I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans
Åh, Ninnis! Det blir tumhållning för hela slanten imorgon. Och så förstås kommande vecka...
*kramar*
Åh, Ninnis! Det blir tumhållning för hela slanten imorgon. Och så förstås kommande vecka...
*kramar*
*vinkar till Aleta i huvudstaden*
Solde: den där förkylningen låter jobbig. Krya på dig.
Mina arbetskamrater förundras över hur snabbt min mage har vuxit den senaste veckan. Så då är det inte inbillning. Är det vanligt med en tillväxtspurt? Eller kommer magen att fortsätta växa såhär fort?
Är det därför jag är så mycket tröttare och hungrigare än vanligt?
Heloise och Panzer: ja, det var verkligen en skitdag.
Hoppas av hela mitt hjärta att dagen idag är mycket bättre för Elise och hennes fina och starka föräldrar. *kramar*
Ninnis: Lycka till idag! Nu hoppas vi så mycket på att det blir en finfin minininininninnis... mininnis...mininnnn... äsch, en fin liten Ninnis i magen.
Och en rejäl plusvåg.
Flamman: håller tummarna för mötet idag. Må det leda till någonting riktigt bra.
Aleta: kramar! Skönt att få skratta lite.
Bruttan: Så mysigt att stora I vill ha kramar av mamma. *skrattar åt den stillsamma skadeglädjen och dess ursprung. *
Lanovia: Hurra för färdigt kök!
Solde: krya på dig.
Fru Sy: jag tänker att det är okej att känna sig deppig ibland trots glädjen över sin graviditet. Även om man kan känna sig fånig. Senast i söndags låg jag på soffan och suckade skälvande för att jag kände mig så less på att alltid alltid vara jättetrött och inte orka någonting. Less på att redan nu vara klumpig, hur glad jag än är över den växande magen. Less på att vara rädd för att gå sönder så att tvillingarna ramlar ut och går sönder de med. Den nere-vågen har gått över nu, för den här gången.
Så att du blir nere över att gå hemma och må illa hela tiden är fullt förståeligt, tycker jag. Du är väl också van att har rätt mycket på gång? *kramar om*
Hoppas att allt går bra för din kompis och bebisen.
Villemoa, hur har du det med foglossningen och allt?
Åh, hoppas att den vänder sig snart så du slipper fundera över det.
Ja, det kan vara jobbigt att känna sig tung. Och ingen självförtroendeboost att bli andfådd och darrbent över att gå uppför en trapp, direkt.
Nämen, vad är det jag gör?
Lunchrasten är slut för länge sedan!
på er.
Åh, vilka sköna nyheter att få såhär på morgonen! *glad*