deras lilla flicka!