I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Någon som provat Reebooks Easy Tone skor? Med "bollar" under fötterna? Funderade på såna men beslöt att ta MBT nu och avvakta med Easy Tone. Innan våren har de säkert kommit på nåt ännu mer innovativt

Vi har släppt en ny produkt ut på marknaden idag och nu ska vi ha Releasefika. Tårta!!! *rusar iväg*

Hej Villemoa! *vinkar*
Vilken skön morgon du har, inte behöva stressa iväg till dagis. Myyyyys!
BTW, tårtan var riktigt, riktigt god. För att vara princesstårta alltså. Och jag åt upp marsipanrosen, det stod Flamman skrivet på det

*den

Behöver gå på svenskundervisning tror jag...

Såg ni Idol igår?
Den skäggiga killen som var så himla nervös, men hade sammetsröst. Han har jag sjungit  mycket med i kören. Han gick först i barnkören och sedan i gosskören och sedan diskantkören. Själv sjöng jag i ungdomskören då och vi samarbetade mycket.
Han borde raka bort skägget, för han är så fin den killen. Som pojke var han så himla söt... och fina bruna ögon.

Men hans tjej var ju suverän på att sjunga! Jösses, vilken pipa. Och hon Lisa Ekdahlkopian på slutet var bra också.

Ja, det gör jag gärna. Kanske jag kan lära mig prata rikssvenska då. Men dialekten blir nog svår att slipa bort helt Jomenvisst! Joooo....*drar in luft genom min o-formade mun*

Ha en bra dag tjejorna, jag måste jobba vidare.

Aleta

Med första barnet hade jag ännu inte läst Gudrun Abascals bok. Big mistake!
Jag var mest nervös och spänd och rädd. Skitjobbigt.

Med andra barnet var jag mer mentalt förberedd. Hade läst boken. Hade läst massor vad man kan göra själv för att lindra smärtan. Visste hur RIKTIGA värkar kändes och kunde skilja dem från förvärkar. Sånt vet man ju inte första gången.
Jag hade lärt mig att rulla med höfterna i en åtta, en riktigt bra smärtlindringsmetod och även hjälp för barnet att borra sig neråt i "kanalen".
Jag var också så trött o less på att vara gravid att jag verkligen såg fram emot att få komma igång med förlossning och knösa ut ungen!
Mycket hjälpte också det som Villemoa skriver; att varje värk tog jag som ett steg närmare slutmålet; att få möta mitt barn Jag tog varje värk, mötte den liksom; "jaha, där kom du, välkommen, då kör vi... " och så höftrullningar och andning och vetskapen om att snart är den här värken över och jag får vila en stund. Ytterligare en värk avverkad. Yes!

Jobbigast blev det väl mot slutet när värkarna kom tätt och de inte hann lägga epiduralen och jag inte hann vila mellan värkarna. Men då hade jag lustgasmasken i ett krampaktigt grepp i ena handen och vrålade allt vad jag orkade in i den. Av nån anledning tror man att ingen hör då.... Och andra armen nöp, jag och slet i makens arm för allt vad tygen höll.

Just det; jag som har låg smärttröskel och alltid varit rädd för smärta, försökte tänka att "smärta är BRA, det för förlossningsprocessen framåt, värkarna gör sitt jobb". Det funkade faktiskt ganska bra. Åssa blåste och flåsade och andades jag.

Nu när jag tänker tillbaka så gör det fan ondare att epillera sig under armarna än att föda barn. För DET klarar jag bara inte av (epilera under armarna alltså) !!!

Oj, såg att det var Fjällbruttan som skrev det där jag också skrev om... inte Villemoa...
Svammelbytta är vad jag är.
Hur som helst, musik är bra. Jag föredrog lugn musik.
Det där med andning, jag har aldrig gått nån sån där profylaxkurs där vi fick andas, utan jag bara andades som jag gör när jag tränar: in genom näsan och ut genom munnen och försökte tänka på att det är bra att syresätta blodet. Vet inte varför. Kanske bara ett försök att fokusera på något annat.
Alla sätt är bra utom de dåliga

Daa: vinkelivink! Såg ett intressant vikariat där du jobbar som var utlyst på AF
Men du är väl kvar till den 29/9 ? Då kommer vi